Hade tänkt besvara Martin Schoris vettiga krönika på dagensmedia.se, där han undrar vad marknadsförarna ska in i ledningsrummen att göra. Men andra hann före: Kontaktmannen, David Orlic och Jessica Bjurström har redan svarat.

Även om jag inte tycker någon riktigt träffar rätt, håller jag nästan käft: det tycks så mycket ändå. Och istället för att säga mest, säger jag det snyggast. Med någon annans ord, dessutom.

(Å du ba’: ”Oh, så snyggt!”)

I samma härad:

1. Nyfiken student fick påse ludd till svar
2. Fel svar kostar mediehusen miljoner
3. Cannes Lions luddar till kreativiteten igen

Filmen Logorama är ett stycke välgjort ifrågasättande av vår kommersiellt genomsyrade vardag. Den utspelar sig i en tillspetsad version av världen, där logotyperna och kommersiell grafik tagit över totalt.

Genom att dra bilden till sin spets, ställer skaparna av filmen, franska H5, frågan om hur mycket kommersiallism samhället och vi som befolkar det faktiskt klarar av. Deras eget svar serveras tittaren kanske i filmen, men det är inte nödvändigtvis sant.

Det är lätt att slå undan filmen som en nidbild och riksdagspolitisk retorik, men att göra det är bara att förenkla för dig själv, om det nu är så att du själv arbetar i den bransch som producerar kommersiell konst. Eller “konst”. Eller “kommersiell”, för den delen. Precis som alla andra professioner har vi som jobbar med kommunikation ett ansvar att ibland ta ett steg bakåt och se hur vårt eget lilla bidrag påverkar helheten, och hur helheten påverkar sin omgivning.

När Dagens Media berättar hur riksdagspolitikerna resonerar kring reklam är det både deprimerande och skrämmande. Men bara för att några hycklare i riksdagen (hycklande eftersom deras reklamförakt som vanligt bara gäller andra – inte sig själva eller deras organisationer), får vi inte välja ryggradsreflexen och skjuta bakut.

Vilken plats får reklam och kommersiella budskap ta i samhället? Får de ta mer plats om de har högre kvalitet – eller är det egalt?

Oavsett vad – när H5 debatterar blir det värt att lyssna på.

I samma härad:

1. Ok, nu är det din tur att säga vad du tycker
2. Vad vill du veta om typografi?
3. Berätta: vad vill du att dina barn lär sig?

Svänger förbi Resumé och Dagens Media för dagens branschuppdateringar. Upptäcker att Volontaire har gjort en ny kampanj för juicetillverkaren Brämhults, där de uppmanar folk att bli blodgivare. Som belöning får du en flaska blodapelsinjuice.

Skitbra, tänker jag, tvinna in varumärket i samhället och ta ställning för något som är bra. