Pers Värld » Twitter

Twitter-guide för nybörjare

Per Torberger — Fri, 11 Mar 2011 19:30:19 +0000

Jag håller kursen Professionell Webbkommunikatör, en distanskurs i Batteri Kommunikations regi. Idag skrev jag ett kursbrev om att komma igång på Twitter. Eftersom jag tyckte brevet blev bra, bestämde jag mig för att dela med mig.

Tar gärna emot förslag på ytterligare innehåll, nyansering, korrektion eller vad som!

—–

Bygg varumärket med relationer

Kursbrev 15 i kursen Professionell Webbkommunikatör.

”Oh this is going to be addictive”
~ Dom Sagolla, medgrundare Twitter

Relationsbygget börjar med dialog

I och med de sociala mediernas intåg, har relationsmarknadsföring fått en helt ny betydelse. Att hålla kontakten med sin målgrupp på olika sätt, både existerande och potentiella kunder, har blivit så enkelt idag att det nästan tillhör hygienfaktorerna i modern marknadsföring.
I förra veckan kunde du läsa om bloggande, som är en typ av content marketing men också en del av relationsmarknadsföringen. Även Twitter är delvis en form av content marketing, men i högre grad relationsmarknadsföring.

Varför bry sig om Twitter?

Ja, du har rätt: Twitter befolkas av en pytteliten grupp svenskar (du kan också ladda ner pdf:en). Och en rätt stor grupp andra, men det är ofta rätt sekundärt, om du inte intresserar dig för nyhetsrapportering från katastrofer och annat i realtid, förstås.
Men för oss som kommunikatörer är Twitter guld. Eftersom det finns väldigt mycket folk från medie-branschen på Twitter, kryllar det av intressant information där. Bara att följa upp och lära mer.
Behöver du hjälp med något finns det ofta någon som kan hjälpa dig. Oavsett vad det gäller.
Dessutom kan du bygga ditt kontaktnät.
Som företag kan du självklart marknadsföra dig – med lite tur är det just din nyhet som plockas upp av någon av de stora medierna, men du får också möjligheten att korrigera felaktigheter. Och faktum är att du idag kan få rätt mycket skit för att du inte finns på Twitter – orättvist eller ej.
Är du dessutom ensamföretagare som jag – ja, då blir Twitter gärna ditt fikarum :)

Twitter – att prata som enter

Kommer du ihåg enterna i Tolkiens Sagan om ringen? Har du läst böckerna vet du i så fall att enterna fick en rätt styvmoderlig behandling i Peter Jacksons filmatisering (mutter mutter. För att inte tala om Tom Bombadill, som inte ens fick vara med!).
Hur som – förutom att de levt i typ 6 000 år och är träd, så är det speciella med enter hur de pratar. Det tar, minst sagt, en mindre evighet för dem att få ur sig ett enkelt ”hej”, till exempel. Kanske 17 timmar. Så på tio år kanske enter lyckas säga, tja, ”Hej, jag skulle vilja beställa frukostmenyn med bacon och stekt ägg, eller nej förresten, ta förlorade ägg. Och apelsinjuice, utan is, och kaffe. Tack!”.
Men nu kanske jag vandrar lite utanför min tänkta väg – ber om ursäkt för det.
Jämfört med ent-snack kan Twitter framstå som väldigt snabbt. Det är det också, ofta: följ till exempel hashtaggen #mel2011 mellan klockan 20 och 22 på lördag, så får du se på uppdateringar :)
Samtidigt är Twitter inte alls någon snabb kanal. Twitter är ett samtal som pågår över lång tid. Själv har jag diskuterat medier och medieutveckling med bland andra @mymlan sedan 2008. Och pr, reklam och design med många andra.
Eftersom jag redan skrivit om detta förut tänker jag inte göra det igen, men om du inte orkar läsa inlägget på plats, får du kärnan i det här citatet:

”På Twitter – och andra sociala plattformar – har du inte 140 tecken: du har dagar, månader och år.
Var snäll och fatta detta, en gång för alla, politiker och andra som ’inte får ut mitt budskap på 140 tecken’: det handlar inte om antalet tecken, det handlar om tid.”

Ge och du ska få tillbaka
Twitter är väldigt tydligt en meritokrati. Du förtjänar din popularitet på plats. Allt du gör påverkar. Är du intressant för många, kommer allt fler att följa dig. Är du bara intressant för ett fåtal, lär de börja följa dig. Nyckelordet är, som du ser, ”intressant”. (Ett undantag från regeln är kändisar – dem följer folk oavsett om de har något intressant att säga eller ej.)

Twitter är inte bara meritokratiskt, utan i ganska stor utsträckning också nörd-netikettigt. Det finns helt enkelt ett visst mått av idealism, som säger att man ska uppföra sig hederligt. Ett exempel är att man anger källa, när man sprider vidare något som någon annan tipsat en om. Här ska sägas att det är ett beteende som verkar ha en fallande trend.

Att dela med sig av intressant information är centralt på Twitter. Har du ett konto och följer ett antal personer, kommer du snart upptäcka att det skickas länkar och tips mest hela tiden.

Gör det du med. När du hittar intressant läsning på nätet (eller film, foton eller annat), berätta det. Kanske med något av verktygen jag nämner nedan.

Nå dina läsare

Många marknadsför sig själva på olika sätt på Twitter. Ibland genom vad de skriver, ibland som ren textreklam.
Vad gäller det förstnämnda är det viktigt att inse vad det handlar om – relationer. Tänk dig att de som följer dig är bordsgrannar på en middag. Säg inte saker om dig själv på Twitter, som du inte skulle säga på en middag: du blir lätt skrytig. Istället, var lite avslappnad och dig själv, med upp- och nedgångar. Det blir oftast bättre.
Twittrar du för ditt företag, gäller lite andra regler. Några tankar från framgångsrika Mattias Boström på Piratförlaget läser du här, några andra intressanta tankar hittar du här.

Men, något du absolut ska göra utan att skämmas, är att tipsa om dina blogginlägg. Bloggar du tio gånger om dagen kanske du ska välja vilka du twittrar om, men annars – kör. För WordPress finns massor med verktyg som gör att dina blogginlägg automatiskt postas på Twitter när du publicerar dem – sök på Twitter under Tillägg/Plugins.

Kom igång

Det är lätt att komma igång på Twitter: bara upp och registrera sig. Men några saker tycker jag du ska tänka på.

Användarnamnet. Hitta ett användarnamn som är du – gärna ditt eget. Men se samtidigt till att det är så kort som möjligt. Mitt användarnamn är @pellet, vilket betyder Pelle T. Det blev det för att Per och Pelle båda var upptagna när jag registrerade mig. Men @pellet har varit bra och är ett bra namn – på många sätt bättre än min namne, som fick ta @pelletsmaskinen.
Skälet till att namnet ska vara kort? Du har bara 140 tecken på dig, om någon skickar vidare (retweetar) ett av dina meddelanden, är ett långt namn en nackdel.

Presentera dig. Skriv en kort presentation (bio). Det lönar sig. Själv följer jag bara undantagsvis människor utan vettig presentation.

Börja följa. Twitter är helt meningslöst så länge du inte följer någon. Gillar du medier, följ @mymlan, @jocke, @kingasanden och till exempel. Marknadsföring? @britstakston, @reklamaren, @deeped, @doktorspinn, @the_brand_man och @ddesk till exempel. Och så vidare. En genväg till intressanta personer kan vara att kolla in en lista (här är de som följer mig, men det finns tusentals listor förstås).

Lyssna. Jag tycker alltid att man ska känna av stämningen innan man höjer rösten, oavsett vilket socialt forum det handlar om. Andra håller inte med. Du behöver inte vara knäpptyst, men att börja replik-spamma andra är kanske inte helt kosher.

Konversera. Våga prata med folk. Säger någon något du tycker är intressant, håller med om eller tycker var bra sagt, berätta det. Intresserar du dig för folk, kommer de att börja intressera sig för dig. Själv börjar jag alltid följa folk som säger intressanta saker direkt till mig eller replikerar på saker jag säger, om jag inte redan följer dem förstås.

Liten Twitter-guide

Några centrala begrepp på Twitter som det är bra att känna till:

Tweet=inlägg, uttalande. Helt enkelt dessa max 140 tecknena du säger något med.

