Alltså. Det var ju förbannat bra att både Resumé och Dagens media uppmärksammar Ericssons profiluppdatering: få andra lär göra det. Bortsett då från företagets ekonomiavdelning, som lär få en fin liten faktura från Wolff Olins.

Jag är inte den som är den: jag anser att design ska bottna i företaget, inte vara något påklistrat yttre. Design ska ha en framåtdrivande riktning, ge en upplevelse av det designade och vara slittåligt. Därför kostar design alltid mycket mer än noviserna riktigt greppar. Att det kan ligga 1 000 timmar research bakom en logga eller ett profilprogram är obegripligt för den populas som brukar kommentera designnyheter i branschmedierna med ”det där hade min faster kunnat göra i Photoshop”.

Det svåraste med design är inte att göra något – det svåraste med design är att veta vad som ska göras, hur och varför.

Väl genomfört kan en design ge många positiva effekter för företaget: skapa stolthet, binda samman, verka energigivande, spara pengar och vara en otroligt central del av både produktvärde och – naturligtvis – varumärkesvärdet (goodwill, på ekonomiska). Et cetera.

När världens största leverantör av telekom-system, Ericsson, byter grafisk profil, gör företaget det med en viskning. Till att börja med: logotypen. Den vid sin premiär utskrattade och förvirrande logotypen med tre sneställda korvar blir kvar väldigt mycket. Korvarna har till och med blivit större.

Nya logon

Problemet med korvarna – som föreställer ett stiliserat E – är att kopplingen till företaget, dess verksamhet eller något annat är så väldigt luddig. Och när väl polletten faller ner – ”aha, det är ett E!” – tillför det ingenting. ”Åhå. E. Som i Ericsson. Fyndigt. Då vet jag att de stavar Ericsson med E. Bra.”

Gamla loggan.

Det här var ju en Paul Rand-specialitet: att förmedla mer än det uppenbara. Tänk IBM eller den gamla UPS-loggan. Jag säger inte att man måste göra detta. Men varför skippa en möjlighet att kommunicera?

Typsnittet i Ericsson är i princip så sterilt det kan bli. Det konnoterar visserligen lite IT, men också själlöshet, obeslutsamhet, vilja att vara strömlinjeformad. För mig, that is, naturligtvis. Du kanske går i gång totalt, men det törs jag betvivla.

Nu lite ironi:

Men, det känns tryggt att Ericsson har valt en brittisk designbyrå för jobbet: de är ju kända för sina djuplodande designer, sitt avstamp i företagets kärnvärden och själ – även om ytan inte alltid blir så spännande och kan sakna finish. Billigt blir det också. Och sa jag att brittiska designbyråer alltid har sånt djuuuup i sin design? Bra.

Slut på ironi.

Tilläggas skall att även Lowe Brindfors (som har ny sajt) har varit inblandade i detta jobb, enligt Dagens Media. Jag tycker de har levererat riktiga höjdarjobb på sista tiden – som Askungesajten som också skrivs om idag eller den lyckade kampanjen för Unilever – och blir lite förvånad över att de släppt igenom detta.

Hos Dagens Media finns sedan en bild på Ericssons ”nya manér”, som bildtexten berättar. Exakt vad det är vi ser är inte klarlagt (jag har inte lyckats hitta en tredje källa om omgörningen – till och med Ericssons egen sajt går i det gamlas tecken), kanske är det ett annonsmanér, kanske något slags … nej, jag vet inte. Det ser i allafall ut att vara det nya typsnittet, och ett exempel på hur färger kommer att användas. Jag minns inte riktigt vilka det är, men detta med färgspektran börjar bli rätt vanligt. Berätta gärna vilka fler som använder det, så kan jag uppdatera.

Ja, jag låter väl arg och dissande. Det beror på att jag tycker det är så otroligt synd och trist att Ericsson inte tagit tillfället i akt att verkligen uppdatera sitt uttryck. Det är ett stort företag, viktigt för Sverige ur flera aspekter, viktigt för många svenskar. Kunde inte den grafiska profilen ha fått berätta det? Ha fått prata om annat än att ”hej vi är introverta och saknar självförtroende”? Det hade varit så mycket mer intressant, och kanske haft en positiv inverkan på affärerna (det verkar behövas).

Reaktionen på det vi fått se hittills (hoppet lever!) blir bara ett … jaha?

Vill du läsa mer om Ericssons grafiska profil med korvarna, finns en bra artikel här.

p. s. om du råkar vara anställd av Ericsson och tycker att jag har fel: hör av dig, jag vill gärna se och höra mer. Det finns självklart någon slags rationalitet bakom: jag kanske inte kommer hålla med, men det vore kul att åtminstone förstå bakgrunden.

