Jag är Google-skeptiker. De har gjort fantastiskt bra saker, de har en skön attityd – men de skapar en riskmängd många bortser ifrån, tycker jag (tex alla anställda som förvarar mängder med affärshemligheter i docs, gmail etc.).

Två aktuella händelser, på sitt sätt motpoler, tar upp andra spår.

1. Ett gäng SEO-kunniga personer bestämmer sig via mikrobloggen Bloggy för att jäklas med ett företag, genom att fylla Google-sökmotorns förstasida med länkar till egna blogginlägg om företaget. Läs allt här. Jäkligt otrevliga maffiametoder, anser jag, men ett utmärkt exempel på hur en grupp personer kan påverka också stora företag med enkla medel. Google är på sitt sätt blint, och under en kort tid kan detta ställa till stor skada för ett företag eller, ännu värre, en individ.

2. Nätentreprenören Ted Valentin blev nyligen svartlistad från Googles sökmotor, av Google själva. Något skäl angavs inte, det verkar faktiskt som om ingen alls har velat prata med Valentin från Googles sida (denna uppfattning får jag av SvD:s artikel om det hela, en artikel som inte finns på nätet(?)).
Svartlistningen gällde Valentins olika kartsajter – cafékartan, kyrkokartan med flera – och berodde, återigen enligt SvD-artikeln, eventuellt på att någon anmält Valentin till Google som sökmotor-fuskare.
Sajternas trafik försvann plötsligt till 80 procent, något som skulle kunna bli ett dråpslag för många företag och företagare som har Googles sökmotor som en basingrediens i sin affärsidé. För så är det på webben: kan ingen hitta dig, finns du inte. Och de allra flesta litar på Googles motor i första hand.

Nu har Google dock ändrat sig enligt Dagens Industri, men hur går det för alla dem som råkar ut för detta och som inte är kända namn?

Dessa två exempel – det första där personer utnyttjar Google för att skada ett företag, det andra där Google diktatoriskt bestämmer om ditt innehåll ska indexeras på motorn – visar på Googles ofantliga makt på nätet. Och Google är ett företag, utan insyn och utan medbestämmanderätt från samhället som de har en mycket viktig funktion i.

Skrämmer inte detta dig – åtminstone lite grand? Är det inte ganska obehagligt att så mycket av framgången för ett nätbaserat företag hänger på ett annat företags goda vilja?

Jag oroar mig, här i mitt lilla källarkontor.

I samma härad:

1. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”
2. Sjukdomar och censurerat sex i Googles söktrender
3. Därför är Melodifestivalen obligatorisk för kommunikatörer