Replies=repliker. Någon riktar en tweet direkt till dig. Det syns genom att ditt användarnamn finns med i tweeten. Det är alltid en bra idé att svara på repliker som behöver svar – är du ett företag är det ännu viktigare. En replik ser ut såhär:

Mention=omnämnande. En replik där du inte är direkt tilltalad utan omnämnd eller pingad. Mentions heter också fliken på Twitter där omnämnanden och repliker samlas under.

Pinga=uppmärksamma. Att pinga något på internet betyder att ge sig till känna eller snarare, att skicka ut en signal och se om den studsar tillbaka (kommer från flottan och ubåtsvärlden). På Twitter kan man skriva ”ping @pellet” om man gör ett inlägg om något som man tror kan intressera en viss person, men som man inte adresserar direkt till den personen.

Hashtags=ämnesmärke, vinjett. Ser ut såhär: #egypt. Det är en kategorisering eller vinjett, som anger att en replik gäller detta ämne. Ämnesmärket gör det enkelt att genom en sökning läsa allt som sagts i ett visst ämne. Märket gör det också möjligt att filtrera bort inlägg om ett visst ämne via till exempel Muuter.

Trending topics=populära ämnen. Trending topics är en listning av ämnen väldigt många twittrar om just nu, baserat på ämnesmärken (hashtags). En av få gånger ett svenskt ämnesmärke legat på topp tio var när Melodifestvals-kvalet hade premiär 2011.

Listor. Är vad det låter som. Du har som användare möjlighet att sortera in andra twittrare i listor och kan välja att göra listan publik.

RT=retweet, återsändning. När du skickar vidare ett inlägg från någon annan. Det är kutym att tacka för återsändningar, men det beror på situationen. Är du ett företag kan det absolut vara en bra idé, om det inte handlar om väldigt många återsändningar.

#ff, #ffse=Follow Friday, Follow Friday Sverige. En uppmaning till andra att följa vissa personer. En kärlekshandling som ofta används för att visa uppskattning för extra värdefulla följare.

Onödiga misstag

Naturligtvis finns det massor av möjligheter att begå fel på Twitter. I de flesta fall spelar de ingen roll, om du inte är väldigt känslig för att förlora följare. Är du å andra sidan det, riskerar du att bli tråkig på Twitter. Folk försvinner om du svär, om du pratar politik, tv, film, gnäller lite, är för provokativ … faktum är att allt som är intressant, får någon annan att se rött. Get over it. Twittra om vad du vill så får du de följare du förtjänar.

Men, några fåniga grejer är onödiga. Till exempel dessa:

Många följare≠viktig. Nej, ett stort antal följare innebär inte att du är viktigare än någon annan. Fördelen med den insikten är att du inte behöver bry dig om hur många följare du har, utan kan koncentrera dig på att vara intressant ;)

Måste följa tillbaka. Nej, du måste inte följa tillbaka alla som följer dig. Men det är hederligt att kolla vilka som följer på dig – kanske vill du följa dem oavsett om de följer dig.

Våga avfölja. Har du följt en person länge kan det vara svårt att sluta. Man har en relation. Men även om det finns djupa relationer på Twitter, är inte alla det. Är en person ointressant och fyller ditt flöde med ointressantheter, våga sätta stopp. Kanske följer du på igen om ett halvår.

Några smarta verktyg
Twitter är kul, men att titta på det i webbläsaren … nej, tack. Mitt tips: använd en desktopklient. Jag använder Tweetdeck som, trots att det inte är perfekt, är perfekt (ok, medger att den förklaringen inte var optimal, men du fattar va?).
En bra lista på klienter hittar du här.

Dessutom finns tusentals verktyg för att mäta, jämföra, hitta och förkovra sig i Twitter-statistik eller vad det nu är. En lista på olika tjänster hittar du här.

Så ja.

Finns det mer att säga om Twitter? Javisst. Och många har gjort det. Så jag stannar här och låter dig själv forska vidare om du vill veta mer. Men, än en gång – har du inte börjat twittra, gör det nu. Det kan väl i allafall vara värt ett försök?

