Phang har tagit det hela ett steg till och helt enkelt lagt upp en Posterous-blogg där olika människor kan posta sina inspirationsbilder. Hittills är det rätt få bilder där, men ett riktigt kul initiativ som jag hoppas lyfter. Om inte annat kommer det att avslöja professionens bitvisa likriktning … :)

Själv har jag inte lyckats sätta ihop en bild över mina inspirationskällor – ännu. Men Leons artikel fick mig att tänka på detta med att presentera sig själv. Som egenföretagare är det ännu viktigare än om du är del av en större organisation, även om det krävs en sammanfattning för att ens komma in i den där organisationen.

Att förmedla vem du är och vad du gör på ett sätt som fångar folks uppmärksamhet är förbannat svårt. Det är därför reklambranschen existerar – för att hjälpa företag, organisationer och människor att hitta just de där egenskaperna som fångar intresset. Att byråerna är bättre på att göra det för andra än för sig själva är uppenbart om du besöker ett antal byråsajter. Insikten om att en av konsultens största styrkor är utifrånperspektivet och att inte tillhöra organisationen är något som borde få fler byråer att plocka in konsulter för den egna presentationen. Det skulle dessutom bli ett argument för ens egen sak.

Istället tror jag att den befängda idén om att ”kan du inte presentera dig själv – hur ska du kunna presentera andra?” är väldigt utbredd. Men det är ett resonemang som helt enkelt inte håller. Läkare ställer inte diagnos på sig själva. Kirurger byter inte sin egen njure. Skomakarens barn och allt det där.

Men det finns de som lyckas löjligt bra med att presentera sig själva. Om det är en rättvisande bild eller inte som ges av dessas portfolios har jag ju ingen aning om, men – shit, vilka portfolios. Här ligger man i lä.

Själv då? Kan du göra en bild som Leons? Har du en hissfärdspresentation?

I samma härad:

1. Jag skriver om medier – samma eller annorlunda?
2. Jävla idioter jag hatar er alla och skiter fullständigt i Yaba!
3. Jag håller med

Sveriges Kommunikationsbyråers nya logotyp.

Det är John Jacobsson på Jacobson Vellinga Design som har fått förtroendet att ta fram den visuella profilen för Reklamf… förlåt, Sveriges Kommunikationsbyråer. Först ut är logotypen, framöver kommer hela identiteten att reformeras.
John Jacobsson ligger bland annat bakom de välkända symbolerna i Åkestam Holsts Posten-reklam, men är också Sveriges kanske duktigaste ikonmakare.

Jag gillar logotypen vid första titten. Den är väldigt klassiskt reklamig, samtidigt som den lyckas få in en skön synvilla som ger den ett särskiljande och eget uttryck.
Typsnittet, Moderno FB ritat av Dawid Berlow med flera på Font Bureau, för tankarna till Bodonin och andra vertikalantikvor som så ofta förekommer i 50–70-tals-annonser signerade David Ogilvy, DDB och andra.

Det finns alltså en hel del tradition, eller nostalgi, i logotypen.

Däremot tycker jag att den lite skrikiga röda färgen är just det – lite skrikig. Det hade varit mer spännande med ett mindre mainstream färgval. Å andra sidan, att man eftersträvar en signalfärg är inte konstigt, och färgen stör mer på ett teoretiskt än praktiskt plan.

Jämfört med den gamla logotypen för Reklamförbundet tycker jag att den nya är ett steg framåt. Visserligen var jag förtjust i R:et med sin punkt, som också den var bakåtblickande, bläckdrömmande, men den funkade bara i svartvitt. Tårtbitscirkeln var verkligen inte bra.

Sedan är det förstås pinsamt att Sveriges Kommunikationsbyråer bara lägger upp cmykade loggor för nedladdning på sin pressida. Bortsett från att man uppenbarligen utgår från att tryckta medier i första hand ska använda loggorna (läs: skriva om dem), så tillhör det designproducentens grundkunskap i dag att man inte cmykar sina egna bilder. Cmykvärdena är nämligen avhängiga den enskilda tryckpressen. Därför ska helst tryckeriet cmyka, går inte det cmykar man själv, men med rätt icc-profil installerad i sin dator.
Med andra ord: logotypen borde ha legat i RGB, den additiva färgrymden som bildskärmar använder, alternativt den överlägsna färgrymden LAB, som i dag rekommenderas av färgexperter (t. ex. Jan Suhr, som pratat om detta på CAP&Design Live för länge sedan).

Uppdaterat:

Både Resumé och Dagens Media skriver förstås om den nya loggan. På båda sajterna kan du rösta om den är bra eller dålig. På båda sajterna är den dålig. Otippat.

I samma härad:

1. Klarar du att vara en crowdstarter?
2. Spretigt namn för spretigt förbund
3. Hur mycket är design värt?

Ordförandeskapsloggan av Bacon.

På branschpressens sajter, Resumé och Dagens Media, har det blivit mycket snack om den nya logotypen för Sverige EU-ordförandeskap, utförd av Bacon. Framförallt är det två dominerande åsikter.

1. ”Wow, 1,3 miljoner kronor för en logga – hur faaaaan kan det kosta så mycket!?”
2. ”Nä, den liknar Stockholm Opens gamla logga/annan logga” alt ”Vad ful den är!”

Ännu en gång får vi alltså anledning att fundera över vilka det egentligen är som använder DM:s och Resumés kommentarsfält som ventil. Och vad som fattas dem. För är det så svårt att fatta?

I tur och ordning.

1. Priset. 1,3 miljoner är mycket pengar. Det är ungefär lika mycket som produktionskostnaden för en reklamfilm, enligt vad som berättats för mig. Inte nödvändigtvis, men ofta. En reklamfilm som sedan ska tryckas ut i medierna för ytterligare pengar.

Att lägga cirka 1 000 arbetstimmar på en logotyp eller vilket är fallet här, en identitet, som ska användas aktivt under åtminstone ett år, det är dock enligt dessa kommentatorer bortom rim och reson. För det är ju vad det handlar om, ungefär: 1 080 timmar à 1 200 kronor (vilket var det genomsnittliga timpriset som offererades Rikspolisstyrelsen i deras upphandling och som jag använder som jämförelse). I det ingår research, strategi, genomförande och kanske implementation. Om fyra pers jobbar med uppdraget hinner de jobba i drygt sex veckor innan pengarna är slut.

Hutlöst. Verkligen hutlöst!

2 a) ”Har sett den förut.” Här gäller det att behålla lugnet och försöka le åtminstone litegrann, samtidigt som du sväljer den där sucken.
Kanske har vi sett den förut, men en gång för alla: när är det inte sant? Vad har vi inte sett förut, och vad kan vi inte hitta nära släktingar till om vi bara anstränger oss lite?

Jag medger absolut att det inte är klockrent om logotypen är ett plagiat, medvetet eller omedvetet, av en existerande logotyp. Det är åt helvete om byrån medvetet inspirerats i stor utsträckning av något existerande och sedan tagit betalt för det som sin egen idé. (Men det vet vi inte utan är bara spekulationer.) Men i de allra flesta fall spelar eventuella likheter väldigt, väldigt liten roll.

Och, framför allt: i dag går det inte att göra något som inte liknar eller påminner om något redan existerande. Det enda du kan göra, är att göra det bättre eller sämre.

2 b) ”Vad ful den är”
Tycker du ja. Men skicka ett pm till Regeringskansliet, kanske du får bli remissinstans till nästa runda. Lova bot och bättring.

Egentligen baseras alla dessa typer av kommentarer på okunskap och bristande insikter i vad design handlar om. Design är, i mina ögon, ett affärsverktyg, kort och gott. Målet med en design är att lyfta fram, förtydliga, särskilja, tillgängliggöra. Det handlar alltså inte om konst, det handlar inte om smak, det handlar inte om dekoration.

En bra design gör en produkt bättre och gör att målgruppen hellre väljer den än konkurrentens. Svårare än så är det inte.

(Vad jag tycker om loggan? Tilltalande enkel och estetiskt välsmakande. Den har ett ganska politiskt uttryck som väl är typiskt i dessa sammanhan; i övrigt svårtolkad utom för nationaliteten. Bilden och typografin går inte särskilt bra ihop.)

I samma härad:

1. I går reklam, pr, design – i dag kommunikation
2. Lite för mycket konspirationsteori, Anders Ericson
3. Tre typer du hittar i sociala medier – och hur du bemöter dem