Idag fick jag event-byrån Inspirations bok om event – Event. Hur svårt kan det va? Det ska vara en guide till hur du lyckas bättre med event, om jag fattat det rätt. Har bara bläddrat väldigt snabbt, men det verkar vara en hel del vettig läsning. Boken är gratis, vill du ha en själv, önska här.

Imorgon är det dags för del ett av CAP&Design Live Typografi. I Göteborg. Det är – lätt – det mest överbokade seminariet vi haft under alla år sedan 2006. Bra talare och ett intressant och efterlängtat ämne. Jag är förbaskat glad över det stora intresset och hoppas att drygt 120 göteborgare går hem supernöjda imorgon och att 250 stockholmare gör detsamma på torsdag.

Idag träffade jag också en kommande talare, som kommer att vara med på två kommande seminarier med CAP Live. Den ena gången är i november när vi kör temat webb. Den andra är tidigare, men jag vet inte om jag får berätta vad det handlar om ännu, så jag håller tyst*.

Normalt träffar jag inte eventuella talarnamn på tu man hand, det tillåter inte ekonomin i uppdraget helt enkelt. Men mötet idag fick mig att tänka om. Jag borde nog träffa folk lite oftare, innan jag bokar. Ger mersmak.

Jag har jobbat med event professionellt sedan 2006. I liten skala, men ändå. Det är förbannat kul, och om jag nån dag törs ta mig mod och tid, ska jag bygga mitt helt egna. Bara en gång, men väldigt bra. Lovar ;)

*Låt mig säga såhär: jobbar du inhouse, håll ögonen öppna.

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Passa på – CAP&Design Live om redaktionell design i Göteborg och Stockholm
3. Löften och spåkula – mitt 2010

I det senaste numret av tidningen CAP&Design har jag skrivit om revolutionen inom webbtypografi. I korthet går den ut på att det idag, tack vare @font-face-taggen och olika typsnittstjänster, är möjligt att välja mellan tusentals typsnitt att använda på webben – trots att användaren inte har snitten installerade på sin dator.

Men det var en liten grej jag inte gick in på: typsnittskvaliteten. Har för mig att jag nämnde TypeKits usla utbud vid premiären, men det blev absolut ingen rejäl faktaruta kring hintning, vilket det kanske borde ha blivit. Det blir jag påmind av av den här bloggposten.

Problemet som kan finnas med många av de nu tillgängliga typsnitten är alltså att de inte vet hur de ska uppföra sig på skärm, eftersom de gjorts för att användas i tryckpressar. Där kan bokstäverna ha precis vilken storlek som helst, eftersom de trycks med färg på papper.

Skärmen, till skillnad från papper, är uppbyggd av pixlar. Den kan bara visa en pixel tänd eller släckt – inga mellanting. Problemet är att bokstäver som kan ges vilken storlek som helst, inte självmant passar pixlarna. En linje i en bokstav kan därför bli antingen en, två eller en och en halv pixel bred (eller vilka mått du nu vill). Vilket skärmen inte kan visa.

Därför måste typsnitt hintas för att funka bra på skärm. Hintning innebär att typsnittsdesignern säger till typsnittet att om en linje i normalfallet ska vara 1,5 pixlar bred, ska den istället visa linjen som en alternativt två pixlar bred. Hintningen innebär att designern väljer vilket av alternativen som ska gälla.

Hintas inte typsnittet, riskerar det att se skit ut. Som vanligt på webben, ser du inte detta själv. Bara för att det ser bra ut när du designar din sida på din mac, är det inte säkert att det ser bra ut på andra maskiner. I andra plattformar, som Windows XP eller kanske Linux. Eller i alla webbläsare.
Därför ska du se till att välja typsnitt som är bra hintade. Då har designern byggt in anpassningen – åtminstone så långt det går (Windows vettu. Kan paja det mesta).

Ett fantastiskt bra hintat typsnitt? Verdana. Testa att skriva en rad text i en ordbehandlare, kopiera tio gånger och välj att göra varje rad en punkt större än den förra. Du kommer att se hur otroligt mycket typsnittet ändrar form och karaktär beroende på storlek. Coolt va?

I samma härad:

1. Javisst, självklart är det din egen idé, Mr Warren!
2. Välgrundad kritik risk för reklambranschen
3. Lite för mycket konspirationsteori, Anders Ericson

I går genomförde vi CAP&Design Live om redaktionell design. Det blev en hel del ögonöppnare för mig – förste talaren Bo Bergström hann hålla på i nästan två minuter innan jag fick en rejäl överraskning – och jag är nöjd med innehållet.

Men redaktionell design är begränsat. Det är däremot inte nästa seminarium, som kommer att handla om många formgivares favorit-ämne: typografi.
Det är första gången vi väljer detta ämne, trots att det ligger också mig själv nära hjärtat. Men vi har haft goda skäl att tveka. För – vad ska vi prata om?

Typografi är så otroligt stort och brett, från hintning och kerningspar i till inspirerande och fascinerande användning av typsnitt i mängder av medier. Som tidningar, förpackningar, webb, film. Ipad. Överallt, helt enkelt.

Därför slänger jag nu ut en bunt frågor till dig. Om du är intresserad av typografi, berätta gärna

• vem du vill höra (svensk, utlänning, utomjording …)
• vilket eller vilka ämnen du skulle vilja höra om
• om det finns extremt bra exempel du vill veta mer om
• och allt annat relevant vi borde tänka på och få med som jag inte har i huvudet just nu.

Tacksam för all hjälp!

I samma härad:

1. Berätta: vad vill du att dina barn lär sig?
2. Ok, nu är det din tur att säga vad du tycker
3. Vill du säga något, säg det snyggt

Måndag morgon. Bra, men ännu bättre tack vare dessa två guldkorn.

Först gps-företaget Tom Toms viral-försök – ett försök som lyckats, att döma av visningsantalet på Youtube:

Sen, om du har koll på dina typsnitt: Neutraface, 00-talets enskilt mest populära snitt. Med all rätt, dessutom. Så vad kan bli mer rätt än en hyllning?

I samma härad:

1. Nakenchocken ger asgarv och eftertanke
2. Reklambyrå-parodi ger blandade känslor
3. Do it. Love it.

Gör dina egna typsnitt. Ladda ner. Använd. Dela ut.

Otroligt kul, och väldigt bra användning av webben.

I samma härad:

1. Dubbelrätt ger dubbelkul
2. Lite kritik av min egen artikel om webbtypografi

Sitter i tv-soffan och halvglor på reklampausen i väntan på Idol. Dittan, dattan, bättre, sämre, Rädda barnen, blutten, bl …

Men vänta nu. Rädda barnen använder alltså Gill sans som hustypsnitt.

Hur fan har de tänkt?!

Jag är medveten om att jag tillhör en svensk minoritet på kanske ett 100 000-tal personer som känner igen vissa typsnitt. Kanske även en ännu mindre minoritet som vet lite om några upphovsmän.
Jag är också smärtsamt medveten om att ett typsnitts historia, tidpunkten för dess tillkomst och ursprungliga syften inte är relevanta för läsaren. Så tack, det behöver jag inte få förklarat för mig.

Men det är helt, helt uppåt väggarna att Rädda barnen av alla hundratals bra, hundratusentals existerande typsnitt, lyckas välja det absolut mest opassande möjliga som sitt profiltypsnitt.

När jag, och kanske några 100-tal andra svenskar, ser Gill sans i Rädda barnens reklam, tänker vi att ”jaha, Gill. Men Eric Gill var ju pornograf” (han gjorde erotiska bilder, vilket i dag hade varit samma som pornograf).

Och ”Jaha, Eric Gill. Den religiöse fanatikern”.

Och: ”Men Gill. Vafan. Han som hade ett incestförhållande med sin syster. Och förgrep sig på sina barn. Och skrev utförligt om det i sin dagbok. Hur i helv …”

I vanliga fall kan man ju helt enkelt bortse från detta och använda typsnittet. Men finns det något annat typsnitt som kunde vara ett så genomuselt val som Gill sans för en organisation som Rädda barnen?

Om Gill:
Wikipedia
Ur en katoliks synvinkel (med bra källor).

Språk- och typsnittsövning:

Gill Sans av Matthieu Dufour på Vimeo.

————–

Uppdaterat 091014

Det här inlägget har fått väldigt mycket uppmärksamhet. Som en av många i ”80 besök om dan”-träsket är det naturligtvis skoj att då och då ha väldigt många läsare, men i detta fall blir det lite speciellt. Typsnittstecknarens böjelser har egentligen inget alls med typsnittets kvalitet att göra och är inget Rädda Barnen – eller andra organisationer – kan förväntas beakta i ett profilarbete. Den här gången blev det bara olyckligt träffande.

Jag tycker att RB ska lägga sina pengar på att hjälpa behövande barn, inte att byta profiler. Typsnittet kommer att bytas vid en kommande revision, den behöver inte tidigareläggas. Oro för att uppmärksamheten kring denna postning ska påskynda revisionen, har jag flera gånger övervägt att radera posten. Då RB meddelat att de redan håller på att se över sin profil, antar jag att denna postning varken påskyndar eller fördröjer.

Därför lämnar jag den istället uppe som ett belysande exempel på hur snabbt ett budskap i dag kan spridas i sociala medier. Länken till den här posten, spreds under en förmiddag till tusentals användare på Twitter: enligt Twinglys bloggsök skrevs närmare 40 Twitter-inlägg om detta. Via Facebook nådde den ytterligare några hundra. Sedan publiceringen har länken också spritts via e-post och bloggar, bloggar, bloggar, bloggar,  samt via olika nyhetsmedier, nyhetsmedier.

Hade en stor blogg (=många läsare) skrivit, om ett stort företag, hade spridningen mångfaldigats.

För företag, personer och organisationer som fortfarande tycker att Twitter, Facebook, bloggar eller nätet som helhet är trams, babbel och flugor, finns det goda skäl att tänka om.

I samma härad:

1. Barnen slipper utvisas till Makedonien
2. Kan ett klick rädda två barn?
3. Lite kritik av min egen artikel om webbtypografi

• Diskussionen om mediernas betalningsmodeller och hur det ska lösas. Läs till exempel Joakim Jardenbergs matematiska förklaring till varför de flesta medier inte kommer att tjäna särskilt bra på Aftonbladets upplägg. Jag anser att Jardenberg gör det enkelt för sig, de flesta kommentatorer håller med honom.

Uppdaterat: Jag anser att Jardenberg gör det enkelt för sig på grund av att han väljer en premiss, bevisar att den premissen är sann, och använder sedan det beviset för att argumentera för något annat. Det han säger i artikeln är att ”få andra än Aftonbladet kan tjäna vettiga pengar på upplägget med Plus-tjänsterna”. Detta säger han sedan bevisar att det inte går att ta betalt för nyhetsinnehåll på nätet.
Detta tycker jag, och uppenbarligen många kommentatorer som tillkommit sedan min första läsning, är en brist i hans resonemang.

Thomas Frostberg på Sydsvenska dagbladet håller inte med, och förklarar varför. Mängder av andra diskuterar ämnet, tyvärr görs det hela tiden på olika platser, och då länkningar ibland saknas, ibland inte uppdateras etc blir det förbannat svårt att hänga med. Kanske vore det en idé att ge repliker på samma ställe där debatten börjar – även om du därmed förlorar läsare på din egen blogg? Tänk att det tog cirka två år innan bloggvärlden började sätta sig själva före läsarna – borde ge alla bloggevangelister något att tänka på.
Min ståndpunkt i frågan är att ja, de etablerade massmedierna gör en massa fel, både i affärsidé och affärsmodeller. Kritiken är dock ofta ganska enfaldiga och går på samma punkter hela tiden. Släpp självklarheterna (”Det går inte att ta betalt för allmänna nyheter på webben” – doh?!), ha lite proportioner i bakhuvudet, så blir nog allt bättre. Ja, jag låter arrogant, men ”conformity killed the cat’s mom”.

