Är för tillfället sprängd. Jag har projekt och göromål upp över öronen, och även om det är roliga grejer (jag jobbar med det jag vill jobba med, helt enkelt), så är det irriterande att inte hinna med allt jag vill.

Känner du igen dig? Det skulle inte förvåna mig. I dag, när vi inte längre jämt är bundna av en massa ekonomiska, tidsmässiga eller infrastrukturella ramar, blir möjligheterna att förverkliga många av sina idéer så mycket större och enklare. Och när det händer, riskerar vi att bli fångna i vårt eget lilla inferno av viljen, måsten, drömmar och ambitioner. Som den här bloggen, där jag har visst släktskap med Niclas Strandh, verkar det som.

Men många gånger skulle vi kunna hinna med mycket mer av allt, om vi bara blev lite bättre på att bestämma när, hur, vad och var vi ska göra saker. Prioritering, schemaläggning och såna saker, du vet. Bland det mest sexiga som finns.

Metoder för hur finns det gott om: Getting things done är en populär metod för dig personligen, skribenten Marc McGuinness bloggar och har  skrivit om tidsplanering för kreatörer och med några sökningar på nätet  hittar du mängder med tips, råd, idéer och metoder.
Är du inte du utan ni, finns naturligtvis en hel flora av vetenskap och kunskap på universitet och skolor av alla de slag. En metod som rumlat runt bland framför allt teknikutvecklingsbolag de senaste åren är Scrum, som nu verkar ersättas av eller kombineras med en annan metod, Kanban.

Så, verktygen finns där. Det är bara att plugga in dem och börja leva efter deras vackra scheman och smidiga flöden. Även om det kan verka rent kontraproduktivt att begränsa sig och försöka följa regler och metoder – är friheten att göra som du själv vill viktig för dig delar vi en egenskap – tror jag att det inte behöver vara motsatser. Att jobba efter ett schema kan lika gärna befria som binda in.

Det finns egentligen bara ett problem med allt detta. För att kunna följa detta, måste jag först lära mig dessa metoder. Och om jag lägger två dagar på att verkligen lära mig en metod (jag tror inte på femminuterskurser), och ofta också pengar, så måste det bli rätt sedan. Men med alla de metoder som finns, är risken stor att det blir fel ändå. Och då måste jag börja lära mig en ny metod, som kanske också är fel, och så … Ja, du fattar. (Här handlar det om att organisera mig själv – mycket svårare än att organisera andra.)

Tröskeln för att börja använda en bra metod för organisation och planering, är helt enkelt att det kanske inte funkar. Och då har jag kastat bort tid och pengar på grejer jag absolut inte har tid och pengar för. Så jag har hamnat i ett moment 22. Att hitta en metod för att organisera, kräver ett organiserat sökande och lärande. Eller nåt.

Bah. Tröttsamt. Hur ser det ut för dig?

I samma härad:

1. Konsten att döda prestationsångest
2. Ärlig reklam kräver oftast för mycket
3. Hålla föredrag handlar om att hitta artisten i dig

Helgen obokad? Bra. Här har du många bra, vettiga, tänkvärda, lärorika, roliga och en massa annat inlägg och artiklar jag läst på senare tid. Håll till godo.

• Förbundets förtroende förbrukat
Kontaktmannen, också känd som en av grundarna till gerillabyrån Miami, levererar välskriven kritik mot Reklamf SveKom. Bland annat förklarar varför Miami lämnade förbundet i somras och vad han tycker att förbundet borde syssla med. Jag håller med i mycket. I ett uppföljande inlägg, Dags för storbyråerna att visa stake, uppmanar han de största medlemsbyråerna att aktivt visa vad de tycker om förbundets verksamhet, i synnerhet de höga löner som Resumé avslöjat den senaste veckan.
Jag tycker att kritiken mot vad förbundet sysslar med ser ut att vara rimlig: att opinionsbilda, röja väg, belägga kommunikationens betydelse för affären, sprida information och kunskap till medlemmarna – det är sådant jag tycker att förbundet borde syssla med. Anledningen till att jag skriver ser ut är att jag inte har insikt i vad förbundet faktiskt gör. Sker lobbyingverksamhet? Får medlemmarna ett fantastiskt nyhetsbrev varje vecka med massor av lärdom? Vill medlemsbyråerna ha nåt helt annat än vad jag skulle uppskatta?
Eftersom jag inte vet vad som är sant, tänker jag inte kritisera. Jag nöjer mig med att säga att om detta är förbundets verksamhet, kommer jag garanterat att bli medlem en dag.
Angående lönerna har jag redan berört ämnet i ett tidigare inlägg. Det måste inte vara fel med en iögonstickande lön, helt enkelt.

• Humor på hög nivå: när fotbollen hamnar i den diplomatiska posten, blir det avsevärt snyggare förolämpningar än läktarklackarna brukar lyckas formulera. Läs och njut!

• Ett riktigt intressant ämne och ett bra inlägg levererar Mattias Åkerberg på Please Copy Me. Det handlar om morgondagens reklambyrå och vad den kommer att vara. Åkerberg skissar, men kommentarsfältet är riktigt vasst. Framför allt gillar jag Elia Mörlings och Eric Lindesvärds inlägg. Jag fick upp ögonen för Mörling på allvar på NeXT event, där han var en av talarna och en som imponerade mycket på mig. Han bloggar naturligtvis. Nedan Elia på NeXT:

Lindesvärd bloggar inte såvitt jag vet, men länkar sig till Workshop, så han jobbar kanske där, trots att han inte nämns bland medarbetarna. Workshops vd: sätt Eric att skriva nåt klokt i veckan på er sajt, det skulle ni tjäna på! :)
Jag tänker för övrigt återkomma till ämnet morgondagens byrå, som jag tycker är förbaskat intressant att fundera över.

• I veckan funderade jag än en gång på GTD, Getting Things Done, metoden som ska göra dig mer effektiv. Hann inte läsa klart.

• Skrev själv några rader på mediebloggen Same Same But Different, om hur mikrobloggen kan bli en effektiv löpsedel för medierna, om de sköter det bra. Uppenbarligen för platt för att få någon seriös återkoppling. SSBD skulle ha lyft rejält här under hösten, men publiceringstakten är låg. Jag och övriga skribenter har uppenbarligen mindre tid och eller lust än vi trodde. Det är synd, men kanske en naturlig utveckling att intresset för diskutera ämnet teoretiskt sjunker ju fler faktiska lösningar som presenteras och kan studeras (NYT börjar ju ta betalt på nätet 2010, KP började nyligen, till exempel).

• I Kalifornien, USA, slåss en förhoppningsvis galen man för att skilsmässor ska förbjudas. Bara i USA. Och Iran, Sudan, Somalia och ett och annat sharia-strävande land, fast då är det bara kvinnorna som inte får skiljas.

• En trailer till skräckfilmen vi inte vill se. Måla upp bilden på hornhinnan, så blir du lika berörd som jag. Barn är tyvärr lite för mycket barn, ibland.

• Tycker nog att Björn Rietz gör allt rätt när han förklarar uppträdet på 100-wattaren och hur det blev så fel (läs naket) som det blev. Starkt jobbat.

• Du har säkert sett att Nicke Bergström ska lämna Farfar för mer skrämmande jobb i New York. Kul, men läs artikelkommentarerna på Dagens Media (första länken) och fundera lite.
Men, bortsett från all magsyra: i kommentarsfältet på båda tidningarna, snackas det om nystart av byrå och att det är Matias Palm-Jensen som ska starta. Med eller utan resten av Farfar. Ett rykte som kanske hela branschen vet om, utom jag som spenderar mina dagar bara några stenkast från Madame Börjes klubb.

• Fortsätter att imponera gör Micco Grönholm på The Brand Man. Skrämmande blir det istället hos Joakim Jardenberg, som förmedlar postumt vittnesmål om hur Guldäggsjuryn arbetade förr (i kommentaren till första länken). Men inte i dag, får man hoppas.

• Lite bloggtips i allmänhet: Copyblogger är faktiskt bra, många handgripliga råd även om den är väldigt cynisk på sitt sätt. En annan bra om än väldigt säljig blogg är Lateral Action, som handlar om hur du lyckas som entreprenör. Fast lite känsla av att ”nu tipsar Expressen om de bästa aktierna igen” får jag ändå.

• Passar också på att uppmärksamma två hyfsat nya bloggar jag tycker har intressanta inslag: Blogtrain och Viskningar och rop.

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Om Filter, läskunnighet och en våldtagen polisman
3. Victors & Spoils – världens första crowdsourcing-byrå