PS. Såg du länken till sidan om relationsmarknadsföring i brevets början? Följ den: den leder till en underbar förklaring av begreppet! Men du kanske nöjer dig med en havererad relation såhär på fredagskvällen? ;)

I samma härad:

Dålig pr bra för varumärket

Per Torberger — Mon, 08 Feb 2010 05:31:23 +0000

Ibland händer det saker som inte skulle ha fått hända. På Media Culpa, som skrivs av pr-makaren Hans Kullin, läste jag häromdagen om hur någon anställd på Vodafone i Storbritannien gått banan på företagets Twitter-konto och slängt ut ett inlägg företaget hade svårt att riktigt stå för. Så här såg det ut:

Hans Kullin refererar kortfattat händelseförloppet efter inlägget, hur Vodafone försökt svara på frågor och försökt att vara proaktivt med information när folk bollat inlägget vidare via återsändningar. Kullin skrev också att han trodde att Vodafones hantering av händelsen skulle göra att de gick oskadade ur det hela.

Dagen efter återkom Hans Kullin på bloggen och meddelade att Vodafone hade fått fler följare på Twitter efter det mindre lyckade inlägget. Med andra ord – Vodafone hade inte bara gått skadefria, de hade till och med vunnit på sin lilla kris. ”Jag misstänkte nästan att den ökade uppmärksamheten skulle få den här effekten”, skriver Kullin, i min översättning.

Det stämmer nog att det helt enkelt är uppmärksamheten som i detta fall är den viktigaste faktorn bakom tillströmningen av Vodafone-följare. Men jag är inte säker på att det bara är det – och framför allt på längre sikt tror jag att Vodafones lilla intermezzo kan ge positiva följder för varumärket.

Det handlar helt enkelt om att Vodafone genom att skicka ett idiotiskt inlägg, visar en mänsklig sida vi inte är vana att se från företag. Det finns inget som rättfärdigar att Vodafone ger sig på en grupp människor för deras sexuella läggning, men hur idiotiskt detta inlägg än är, kan det fortfarande skapa starkare band mellan Vodafone och dess potentiella kunder.

Att försöka göra företag och varumärken mänskliga är ett gammalt trick i marknadsföringsboken. Ofta görs det genom att lyfta fram en person eller en historia som människor kan identifiera och identifiera sig med. För många företag fungerar det, men i många fall uppstår problem. Vad är Ikea utan Ingvar? Och hur var det nu – brukade Pillan käka Risifrutti?

Att ett företag eller en organisation släpper garden och kliver ur rustningen ibland, även om det bara är för en kort stund, tror jag kan ge väldigt stora effekter på samma sätt som andra typer av förmänskligande. När vi ser att ett företag inte bara är slicka kostymer, färdigfilade formuleringar och vackra policies – visst blir det mer intressant? (Detta är för övrigt något Per Robert Öhlin ungefär har skrivit utmärkt om i sin text om hjältar och arketyper.)

Problemet är bara att det knappast går att planera något sånt här. Det är, skulle jag tro, närmast omöjligt att övertala ett företags ledning om att de ska göra bort sig offentligt, för att ge en mer mänsklig bild av sitt företag. Enklare då att få dem att stå naturligt på styrelsefotot i årsredovisningen.

Uppdaterat: Det här blev lite fel. Det stora problemet är inte att det är svårt att övertala en företagsledning om det konstruktiva i att klanta till det – det stora problemet är nog helt enkelt att det inte går att planera. Försöker du planera något sådant här, blir det garanterat fel. Du kommer att göra ett konstruerat uttalande, tillrättalagt och putsat för att nå ett visst syfte. Och därmed kommer det garanterat att gå fel. Dessutom, om du planerar det kan du sedan inte heller hantera det. Hur skulle det låta? ”Nä, förlåt, det där var korkat. Vi gjorde det emellertid helt medvetet, men menade inte vad vi sa”.

Istället får man lita på den mänskliga faktorn. Den enda faktor som bidragit till någon annan utveckling på denna jord, annat än genetisk.

I samma härad:

Kanske förlorar företag på aktivitet i sociala medier

Per Torberger — Thu, 04 Feb 2010 12:41:57 +0000

I och med debaclet med ICA-Stig under onsdagskvällen ställs detta kanske på sin spets, men det är inte risken för totala hjärnsläpp jag har funderat kring när det handlar om företag i sociala medier. Istället handlar det om hur företag som har en bra, positiv och aktiv närvaro på till exempel Twitter, riskerar en motsatt effekt gentemot den ofta utlovade (stärkt varumärke).

