Den listas som Googles Super Bowlreklam – men den är inte helt ny, väl? Känner igen den.

Oavsett blir jag tagen. Enkelt men väldigt tydligt. Snyggt berättat.

Hur som – den parodiska versionen finns redan, förstås.

För den totala Super Bowl-reklamsammanställningen, besök Adland.

Uppdaterat:
Jo, visst har den varit ute tidigare. Google la upp filmen på Youtube för tre månader sedan, visar det sig. Men den var lika bra den här gången :)

Detta får jag veta via Walter Naeslunds bloggartikel om filmen, i vilken han länkar vidare till Googles blogg där bakgrunden till filmen ges. Där berättar de också att det inte bara finns en film enligt samma struktur som denna, utan flera.

I samma härad:

1. Sollenberg har rätt – men konstigt att det behöver sägas
2. Här är nätets nästa löpeld – otroligt bra och kreativt!
3. Ok, nu är det din tur att säga vad du tycker

Vill uppmärksamma JMWs Brit Stakstons artikel där hon berättar hur hon tänkt argumentera för att Google är potentiellt ont, eftersom jag håller med. Hennes inlägg hittar du här. Mitt inlägg i frågan finns här. Och blir du intresserad av debattformatet Debate on, startat av Tomas Seo som också startade Sveriges designer för ett antal år sedan, kan du titta här.

Lowe love Saab

Brindfors har gjort en ny film för Saab, som ska renovera varumärket hos dig. Och mig.

Något knaprar mitt bredband och det är lite hackigt, men jag gillar filmens känsla. Däremot känns den inte så nyskapande och innovativ, vilket kanske hade varit på sin plats när man vill uppmärksamma en ny bil och företaget ska stå för bland annat innovation (enligt cd Rickard Villard i Resumés artikel). Show, don’t tell, liksom. Nu känns det som en bilreklam.

Nästa gång borde de helt enkelt göra en intervju med Per Gillbrand, som jag tidigare tipsat om. 30 sekunder med pratminus från honom, borde kunna göra underverk för bilmärket.

Brand-mannen bjuder in Lederhausen och Rönne

Micco Grönholm som driver The Brand Man har låtit Mats Lederhausen, tidigare på McDonalds, och Mats Rönne, ordförande i Sveriges Annonsörer och tidigare varumärkeschef på Electrolux, gästblogga. Bitvis svårtuggat, bitvis klyschigt, men läsvärt. Läs också Grönholms egen artikel om det nya kommunikationsklimatet och hur det påverkar oss.

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Klippt och kommenterat
3. Förbundsbashing, morgondagens byrå och ryktet om Farfars död

Två aktuella händelser, på sitt sätt motpoler, tar upp andra spår.

1. Ett gäng SEO-kunniga personer bestämmer sig via mikrobloggen Bloggy för att jäklas med ett företag, genom att fylla Google-sökmotorns förstasida med länkar till egna blogginlägg om företaget. Läs allt här. Jäkligt otrevliga maffiametoder, anser jag, men ett utmärkt exempel på hur en grupp personer kan påverka också stora företag med enkla medel. Google är på sitt sätt blint, och under en kort tid kan detta ställa till stor skada för ett företag eller, ännu värre, en individ.

2. Nätentreprenören Ted Valentin blev nyligen svartlistad från Googles sökmotor, av Google själva. Något skäl angavs inte, det verkar faktiskt som om ingen alls har velat prata med Valentin från Googles sida (denna uppfattning får jag av SvD:s artikel om det hela, en artikel som inte finns på nätet(?)).
Svartlistningen gällde Valentins olika kartsajter – cafékartan, kyrkokartan med flera – och berodde, återigen enligt SvD-artikeln, eventuellt på att någon anmält Valentin till Google som sökmotor-fuskare.
Sajternas trafik försvann plötsligt till 80 procent, något som skulle kunna bli ett dråpslag för många företag och företagare som har Googles sökmotor som en basingrediens i sin affärsidé. För så är det på webben: kan ingen hitta dig, finns du inte. Och de allra flesta litar på Googles motor i första hand.

Nu har Google dock ändrat sig enligt Dagens Industri, men hur går det för alla dem som råkar ut för detta och som inte är kända namn?

Dessa två exempel – det första där personer utnyttjar Google för att skada ett företag, det andra där Google diktatoriskt bestämmer om ditt innehåll ska indexeras på motorn – visar på Googles ofantliga makt på nätet. Och Google är ett företag, utan insyn och utan medbestämmanderätt från samhället som de har en mycket viktig funktion i.

Skrämmer inte detta dig – åtminstone lite grand? Är det inte ganska obehagligt att så mycket av framgången för ett nätbaserat företag hänger på ett annat företags goda vilja?

Jag oroar mig, här i mitt lilla källarkontor.

I samma härad:

1. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”
2. Därför är Melodifestivalen obligatorisk för kommunikatörer
3. Det här är så bra reklamfilm att det gör ont