Nedan har jag citerat en förstasides-puff från en lokaltidning som damp ner i brevlådan häromdagen.

Är det åt detta håll journalistiken är på väg – till en plats där varmluften inte kommer ut, utan samlas i det utrymme i kraniet som uppenbarligen har övergivits av ett vitalt organ?

Artikeln:

Två män våldtog kvinna

En man i 30-årsåldern har häktats i sin frånvaro för en grov våldtäkt som ska ha ägt rum natten till den 26 juli i år.
Mannen är skäligen misstänkt för att tillsammans med en annan man ha hållit en kvinna fången i en lägenhet i Bandhagen. Mannen ska först ha hållt fast kvinnan så att den andra mannen kunnat lägga sig på henne och ha sex med henne. Har har därefter själv lagt sig på henne, tryckt hårt på hennes kinder och tvingat till sig kyssar. Kvinnan har inte kunna röra sig och mannen har då luft upp hennes ben och hårdhänt dragit av henne trosorna innan han våldtagit henne.

Mikael Love Lind

Ja du, Mikael: hur fan tänkte du? ”Måste fylla den här spalten med text …”? ”Måste berätta hur det verkligen går till vid en våldtäkt, så att folk förstår hur hemskt det är …”?

I’ve got news for you.

Vi fattar. Vi fattar alldeles utmärkt hur vidrig en våldtäkt är. Vi fattade det till och med bättre innan du, med din torra, sakliga framställning fick det att verka som en ganska lugn, om än hårdtänkt händelse, utan skrik, tårar, spott, kroppsvätskor, hjälplöshet …

Och hur tänkte din redaktör som publicerade det på ettan? Under en vilseledande rubrik i dubbel bemärkelse (det är misstanke, samt att rubriken signalerar att det är en aktuell händelse)? ”Javfan, det här blir bra läsning för tjejer och killar i alla åldrar – vi lägger det på ettan. Smaskigt.”?

Åt helvete. Käpprätt.

I samma härad:

1. Totalt meningslös meningsskiljaktighet