Upprinnelsen till dessa funderingar är SJ, som aktivt twittrar som SJ_AB. Jag har själv varit nöjd tågresenär några gånger de senaste åren, och har inte haft mycket att klaga på. Det har inte varit mer krångel och tjafs än jag är van vid i service-situationer (det finns alltid saker att klaga på, liksom, oavsett företag).

I och med SJ:s twittrande har jag däremot blivit väldigt varse alla problem med försenade tåg, stillastående tåg, inställda tåg och annat krångel de som reser oftare än jag upplever. Med följden att varumärket SJ fått sig en törn.

Hur detta hänger ihop med deras deltagande på Twitter? Visst, problemen hade funnits även om inte SJ inte twittrat. Och visst, en och annan hade klagat på sena tåg och annat, även om inte SJ fanns där och lyssnade.

Men jag är helt övertygad om att vetskapen om att någon, företaget, lyssnar, gör människor bra mycket mer angelägna att yttra sitt missnöje, än om de inte lyssnade.

Jämför med Com Hem, som inte är aktivt på Twitter. För ett halvår sedan, cirka, var det extremt mycket ComHem-ilska i mitt flöde, alltså bland uppdateringarna från dem jag följer. I dag är det sällan någonting alls. Visst, söker du på Comhem på Twitter får du många träffar, så ilskan finns kvar, men det är ändå en del tid mellan kommentarerna. Jämför med en sökning på sj_ab: tokigt tätt mellan inläggen, även om du tänker bort cirka hälften som har @sj_ab som avsändare (att söka på ”sj” är meningslöst, men många använder rimligtvis bara den förkortningen också).

Okej, det snackas mer om SJ och deras problem, än om Comhems dito – trots att båda företagen verkar ha ungefär samma relation till sina användare. Men är det ett problem för SJ, eller inte?

Om SJ aktivt plockar ut information ur flödet på Twitter och använder det i sin produktutveckling och i kundrelationsstrategier, så kan det på längre sikt bli enbart positivt att de är aktiva i sociala medier. Gör de inte det, kanske det är mer negativt att dra på sig fientlig eld genom att skaka på busken de gömmer sig bakom?

Har någon granskat detta tidigare? Finns det tankar och möjliga lösningar – eller kanske undersökningar som visar att de faktiska problemen är underställda den positiva effekten av att folk får ytterligare en kanal att möta ett varumärke i?

Vet du, guida gärna. Annars får du gärna bidra med dina egna tankar kring detta.

I samma härad:

Så marknadsför du via sociala medier

Per Torberger — Tue, 28 Apr 2009 10:20:15 +0000

När du hör frasen ”sociala medier” i dag är risken stor att klysch-varnaren börjar summa lite i bakhuvudet. Med all rätt: kören som sjunger mediernas lov är både högröstad, mångfacetterad och ofta ur takt och ton.

Här är ett försök att få melodin mer harmonisk och lätt att uppfatta.

För att börja från början: vilka är egentligen de sociala medierna?
I grund och botten vill jag säga att det bara finns ett socialt medium, internet. Nätet är grunden för det som egentligen är de sociala medierna, själva interaktionen. Det gör begreppet ”sociala medier” luddigt och oformligt: sociala medier är snarare en filosofi och ett antal funktioner än något konkret. Filosofin handlar om att öppna upp för interaktion och deltagande, funktionerna är sådana som gör det möjligt. Därför är sociala medier, i mina ögon, alla de platser på nätet som erbjuder besökarna att delta och interagera.
I vanliga fall är det dock ett antal funktioner eller tjänster som alla utnyttjar plattformen (eller mediet) internet, oftast webben, som åsyftas med ”sociala medier”. Det karaktäristiska för dessa medier är att de är öppna för alla intresserade att delta i, vilket gör det möjligt att ha en dialog i dessa (interaktion).
Detta leder också till den viktiga transparensen: dialogen sker (ofta) på en öppen arena, alla som vill kan läsa allas uttalande i debatten. Resultatet blir en öppen diskussion som kan vara till godo eller ondo för olika aktörer. Deltagarna kan möta både positiv och negativ kritik.

Många gånger sägs att företagen har förlorat kontrollen över sina varumärken i och med framväxten av sociala medier: jag hävdar att det är precis tvärt om. För första gången kan företagen i större skala både få reda på vad som sägs och delta i diskussionen om sina varumärken. Mer om det snart.