I samma härad:

1. Jag skriver om medier – samma eller annorlunda?
2. Gör som David Carson – blotta dig
3. SHB gör det enklaste till krånglig historia

Sveriges Kommunikationsbyråers nya logotyp.

Det är John Jacobsson på Jacobson Vellinga Design som har fått förtroendet att ta fram den visuella profilen för Reklamf… förlåt, Sveriges Kommunikationsbyråer. Först ut är logotypen, framöver kommer hela identiteten att reformeras.
John Jacobsson ligger bland annat bakom de välkända symbolerna i Åkestam Holsts Posten-reklam, men är också Sveriges kanske duktigaste ikonmakare.

Jag gillar logotypen vid första titten. Den är väldigt klassiskt reklamig, samtidigt som den lyckas få in en skön synvilla som ger den ett särskiljande och eget uttryck.
Typsnittet, Moderno FB ritat av Dawid Berlow med flera på Font Bureau, för tankarna till Bodonin och andra vertikalantikvor som så ofta förekommer i 50–70-tals-annonser signerade David Ogilvy, DDB och andra.

Det finns alltså en hel del tradition, eller nostalgi, i logotypen.

Däremot tycker jag att den lite skrikiga röda färgen är just det – lite skrikig. Det hade varit mer spännande med ett mindre mainstream färgval. Å andra sidan, att man eftersträvar en signalfärg är inte konstigt, och färgen stör mer på ett teoretiskt än praktiskt plan.

Jämfört med den gamla logotypen för Reklamförbundet tycker jag att den nya är ett steg framåt. Visserligen var jag förtjust i R:et med sin punkt, som också den var bakåtblickande, bläckdrömmande, men den funkade bara i svartvitt. Tårtbitscirkeln var verkligen inte bra.

Sedan är det förstås pinsamt att Sveriges Kommunikationsbyråer bara lägger upp cmykade loggor för nedladdning på sin pressida. Bortsett från att man uppenbarligen utgår från att tryckta medier i första hand ska använda loggorna (läs: skriva om dem), så tillhör det designproducentens grundkunskap i dag att man inte cmykar sina egna bilder. Cmykvärdena är nämligen avhängiga den enskilda tryckpressen. Därför ska helst tryckeriet cmyka, går inte det cmykar man själv, men med rätt icc-profil installerad i sin dator.
Med andra ord: logotypen borde ha legat i RGB, den additiva färgrymden som bildskärmar använder, alternativt den överlägsna färgrymden LAB, som i dag rekommenderas av färgexperter (t. ex. Jan Suhr, som pratat om detta på CAP&Design Live för länge sedan).

Uppdaterat:

Både Resumé och Dagens Media skriver förstås om den nya loggan. På båda sajterna kan du rösta om den är bra eller dålig. På båda sajterna är den dålig. Otippat.

I samma härad:

1. Klarar du att vara en crowdstarter?
2. Sveriges bästa bibliotekskampanj heter Jenny Lindh
3. Hur mycket är design värt?

Resumé skriver om Bartle, Bogle, Hegarty (BBH) vars senaste tilltag ”upprör branschen”. BBH är på jakt efter en ny logotyp till sin ”Labs”-avdelning: det borde vara en rätt enkel kaka för en reklambyrå. Men istället för ta den enkla vägen och låta en designer inhouse eller någon samarbetspartner göra jobbet, har BBH valt att öppna upp för allmähneten att komma med förslag.

Några av bidragen på Crowdspring

På sajten Crowdspring kan vem som helst läsa briefen, skicka in sitt bidrag och ha chansen att vinna förstapriset på cirka 12 000 kronor, 1 500 dollar. Upplägget är detsamma som svenska Xtraworks och Mypitch använder.

Detta har upprört branschen, eller åtminstone en reklambloggare, enligt Resumé: tydligen borde BBH ha gått den vanliga vägen för detta uppdrag.

Själv är jag extremt kluven till detta. I inlägget om designs värde till exempel, argumenterar jag emot och Johan Ronnestam för crowdsourcing för design (se kommentarerna). Samtidigt tycker jag ofta att byråer och konsulter (delvis för att glädja kunden) krånglar till det väldigt mycket. Så, i detta fall:

Å ena sidan, det BBH gör kan verkligen innebära ett underkännande av kommunikationsbranschens strategiska, idémässiga och hantverksmässiga kompetens. Det sker om till exempel en tävlingscyklist vinner tävlingen. Vinner en etablerad designer, blir det tvärtom ett bevis på att det krävs en tränad designer för att göra något bra.

Dessutom, betalningen de erbjuder är i branschmått mätt löjligt låg. Bra pengar för en frilans som lägger några timmar, visst, men inte för en byrå. Det är ett underkännande av branschens arvoden: uppenbarligen tycker en stor stark reklambyrå att det inte behövs så mycket tid / pengar för att genomföra denna process. Varför ska byråkunderna då betala så mycket?

