Sitter och sliter mitt hår, rödgråten och med hela vänstra kammaren strax nedanför svalget: varje hulkning pressar blodet ut i blodomloppet, pushar upp i hjärnan där synapserna får syrechocker och i ren desperation skickar signaler på måfå rätt ut i den gråa glian, väcker alla minnen av allt ont som någonsin drabbat mig och målar bilder på näthinnan som är så hemska, så hemska att Edvard Munch hade övergett penseln för gott och blivit fiskare om han sett dem, Van Gogh hade sytt fast sitt öra muttrandes ”det är inte rätt … inte rätt” och Edith Södergran hade blivit kåsör i Grönköpings Veckoblad.

Jag vann inte i Yaba – webbyrån Daytonas bloggtävling. Det är så hemskt att jag inte finner ord. Vad är meningen med den här bloggen nu? Vad är meningen med mig – det är ju mina tankar jag noterat, och om de är så ointressanta, så meningslösa – vad har jag för mening? Stackars barn, stackars barn, hur ska ni klara er med en far som sitter i garaget och täljer ”pinnar”? ”Pappa, för helvete, pinnar finns ju redan! Kom igen nu, ta på dig byxorna och raka av skägget, för fan!”

Men nejdå, inte var mina tankar värda den lilla, lilla uppoffringen det innebär att klicka i en jävla liten ruta. Nähä.

Istället har ni klickat i ”Björn Alberts” blogg. Vem fan är ”Björn Alberts”? Hans blogg är ju bara en massa jävla konkret kunskap om marknadsföring i den digitala miljön!? Jag menar, hur intressant är det med Tolv löjliga steg för att bevaka varumärket i sociala medier? Sociala medier!? Bah! Jag hängde i sociala medier 1992, och inte fan var det särskilt kul då heller. En massa puckon som högg ner mig med svärd. Jag uppfann ju praktiskt taget sociala medier, so WTF?
Eller, ännu töntigare, fjant-sökmotoroptimering förklarat i åtta punkter: det vet ju varenda människa att det krävs typ 6 miljoner punkter för det! Det säger alla konsulter i allafall. Webbsajt=20 000. SEO-optimera webbsajt=100 000.
Och webbplatsens nya roll för företagen. Kom igen: jag skrev ”webbplats” innan du kunde stava till site, ”Björn Alberts”!
Nä, skam åt er. Snålarslen.

Men inte ens en andraplats kunde ni ge mig. Nä, den skulle gå till den skönsjungande, insmickrande, lättbegripliga pedagogfjanten MICCO GRÖNHOLM! Hur kunde ni!? HAN KALLAR SIG THE_BRAND-MAN PÅ TWITTER, FÖR HEL_VE_TE! Är det så jävla intressant med hans begripliga förklaringar av relationer mellan varumärket och produkten? Jag menar – vilken nivå pratar vi om här? Till och med företagsledare skulle fatta. MICCO – DU SÄLJER UT MITT KUNSKAPSFÖRSPRÅNG, DIN FOLKBILDANDE BRANSCHFÖRRÄDARE! Och ”twitter-nytta” – vadå ”twitter-nytta”? Twitter är för fan bara blahablaha och dravel, det vet väl varenda Jan Guillou-wannabe? Lägg ner, säger jag, innan du har förbrukat det sista unset av allmänhetens förtroende – för din egen skull, Grönholm! För Din Egen Skull!

Men – och detta, före detta käre läsare – det stannar inte där. Varför vill du plåga mig? Varför? Du gräver i mitt bröst med din sked, sliter mitt hjärta från sin plats, spottar i hålet och stampar de sista skälvande ryckningarna ur källan till min livskraft genom att gång, efter gång, efter gång, efter gång välja andra, andra, andra, andra före mig.

Som göteborgaren och ValentinByhr-copywritern Mattias Åkerbergs blogg Pleasecopyme – vad vill du säga med det? Att du uppskattar publikfriande nostalgitrippar? Att du tycker att lite ansträngning bör belönas, bara för att det blir lite intressant? FYI: jag anstränger mig också! Bara för att jag inte håller på och horar med att fråga andra om fakta och insikter, utan kan leverera allt själv i majestätisk glans, borde jag väl för helvete inte bestraffas?! Vad är det för sätt? Jag har i alla fall inte röda rubriker i nån ful sanseriff.

Och värre blir det. Sökmotorkonsult – är det ens en blogg om marknadsföring? Det är ju en satans it-blogg! Jag trodde att det var det vi, vi kreatörer, fria själar, konstnärer på permis, inte alls sysslade med. Sånt larv som nördar med flaskbottenglasögon gör! Men nej nej, lite tips om taggar, om bättre annonser på Gurgel och nåt skit om pr och SEO (två gånger dessutom!), jo tjena, så svårt var det att slå blå dunster i dina ögon. Helt klart sitter “författarna”, som helt säkert är tekniker eller nåt sånt okreativt jävla skitjobb, och garvar läppar och arslen av sig så att Skafab får köra extravändor för att hämta resterna, bara för att du, du din enfaldiga typ, klickat i deras röstknapp. Skäms!

Sen då, sen var det jag? Nehej, då, inte alls. Nä, då stod det Join Simon på röstformuläret, och du ba – “öhm, okej – klick”. Jag menar – WTF!? Har du ens läst bloggen? Om du nu är så jävla smart att du fattar, kan du ju kanske berätta vad serp, buzz, Flashback och Fredrik Federley har med marknadsföring att göra. Inte?
Nej just det!

Doktor Spinn. En pr-konsult. Hallå! Knack knack knack – någon hemma? Hallåååååå?! EN PR-KONSULT! Vad fan vet de?! Hur du ler, kallpratar och … ler lite till? HUR KUNDE DU?! Var det för hans ständiga, ständiga tipsande om bra läsning? Eller för hans ”insiktsfulla” inlägg om – tja, säg om att bli synlig? Eller den om kommunikationsdirektörens ansvar för sig själv? Hallå!? De kunde ju för fan vara skrivna av Homer Simpson! ”Ööhh, alltså, för att synas över allt – DOH!” EN PR-KONSULT! Gaah, det här kanske smärtar mig mest av allt …

Men liksom, det slutar inte. Sen, på sjunde plats, en kvinna. En KVINNA! Vem är Judith Wolst? En mode-bloggare förstås, det är alla kvinnor. Hela bloggen är ju fylld av slagfärdiga, korta snuttar och tips – är det vad ni vill ha, va?! Well, jag kan också tipsa om bra presentationer, lyckade e-handelslösningar och annat skit. Om det är det du vill ha. MEN DET ÄR DET JU INTE!

Nä, du vill ju ha sånt Brit Stakston (HALLÅ? Kvinna OCH pr-konsult? Där fick du till det, va? Din illvilliga jävel.) levererar. Lite småputtrigt och personligt, lite ”människan bakom” och … kom igen! Hon är för fan kvinna. Pr-konsult! Och säkert över 30!? WTF? Är det SÅNA människor som ska leverera din kunskap inför framtiden? OCH NORSKÄTTAD! ”Dette er grejjt, rss:a din torkade långa rätt in i burken, kjempe-gott”, liksom.

Men liksom, det slutar inte där. Sen raddas de upp, de lättsmälta och slagkraftiga, som har åsikter och insikter i allt möjligt: The Girls of Florida (galningar), The Planning Lab (nästan kvinna, jobbar på en tysk byrå), Not another planning blog (hon är liksom blond! Men ok, jag råkade också rösta på henne, så där förlåter jag dig.).

Nä, vad fan. Jag är så trasig, så trasig, så jag orkar inte ens nämna resten med namn. Det är sociala medie-profeter, byråbloggen som inte fattat att man bara ska propagera för sig själv på sin sajt, pretto-kreativitets-författaren, tomma tunnor skramlar högst, en jävla reklamblogg på engelska, den där jäkla pressnissen som seglat upp som ny favorit de senaste månaderna … och typ en miljooon pantade bloggar till, innan min blogg kommer.

TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DET! Jag kommer aldrig mer att förgylla din vardag. Ska bara blogga om hundar i framtiden. Jag hatar hundar också. Hundar och dig.

Den enda glädjen i det hela är att jag inte kom sist. Det gjorde Do not fear mistakes, there are none, plannern Dan Landins privata blogg. Och om folk inte har fattat hur jävla bra den är, kan jag leva med att de inte hyllar min.

QUISLINGAR!

I samma härad:

1. Nu hatar jag inte längre den “kreativa branschen”
2. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”
3. S problem uppenbart för alla utom partiet