• Alltid lika vasse designjournalisten Jonas Mattsson (före detta kollega) skriver om John Mellkvist och hans företag John Look, som erbjuder konfektionsproducerad design. Det finns många tänkvärda tankar där, bland annat om hur designbyråernas affärsmodeller börjar gå ur tiden – på precis samma sätt som fotografers, illustratörers och andra aktörers.

Exempel på Sentinel från H&F-J:s hemsida.

• För alla fans av typografi och kanske framför allt Clarendon: Hoefler & Frere-Jones har gjort typsnittet Sentinel som ska vara en komplett uppsättning i samma anda av uppseendeväckande typsnitt. Själv är jag totalt såld på Clarendons gemena ”a”, som med sin kurvade serif är helt oemotståndlig. Jag tycker att Sentinel bevarar den egenskapen rätt bra.

• På Bloggen om effekt diskuteras reklammätningar. Bloggen är ett alldeles utmärkt marknadsförings- och produktutvecklingsverktyg för tävlingen, som dock gärna kunde få lite bättre nivå på innehållet (presentation, inte kunskapsmässigt). Men jag har läst igenom hela, inklusive kommentarerna, och uppmanar dig att göra detsamma: det är mycket intressant information och många kristallklara åsikter om tävlingen och om effektmätning över huvud taget.

• Mattias Åkerbergs blogg Please copy me blir mer och mer en professionell produkt. Bland annat har han börjat med annonser och påtagligt ökat uppdateringstakten (eller?), samt skriver numera om ett bredare fält. Uppdaterat: Åkerberg blir mer och mer en professionell rapportör – reporter, helt enkelt. Fast med analys.
Hans senaste artikel är av den typen att den blir ett argument för att bloggarna faktiskt kan ta över verklighetsbevakningen från medierna (från tidskrifter och magasin – inte nyhetsmedierna). Läs Åkerbergs rapportering från ett trendseminarium, massor med info presenterad på ett smakfullt sätt.

• Mer sociala medier: Hans Kullin på pr-byrån Burson-Marsteller delar med sig på Twitter: 26 bildpresentationer om hur ideella organisationer använder sociala medier. Inspirerande källa!

• Off-line: boken Den översvämmade hjärnan av professor Torkel Klingberg finns nu i pocket. Läs den.

• Och när jag ändå håller på: Absurdistan av Gary Shteyngart är verkligen inte överskattad!

Beskuren nyhetsgrafik.

• Jag gillar nyhetsgrafik. När den är bra, alltså. Då är den en perfekt kombination av bild och text och förmedlar mängder – mängder! – med innehåll på ett ögonblick. Här är en bunt sådana exempel. Se och njut.

• Det är ett tag sedan, men Kontaktmannens artikel om sociala medier och pedagogik håller ännu. Att just den smått pompösa, självförhärligande inställningen som sedan kommer till ytan i kommentarsfältet kan ha en del med problematiken att göra är en bonus. Samma inslag av ”vi mot dem”-mentalitet hittar du för övrigt i kommentarerna till detta ganska sköna inlägg, där Christian Rudolf beskriver sina varma känslor för nätet. Han verkar slå an en sträng hos många läsare, och artikeln har fått en del uppmärksamhet.

• Tid över? Ta en titt på tunnelbanesystem från hela världen, skalenligt jämförbara.

• För övrigt kan jag rekommendera ett övernaturligt stort intag av nyhetsmedier. Begränsat och urvalt, men sannolikt bredare än om du gör det själv. Detta förstås endast om du inte räknar med att få allt serverat live via Twitter, förstås.

Uppdaterat:

• Glömde: Prankmonkey. Nästan alltid läsvärt – alltid värd ett besök. Just nu dessutom med en egen kampanj för Unicef. Det roliga är att när Prankmonkey väl går utanför satiren och humorn, gör hans allvarsamma inlägg varje gång så mycket starkare intryck. Humorn bygger förtroende, som cashar in när han här allvarlig.

I samma härad:

1. Bra läsning i väntan på bättre
2. Förbannat bra läsning
3. Bra läsning en regnig dag