Å andra sidan: att utnyttja ”klusterkraft”, crowdsourcing, för att lösa en uppgift är på uppgång och har många bra poänger, bland annat felsökning, större kollektiv kunskap och idékraft bland annat. Genom att själva utnyttja detta, visar BBH att byrån inte försvarar gamla affärsmodeller utan är öppna för nya metoder. Rätt metod för rätt tillfälle, kanske.

Det är en öppenhet jag gillar.

Vad tycker du själv?

PS. Noterar också att Resumé blivit väldigt generösa med länkar i sina artiklar. Äntligen, får man väl säga.

Följ min blogg med bloglovin

I samma härad:

1. Lunds hjärnor visar sin genialitet
2. Spretigt namn för spretigt förbund
3. Välgrundad kritik risk för reklambranschen

Ordförandeskapsloggan av Bacon.

På branschpressens sajter, Resumé och Dagens Media, har det blivit mycket snack om den nya logotypen för Sverige EU-ordförandeskap, utförd av Bacon. Framförallt är det två dominerande åsikter.

1. ”Wow, 1,3 miljoner kronor för en logga – hur faaaaan kan det kosta så mycket!?”
2. ”Nä, den liknar Stockholm Opens gamla logga/annan logga” alt ”Vad ful den är!”

Ännu en gång får vi alltså anledning att fundera över vilka det egentligen är som använder DM:s och Resumés kommentarsfält som ventil. Och vad som fattas dem. För är det så svårt att fatta?

I tur och ordning.

1. Priset. 1,3 miljoner är mycket pengar. Det är ungefär lika mycket som produktionskostnaden för en reklamfilm, enligt vad som berättats för mig. Inte nödvändigtvis, men ofta. En reklamfilm som sedan ska tryckas ut i medierna för ytterligare pengar.

Att lägga cirka 1 000 arbetstimmar på en logotyp eller vilket är fallet här, en identitet, som ska användas aktivt under åtminstone ett år, det är dock enligt dessa kommentatorer bortom rim och reson. För det är ju vad det handlar om, ungefär: 1 080 timmar à 1 200 kronor (vilket var det genomsnittliga timpriset som offererades Rikspolisstyrelsen i deras upphandling och som jag använder som jämförelse). I det ingår research, strategi, genomförande och kanske implementation. Om fyra pers jobbar med uppdraget hinner de jobba i drygt sex veckor innan pengarna är slut.

Hutlöst. Verkligen hutlöst!

2 a) ”Har sett den förut.” Här gäller det att behålla lugnet och försöka le åtminstone litegrann, samtidigt som du sväljer den där sucken.
Kanske har vi sett den förut, men en gång för alla: när är det inte sant? Vad har vi inte sett förut, och vad kan vi inte hitta nära släktingar till om vi bara anstränger oss lite?

Jag medger absolut att det inte är klockrent om logotypen är ett plagiat, medvetet eller omedvetet, av en existerande logotyp. Det är åt helvete om byrån medvetet inspirerats i stor utsträckning av något existerande och sedan tagit betalt för det som sin egen idé. (Men det vet vi inte utan är bara spekulationer.) Men i de allra flesta fall spelar eventuella likheter väldigt, väldigt liten roll.

Och, framför allt: i dag går det inte att göra något som inte liknar eller påminner om något redan existerande. Det enda du kan göra, är att göra det bättre eller sämre.

2 b) ”Vad ful den är”
Tycker du ja. Men skicka ett pm till Regeringskansliet, kanske du får bli remissinstans till nästa runda. Lova bot och bättring.

Egentligen baseras alla dessa typer av kommentarer på okunskap och bristande insikter i vad design handlar om. Design är, i mina ögon, ett affärsverktyg, kort och gott. Målet med en design är att lyfta fram, förtydliga, särskilja, tillgängliggöra. Det handlar alltså inte om konst, det handlar inte om smak, det handlar inte om dekoration.

En bra design gör en produkt bättre och gör att målgruppen hellre väljer den än konkurrentens. Svårare än så är det inte.

(Vad jag tycker om loggan? Tilltalande enkel och estetiskt välsmakande. Den har ett ganska politiskt uttryck som väl är typiskt i dessa sammanhan; i övrigt svårtolkad utom för nationaliteten. Bilden och typografin går inte särskilt bra ihop.)

I samma härad:

1. Passa på – CAP&Design Live om redaktionell design i Göteborg och Stockholm
2. Tre typer du hittar i sociala medier – och hur du bemöter dem
3. I går reklam, pr, design – i dag kommunikation