Uppdaterat: Jag anser att Jardenberg gör det enkelt för sig på grund av att han väljer en premiss, bevisar att den premissen är sann, och använder sedan det beviset för att argumentera för något annat. Det han säger i artikeln är att ”få andra än Aftonbladet kan tjäna vettiga pengar på upplägget med Plus-tjänsterna”. Detta säger han sedan bevisar att det inte går att ta betalt för nyhetsinnehåll på nätet.
Detta tycker jag, och uppenbarligen många kommentatorer som tillkommit sedan min första läsning, är en brist i hans resonemang.

Thomas Frostberg på Sydsvenska dagbladet håller inte med, och förklarar varför. Mängder av andra diskuterar ämnet, tyvärr görs det hela tiden på olika platser, och då länkningar ibland saknas, ibland inte uppdateras etc blir det förbannat svårt att hänga med. Kanske vore det en idé att ge repliker på samma ställe där debatten börjar – även om du därmed förlorar läsare på din egen blogg? Tänk att det tog cirka två år innan bloggvärlden började sätta sig själva före läsarna – borde ge alla bloggevangelister något att tänka på.
Min ståndpunkt i frågan är att ja, de etablerade massmedierna gör en massa fel, både i affärsidé och affärsmodeller. Kritiken är dock ofta ganska enfaldiga och går på samma punkter hela tiden. Släpp självklarheterna (”Det går inte att ta betalt för allmänna nyheter på webben” – doh?!), ha lite proportioner i bakhuvudet, så blir nog allt bättre. Ja, jag låter arrogant, men ”conformity killed the cat’s mom”.

• Alltid lika vasse designjournalisten Jonas Mattsson (före detta kollega) skriver om John Mellkvist och hans företag John Look, som erbjuder konfektionsproducerad design. Det finns många tänkvärda tankar där, bland annat om hur designbyråernas affärsmodeller börjar gå ur tiden – på precis samma sätt som fotografers, illustratörers och andra aktörers.

Exempel på Sentinel från H&F-J:s hemsida.

• För alla fans av typografi och kanske framför allt Clarendon: Hoefler & Frere-Jones har gjort typsnittet Sentinel som ska vara en komplett uppsättning i samma anda av uppseendeväckande typsnitt. Själv är jag totalt såld på Clarendons gemena ”a”, som med sin kurvade serif är helt oemotståndlig. Jag tycker att Sentinel bevarar den egenskapen rätt bra.

• På Bloggen om effekt diskuteras reklammätningar. Bloggen är ett alldeles utmärkt marknadsförings- och produktutvecklingsverktyg för tävlingen, som dock gärna kunde få lite bättre nivå på innehållet (presentation, inte kunskapsmässigt). Men jag har läst igenom hela, inklusive kommentarerna, och uppmanar dig att göra detsamma: det är mycket intressant information och många kristallklara åsikter om tävlingen och om effektmätning över huvud taget.

• Mattias Åkerbergs blogg Please copy me blir mer och mer en professionell produkt. Bland annat har han börjat med annonser och påtagligt ökat uppdateringstakten (eller?), samt skriver numera om ett bredare fält. Uppdaterat: Åkerberg blir mer och mer en professionell rapportör – reporter, helt enkelt. Fast med analys.
Hans senaste artikel är av den typen att den blir ett argument för att bloggarna faktiskt kan ta över verklighetsbevakningen från medierna (från tidskrifter och magasin – inte nyhetsmedierna). Läs Åkerbergs rapportering från ett trendseminarium, massor med info presenterad på ett smakfullt sätt.

• Mer sociala medier: Hans Kullin på pr-byrån Burson-Marsteller delar med sig på Twitter: 26 bildpresentationer om hur ideella organisationer använder sociala medier. Inspirerande källa!

• Off-line: boken Den översvämmade hjärnan av professor Torkel Klingberg finns nu i pocket. Läs den.

• Och när jag ändå håller på: Absurdistan av Gary Shteyngart är verkligen inte överskattad!

Beskuren nyhetsgrafik.

• Jag gillar nyhetsgrafik. När den är bra, alltså. Då är den en perfekt kombination av bild och text och förmedlar mängder – mängder! – med innehåll på ett ögonblick. Här är en bunt sådana exempel. Se och njut.

• Det är ett tag sedan, men Kontaktmannens artikel om sociala medier och pedagogik håller ännu. Att just den smått pompösa, självförhärligande inställningen som sedan kommer till ytan i kommentarsfältet kan ha en del med problematiken att göra är en bonus. Samma inslag av ”vi mot dem”-mentalitet hittar du för övrigt i kommentarerna till detta ganska sköna inlägg, där Christian Rudolf beskriver sina varma känslor för nätet. Han verkar slå an en sträng hos många läsare, och artikeln har fått en del uppmärksamhet.

• Tid över? Ta en titt på tunnelbanesystem från hela världen, skalenligt jämförbara.

• För övrigt kan jag rekommendera ett övernaturligt stort intag av nyhetsmedier. Begränsat och urvalt, men sannolikt bredare än om du gör det själv. Detta förstås endast om du inte räknar med att få allt serverat live via Twitter, förstås.

Uppdaterat:

• Glömde: Prankmonkey. Nästan alltid läsvärt – alltid värd ett besök. Just nu dessutom med en egen kampanj för Unicef. Det roliga är att när Prankmonkey väl går utanför satiren och humorn, gör hans allvarsamma inlägg varje gång så mycket starkare intryck. Humorn bygger förtroende, som cashar in när han här allvarlig.

I samma härad:

1. Bra läsning i väntan på bättre
2. Bra läsning en regnig dag
3. En bra annons (som kanske kunde bli bättre)