Oprioriterat, men:

Viralt är inte ett strategi – det är ett lotteri

Svensk-amerikanske reklamaren Thore Claesson skriver om läget för marknadsföring i dag, och bland annat om hur virala kampanjer är för svåra att planera för att vara värda ett försök. Han ställer också framgångsrika viralers, om man nu kan kalla dem det, tittarsiffror emot samma siffror när filmerna sändes på tv, något som tydligt visar vilken skillnad det är på betydelsen av “många” på och utanför nätet.

Claesson lyfter inte fram något nytt i sin post, men den är en välformulerad och tydlig beskrivning av den kommunikationsverklighet vi lever i idag, där “intressanta handlingar” allt oftare får ersätta “reklamkampanjer”. Därför tycker jag att den ska uppmärksammas. (Det han säger är tankar som ligger till grund för både Volontaire och delvis Honesty, och som har realiserats i världsklass av min senaste favoritbyrå Studio Total med Black Ascot, Broindianen et cetera.)
Själv lyckades jag tack vare bloggposten inse vad som borde varit uppenbart sedan länge – att möjliga virala enheter måste betraktas som en händelse precis som vilken annan som helst. Intressant händelser (eller handlingar) består i grund och botten av samma komponenter, oavsett om de består av fiktion eller verklighet.

Stockholmsbörsen läxar upp börsbolagen

På tal om handling så tycker jag att Stockholmsbörsens arga brev är ett alldeles utmärkt exempel på bra marknadsföring. Inte nödvändigtvis mot de listade bolagen, där en och annan verkar ha börjat lipa, men gentemot dem som använder marknadsplatsen.

Personligen tycker jag att denna typ av marknadsföring är den bästa – att helt enkelt göra rätt saker på ett sätt så att de märks.

Det ofrivilligt komiska är ofta det roligaste

Goss-copywritern Ulrika Good tillhör helt klart den roligare delen av Göteborgs befolkning. Följer du henne inte på Twitter, börja med det.
I bloggposten ovan uppmärksammar hon den extremt roliga sajten Damn you, auto correct! – tack för det!

Case: Hur Marginalen Bank blev till

Johan Ronnestam klämmer till med en megaartikel och berättar om sitt och många andras imponerande arbete med Marginalen Banks kreering och lansering. Jag var själv med på ett hörn, men kan tyvärr inte ta åt mig något av äran för helheten.
Det är både sevärt och läsvärt, och har du missat de särpräglade reklamfilmerna ser du en av dem nedan.

Tack Johan, tack Caroline för ett kul jobb!

Fragment

Det är inte ofta, men ibland drabbas jag av en text på nätet. Det här är en sådan.
Det är personligt på gränsen till det privata och Sofia Mirjamsdotter skriver direkt ur hjärtat, men även bortsett från det är det en väldigt, väldigt bra text. Jag fullkomligt älskar hur hon inleder med det allmänna, rätt objektiva i resonemanget kring luktsinnet, för att sedan smyga in i den privata sfären. Nakenheten och det utelämnande är ständigt närvarande hos Mymlan the real, men det är inte alltid det fångar så här. Läs.
Ytterligare ett väldigt gripande inlägg är det om Sofias sista möte med sin pappa.

Barnrum har blivit ett sätt att leva

Att också Abbes pappa kan skriva är ingen nyhet. Men i denna text visar han upp en sida av sin skrivtalang som jag tidigare missat, och gör en strålande imitation av hur inredningsmagasinen (eller är det DN?) presenterar sitt innehåll.
Den stora skillnaden är förstås att han i normalfallet skriver väldigt subjektivt och om ett ämne som berör både honom och hans läsare väldigt starkt. I detta fall är det istället ett mer objektivt ämne som avhandlas – med briljans. Kul och läsvärt.

Den synska lapplisan

Och när jag ändå är inne på dem som kan skriva – läs mannen som vid varje besök på hans blogg lyckas få mig att skratta högt, ge mig en klump i halsen eller något annat. Beröra. Faller inte just denna post dig i smaken, läs några andra så ska du se att du också återvänder.

Bygg ditt personliga varumärke

Micco Grönholms uppskattade The Brand Man fortsätter att leverera bra innehåll. I artikeln jag länkar till är det Per Frykman som ger sina bästa tips om hur du bygger ditt personliga varumärke – ett ämne som jag tycker är förbannat ointressant, egentligen. Men jag fastnar på punkt ett: Du måste vara bra på något. Så förbannat sant, tänker jag, samtidigt som jag kastar upp minnen av lättköpta bloggposter från självutnämnda experter i ditten eller datten.
Så, läs hela posten, men mest av allt tycker jag du ska lyssna på punkt ett och punkt sex, de enda som faktiskt är viktiga. Resten löser sig själv, om du ser till att på riktigt lösa dessa två punkter.

I samma härad:

1. Bra läsning en regnig dag
2. Bra läsning i väntan på bättre
3. Bra läsning i väntan på bättre #2

Okej, Matias Palm-Jensen blir alltså Guldäggsordförande. Det blir säkert bra, men redan nu måste jag säga att hans lilla reklamkupp på Facebook var helt lysande. Precis sånt Guldägget själva borde syssla med, men inte gör. Stör det inte medlemmarna att förbundet inte lyckas spegla branschens verksamhet?
Sedan om det var blålögn eller inte när förbundets Morgan Öberg gick ut och förnekade all kännedom om personen bakom FB-profilen, det vet vi ju inte. Men att det var Palm-Jensens eget initiativ är jag rätt övertygad om. Bra där!

Resumé har i veckan rapporterat om att tv-serien Mad Men har påverkat kundernas syn på hur en reklambyrå bör se ut, rent klädmässigt. Hela två Texas-byråer har ändrat stil för att passa kundernas syn. Jätteviktigt.
En svensk byrå som har blivit påverkad av seriens klädsel är Märkvärdig i Norrland. De har sedan en månad klätt sig inspirerat av serien. Assnyggt, säger jag, till skillnad från kommentatorerna på Resumé. De är – hör och häpna – skeptiska, något som aldrig förr hänt i det kommentarsfältet. Och anonyma!
Nä, att våga inspireras, att ha lite självdistans, att experimentera med sig själv, organisation, miljö och annat och se vad som händer, det ska man tydligen inte göra på reklambyråer. Där är det sjaskigaste tryckta t-shirten som gäller. Coolt. Självständigt. Kreativt. Wow.
(gäsp)

Också Brämhults senaste kampanj, där du får en ny flaska juice om du orkar göra nåt vettigt av din gamla tomma flaska, filma den och tanka upp filmen. Mycket jobb, kanske, men: idén är jättebra, engagera dem som orkar engageras, och de som inte orkar göra och filma påverkas av att det går att göra. Men, återigen: ”gammal idé”, bla bla bla … kommentarfältet dryper.
Och idéer, by the way, måste vara unika för att vara bra.

Svekoms vd Björn Rietz får 120 lax i månaden. Mycket pengar. Mycket upprörda känslor. Fullt förståeligt. Men att Rietz är en inkompetent nolla som inte åstadkommit och aldrig kommer att åstadkomma något – var kommer de känslorna i från? Kanske måste man ha varit i branschen på 90-talet för att fatta?
Annars kanske det är en bra idé att döma efter att Rietz gjort något. Får han bort reklamskatten har han nog väl förtjänat sin lön – eller?

IDG ger ut tidningen Söta djur. Chef för projektet är min gamle kollega Robert Brännström.
Udda projekt säger jag. LOL-cats hade varit mer passande.
Men, jag tror på en variant, som utnyttjar svärmorsdrömmen Brännströms förmåga hela vägen: en tidning som heter Robert och bara innehåller bilder på densamma. Skulle gå hem hos kvinnor 50–90. Och de har både pengar och lust. Vad säger du Robert – nåt att satsa på ;)

Ecpat gör en kampanj (av Ruth) där de använder det fiktiva barnet ”Kim” som symbol. Inte bra, säger jag. Använd verkligheten, alltid starkare än dikt. Det finns säkert ett barn som har precis rätt bakgrund och egenskaper för rollen. Och finns inte det, ljuger man.

Åhå, marknadsföringen är död? Minsann. Då får jag bli journalist igen. Nej visst fan, journalistiken är också död. Återvändsgränd …
Rapporteringen från Sime0 09 som jag har tagit del av har varit lite blandad, men onsdagens förmiddag och torsdagens eftermiddag verkar ha varit lysande. Önskar jag varit där, men nehej, så är det inte. Artikeln ovan lättar lite på den ångesten dock, eftersom den innehåller sånt kvalificerat blahaj att jag inte vet om jag ska gråta eller garva.
Kanske är det en missuppfattning från reporterns sida, men om inte: nej, marknadsföringen är inte död. Och faktorer som tajming, anpassning till omvärld, kultur och annat är inte direkt några nyheter när det kommer till bra kommunikation.

En riktigt läsvärd bloggpost på en riktigt läsvärd blogg. Lite svensk Rory Sutherland över Micco Grönholm, fast mer basic kanske.

Sevärt: tidningen Communication Arts designprisvinnare, hittad via Mine goes to eleven. Där läser jag också ett utmärkt inlägg om hur en detalj kan få dig att inte alls vilja köpa samma produkt igen: usla förpackningar.

Den här Discoveryfilmen gör mig glad.

Och här är föregångaren:

Johan Ronnestam uppmärksammar denna video med Gary Vaynerchuk, som håller ett brandtal om hur du vårdar ditt eget varumärke.

Riktigt usel copy.

Men bra film:

(Den sistnämnda har varit i omlopp ett tag. Men den är bra.)

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”
3. Om Filter, läskunnighet och en våldtagen polisman