I de sociala medierna sker hela tiden ett kunskaps- och åsiktsutbyte. Det viktiga att förstå är att detta är ett ubyte som sker mellan människor: bakom alla dessa textrader, bilder, filmer och annat finns alltid en människa som både skickar ut och tar in information. Med det i åtanke, hur fan kan någon hävda att sociala medier inte har någon betydelse? Självklart påverkas människorna som deltar. Tror du inte det, underkänner du samtidigt alla former av mänsklig interaktion som påverkansmedel.

Men det är här problemet uppstår. Det finns väldigt många som inser att sociala medier påverkar människor och aktivt vill vara med och påverka. Frågan är hur det ska gå till.

En viktig grundläggande skillnad mellan marknadsföring i sociala medier och i traditionella, är den direkta responsen. Trycker du printannonser kommer de att finnas där oavsett tidningsköparen vill eller inte. I sociala medier slutar folk lyssna på dig om du är ointressant eller om du uppfattas som påflugen.

Grunden för att lyckas i sociala medier är helt enkelt social kompetens. Se det som en festmiddag: vill du vara den där bordsgrannen alla snart vänder sig ifrån för att denne bara pratar om sig själv, eller den som alla vänder sig mot för alla intressanta frågor, anekdoter och information som kommer? Kom ihåg det: social kompetens är lika viktigt i sociala medier som i verkliga livet.

Några korta punkter för att lyckas.

1. Var där.
Är du inte på plats, finns du inte. Du måste ha en närvaro på Twitter, Facebook och de andra kanalerna för att kunna verka. Se också till att ditt varumärke är representerat på andra stora tjänster, som Linkedin.com, och att informationen där är relevant och uppdaterad.

2. Lyssna.
Börja med att lyssna på folk. Både aktivt via ditt Twitterflöde, Bloggyflöde och annat, och mer passivt med latenta sökningar på Google Alerts, Twinglys bloggsök eller mikrobloggsök och Knuff.se till exempel. Du gör en sökning på ditt namn och sparar den som ett rss-flöde: när sökningen ger träff, ser du det i din rss-läsare. (Google Alerts skickar ett mejl.) Omvärldsbevakning.

De här två punkterna utgör kanske den viktigaste marknadsföringen i sociala medier. Varför får du själv lista ut (tips: tänk mänskliga relationer).

3. Bidra.
Just det, bidra. Inte snacka. Länka vidare till intressant information som du hittat, både med anknytning till ditt verksamhetsområde och i största allmänhet. Heter du Electrolux kanske länkar till olika lol-cat-sajter inte är klockrent, vågar du däremot länka till Mieles städhandbok blir det poäng. Det centrala är helt enkelt att visa att ditt varumärke är intressant. Det blir du genom att vara ärlig, öppen och generös. Och visst kan du berätta om din egen verksamhet också, för när ditt femtionde inlägg råkar handla om ditt företags egna produkt är chansen stor att folk läser för att de vet att du brukar länka till intressant läsning. Men se till att det är det även då.

Så tänker jag mig att du och ditt varumärke kan skapa en grundläggande närvaro i de sociala medierna. Har du tid och möjlighet finns en naturlig fortsättning:

4. Bygg ut din närvaro.
Jag har bara pratat om de snabba sociala medierna (jag kallar dem aktiva), men det finns ju också ett antal långsamma (jag kallar dem passiva). Till de snabba hör mikrobloggarna och olika tjänster där statusuppdateringar är i fokus. Till de långsamma hör bloggar, bilddatabaser, bokmärkestjänster, wikiar, forum och annat som oftast uppdateras långsammare och där hela informationsmängden är lättillgänglig hela tiden.
Naturligtvis kan du också finnas i de passiva/långsamma sociala medierna: vilka som är lämpliga beror på vem du är och din verksamhet. Bloggar snackas det mycket om, men jag tycker att bilddatabaser som Flickr och bokmärkestjänster som Delicious är lika viktiga. Ofta glöms de bort.
Vad skulle till exempel hända om Astra Zenecas FOU hade en närvaro på Delicious, där man lade upp intressanta länkar till bra läsning om läkemedelsforskning? Eller om elitserielaget DIF skulle finnas på Flickr och regelbundet tanka upp bilder från träningar, spelarbussar och annat?
Enkelt men värdefullt för mottagaren.
Har du tid att ha en blogg, starta en som är intressant. Skriv med en tänkt läsare och alltid med frågan ”varför är detta intressant för läsaren” i bakhuvudet. Berätta det läsaren vill läsa, inte det du vill säga.

Och när du har kommit så långt så … Well, det finns naturligtvis inga gränser här heller, det gäller bara att komma på vad du ska göra.
Ett antal lysande exempel på hur företag har kampanjat eller kampanjar i sociala medier har reklambyrån Zeus Jones listat här: läs och imponeras!

I slutänden handlar det om hur mycket tid du har och vad det får kosta. Många säger att det är nästintill gratis att finnas i de sociala medierna och påverka via dessa: jag tror att det kan kosta en hel del. Å andra sidan, om något negativt händer ditt varumärke, har du grundat för en väldigt, väldigt billig och effektiv krishantering genom att vara en trovärdig samtalspart på webben. Så det handlar om en investering som måste få kosta, precis som all annan marknadsföring.

Ett sätt att hålla uppe kvaliteten och nere kostnaderna är emellertid att vara dig själv även på nätet. Genom att använda sådant du gör i ditt arbete också i din nätnärvaro, blir det bara ett litet steg att publicera, jämfört med att skapa unikt material. Gör du en undersökning som kan ha allmänintresse, publicera den. När du sitter och letar information och hittar något bra, länka vidare det. Och så vidare.
Gör det alltså till en naturlig del av din verksamhet att finnas på nätet, inte en extra arbetsuppgift.

En viktig fråga här är om du ska finnas på plats som varumärke eller som enskild person som representerar varumärket. Många verkar göra både och, de har ett varumärkes-alias, men flera medarbetare har också egna alias (men döljer inte var de jobbar).

Det finns otroligt mycket att säga om marknadsföring i sociala medier. Tycker du att denna artikel varit nyttig, men att du vill veta mer, tveka inte att kontakta mig så kan jag komma och berätta mer om hur ditt företag kan närvara i sociala medier och hur de kan användas i din marknadsföring. Mig når du enklast på per punkt torberger AT onemanshow punkt se, eller 070 597 80 88.

Det finns naturligtvis en uppsjö läsning på nätet om sociala medier, hur du jobbar med dem, mäter och mycket annat. Här är några länkar till andra som säger bra saker i ämnet:

Micco Grönholm, strategisk planner som bloggar, har skrivit ett skarpt inlägg i ämnet (en utmärkt blogg på alla sätt: läs den regelbundet!)

Niclas Strandh, creative planner, numera på egna byrån Digital PR, är i mina ögon en av de svenska auktoriteterna på området sociala medier: det är han tillsammans med bland annat Brit Stakston på pr-byrån JMW, och de gör ofta gemensamma föreläsningar som har bra rykte. Båda finns på Twitter, som Deeped respektive Britstakston.

Ytterligare en som jag får mycket bra information av via Twitter är Hans Kullin på pr-byrån Burson-Marsteller: han bloggar på Media Culpa och Sociala Medier

En ganska generell text om marknadsföring i sociala medier hos bloggen Online PR.

Simon Sundén bloggar om bland annat marknadsföring i sociala medier. Finns på Twitter som joinsimon.

Ett exempel på hur tidningen The Guardian generöst delar med sig av information – en självklarhet på nätet. Genom att dela med sig information, bygger de sin relation med läsarna och får uppskattning.

Uppdaterat: Leif Kajrup (TW: liffeman) skriver på bloggen Reklam 2.0 om skillnaden mellan reklam 2.0 och sociala medier. Mycket klargörande.

Sist en fråga till dig: Vad borde jag ha sagt i denna artikel? Vad missar jag?

Uppdaterat 091123:
Att mäta effekten av sin marknadsföring är intressant för många, och mätbarheten brukar vara något som framhålls som en av nätets styrkor. Men när det gäller sociala medier, är det inte helt enkelt, vilket denna artikel av Miriam Olsson visar. Det handlar egentligen om att själv sätta upp vilka parametrar som ska vara relevanta: vad som är bra beror helt enkelt på din egen attityd. Läs gärna artikeln för en djupar inblick.

I samma härad: