Jag missade SEB-vd:n Annika Falkengrens besök i TV4:s morgonsoffa i morse, men har istället hört henne upprepade gånger på radio. Där har hon i nyhetssändning efter nyhetssändning förklarat att de inte lyckats kommunicera, att löneförändringen är något styrelsen jobbat med under lång tid och att jo, de borde kanske, när man ser på det i efterhand, ha vänt redan i torsdags.

Även om du glömmer den där rösten som viskar om att Wallenberg snackade om statens bankgaranti som skäl, inte reaktionerna, så:

Det var naturligtvis inte i torsdags, eller onsdags, bankens ledning skulle ha vaknat. Bankens ledning borde självklart ha frågat sig på ett långt tidigare stadium om det är rimligt med rejäla – rejäla – löneökningar för ledningen i dagsläget.

SEBs ledning saknar inte kommunikativa färdigheter eller en bra pr-byrå – den saknar helt enkelt moral och kopplingar utanför sitt eget styrelserum. Det är för övrigt något de delar med AMF och stora delar av näringslivet.

Ledningsgrupperna själva kanske tycker sig väldigt listiga och smarta när det kommer till att belöna sig. Har det gått bra det senaste året, då är det ersättning för ett bra jobb. Har det gått dåligt, ja då är belöningen plötsligt ett incitament till att göra ett bättre jobb nästa år.

Problemet för ledningsgrupperna är att kunderna har hjärna. Vi ser gång efter gång detta hända,  hur de som förespråkar kompetens- och resultatbaserade ersättningar (något jag tycker är bra), aldrig, aldrig aldrig betalar för sina misstag när det går dåligt. Visst händer det att en vd får gå, men jämförelsevis sällan.

Så vi fattar. Det handlar inte om kompetens eller resultat. Det handlar om att sno åt sig så mycket som möjligt medan man kan. På vår bekostnad.

Ska det vara så jäkla svårt att fatta?

I samma härad:

1. Ronnestams enkla lösningar löser inga problem
2. S problem uppenbart för alla utom partiet
3. Här är dagens 4 bästa nyheter: