Blir positivt överraskad av Guldäggets kampanjfilm “Guldägget re-judged”. Komm har låtit jurys från Asien, Litauen Lettland och Ghana bedöma vinnarna från förra omgången av Guldägget och ge dem ägg – eller inte.

Reaktionerna på de svenska kampanjerna är rikgtigt roliga att se, liksom att det blir tydligt hur viktig förförståelsen är för bra reklam. Titta till exempel på reaktionerna kring “Är vi framme snart?”, DDB Stockholms kampanj för McDonald’s.

In och titta nu. Den är värd sina fem minuter.

Uppdaterat: Dagens media skriver om filmen. Bra input från Komm. Vanlig input från kommentatorerna.

Uppdaterat: Nu finns filmen även på Youtube, så du kan se den direkt här:

I samma härad:

1. En ny kreativ revolution – döden för reklambyrån?
2. Mekonomens reklam är en kreativ lösning
3. Ledarna bygger varumärke med direkt-logik

I samma härad:

1. Snart blir det reklam på heltid
2. SHB gör det enklaste till krånglig historia
3. Kreativitet och effekt: så funkar reklam (eller?)

Okej, nu har en lirare slagit till på Guldäggsbloggen igen. Den här gången  handlar det inte om sjukt rolig förvirring, utan tvärt om något som är både välskrivet, tänkvärt och – well – nåt att vara stolt över?

Det är nämligen Magnus Jakobsson, reklamskribent på DDB och ordförande för filmjuryn i Guldägget, som ger svar på tal om kritiken mot att hans byrå genom en anställning plötsligt enligt praxis fått för många juryledamöter. Men det är inte debatten i sig, utan hans programförklaring som juryordförande som får mig på fall.

Det är rakt. Det finns en distans till tävlingens betydelse i det stora hela, som ändå inte förminskar den betydelse tävlingen har i det lilla som branschen faktiskt är. Det är ärligt och tydligt.

”Vadå ‘stolt’?”

Jo, för en bransch som ofta beskrivs som ytlig, befolkad av människor som ofta beskrivs som antingen debila eller bara intresserade av skor och den senaste blus-trenden, är Jakobssons text ett bevis på den verklighet som oftast är motsatsen.

Läs själv, för sjutton.

I samma härad:

1. Från en som fattar – en värmande gest av medmänsklighet
2. Marknadsför dig själv! (och två andra)
3. Nu har det hänt: ett guldkorn i guldäggsbloggen

Okej, Matias Palm-Jensen blir alltså Guldäggsordförande. Det blir säkert bra, men redan nu måste jag säga att hans lilla reklamkupp på Facebook var helt lysande. Precis sånt Guldägget själva borde syssla med, men inte gör. Stör det inte medlemmarna att förbundet inte lyckas spegla branschens verksamhet?
Sedan om det var blålögn eller inte när förbundets Morgan Öberg gick ut och förnekade all kännedom om personen bakom FB-profilen, det vet vi ju inte. Men att det var Palm-Jensens eget initiativ är jag rätt övertygad om. Bra där!

Resumé har i veckan rapporterat om att tv-serien Mad Men har påverkat kundernas syn på hur en reklambyrå bör se ut, rent klädmässigt. Hela två Texas-byråer har ändrat stil för att passa kundernas syn. Jätteviktigt.
En svensk byrå som har blivit påverkad av seriens klädsel är Märkvärdig i Norrland. De har sedan en månad klätt sig inspirerat av serien. Assnyggt, säger jag, till skillnad från kommentatorerna på Resumé. De är – hör och häpna – skeptiska, något som aldrig förr hänt i det kommentarsfältet. Och anonyma!
Nä, att våga inspireras, att ha lite självdistans, att experimentera med sig själv, organisation, miljö och annat och se vad som händer, det ska man tydligen inte göra på reklambyråer. Där är det sjaskigaste tryckta t-shirten som gäller. Coolt. Självständigt. Kreativt. Wow.
(gäsp)

Också Brämhults senaste kampanj, där du får en ny flaska juice om du orkar göra nåt vettigt av din gamla tomma flaska, filma den och tanka upp filmen. Mycket jobb, kanske, men: idén är jättebra, engagera dem som orkar engageras, och de som inte orkar göra och filma påverkas av att det går att göra. Men, återigen: ”gammal idé”, bla bla bla … kommentarfältet dryper.
Och idéer, by the way, måste vara unika för att vara bra.

Svekoms vd Björn Rietz får 120 lax i månaden. Mycket pengar. Mycket upprörda känslor. Fullt förståeligt. Men att Rietz är en inkompetent nolla som inte åstadkommit och aldrig kommer att åstadkomma något – var kommer de känslorna i från? Kanske måste man ha varit i branschen på 90-talet för att fatta?
Annars kanske det är en bra idé att döma efter att Rietz gjort något. Får han bort reklamskatten har han nog väl förtjänat sin lön – eller?

IDG ger ut tidningen Söta djur. Chef för projektet är min gamle kollega Robert Brännström.
Udda projekt säger jag. LOL-cats hade varit mer passande.
Men, jag tror på en variant, som utnyttjar svärmorsdrömmen Brännströms förmåga hela vägen: en tidning som heter Robert och bara innehåller bilder på densamma. Skulle gå hem hos kvinnor 50–90. Och de har både pengar och lust. Vad säger du Robert – nåt att satsa på ;)

Ecpat gör en kampanj (av Ruth) där de använder det fiktiva barnet ”Kim” som symbol. Inte bra, säger jag. Använd verkligheten, alltid starkare än dikt. Det finns säkert ett barn som har precis rätt bakgrund och egenskaper för rollen. Och finns inte det, ljuger man.

Åhå, marknadsföringen är död? Minsann. Då får jag bli journalist igen. Nej visst fan, journalistiken är också död. Återvändsgränd …
Rapporteringen från Sime0 09 som jag har tagit del av har varit lite blandad, men onsdagens förmiddag och torsdagens eftermiddag verkar ha varit lysande. Önskar jag varit där, men nehej, så är det inte. Artikeln ovan lättar lite på den ångesten dock, eftersom den innehåller sånt kvalificerat blahaj att jag inte vet om jag ska gråta eller garva.
Kanske är det en missuppfattning från reporterns sida, men om inte: nej, marknadsföringen är inte död. Och faktorer som tajming, anpassning till omvärld, kultur och annat är inte direkt några nyheter när det kommer till bra kommunikation.

En riktigt läsvärd bloggpost på en riktigt läsvärd blogg. Lite svensk Rory Sutherland över Micco Grönholm, fast mer basic kanske.

Sevärt: tidningen Communication Arts designprisvinnare, hittad via Mine goes to eleven. Där läser jag också ett utmärkt inlägg om hur en detalj kan få dig att inte alls vilja köpa samma produkt igen: usla förpackningar.

Den här Discoveryfilmen gör mig glad.

Och här är föregångaren:

Johan Ronnestam uppmärksammar denna video med Gary Vaynerchuk, som håller ett brandtal om hur du vårdar ditt eget varumärke.

Riktigt usel copy.

Men bra film:

(Den sistnämnda har varit i omlopp ett tag. Men den är bra.)

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”
3. Om Filter, läskunnighet och en våldtagen polisman

Sveriges Annonsörers vd Anders Ericson ”sågar” enligt Resumé Guldägget igen. Han gör det på Sveriges Annonsörers blogg, där han yttrar sitt missnöje med att nästan alla byråer som vann ägg har representanter i juryn. 90 procent av guldäggen och 77 procent av silveräggen gick till byråer med juryrepresentation.

Ericson förtäljer dock inte om äggen gått till byråer som haft representation i just den kategorijuryn de prisas av. Det har jag kollat. Det visar sig att fyra av elva guldägg gick till byråer med representation i just den kategorijuryn: för silveräggen var det tolv av tjugosex. 36 procent av guldäggen gick till en av jurymedlemmarnas byråer således, och 46 procent av silveräggen. Fortfarande är det kanske mycket, men det är mindre än Ericsons siffror.

Sedan är det ju så att det är huvudjuryn som fäller det slutgiltiga avgörandet om vilka bidrag som får guld- respektive silverägg. Jag vet inte hur mycket de fattar egna beslut och hur mycket de går på kategorijuryns rekommendation, men ändå. I huvudjuryn satt förutom Pelle Sjönell ledamöter från dessa byråer: Silver, Goss, F&B, Farfar, Åkestam Holst, Mediaedge CIA, Jung, Sara Haag AB, King och Storåkers McCann. De delade ut fyra guldägg och tretton silverägg till sig själva. På guldäggssidan är det alltså lika som i kategorijuryerna, på silverägg ett fler.

Visst finns det problem med jurysystemet sett ur ett jävsperspektiv, men att som Anders Ericson gör, antyda att byråerna belönar varandra över kategorigränserna, är lite för konspirationsteoretiskt för min smak.

Detta är dock något som fler debatterade mer för ett antal år sedan, om jag minns rätt. I dag verkar branschen dock rätt nöjd med systemet – eller?

A propås statistik är en annan post hos Sveriges Annonsörer väldigt roande. Uppenbarligen är organisationen väldigt nöjd med att deras medlemmar får så många utmärkelser: hälften av de prisade kunderna är nämligen medlemmar.
Att det innebär att hälften av de prisade står utanför organisationen skulle bara en väldigt illvillig människa ens komma på tanken att tänka.

Uppdaterat: Även Olle Nordell kommenterar Ericsons kommentar om ägget. Olle Nordell satt själv i juryn och har lite mer svavel i sin kommentar än jag. Bra.
De äggvinnande byråer som inte hade någon i juryn är Acne art department, Agent kommunikation, Planeta design, Sandberg & Timonen, Phil, Draft FCB & Starring.

I samma härad:

1. Ärlig reklam kräver oftast för mycket
2. Lite kritik av min egen artikel om webbtypografi
3. Hur mycket är design värt?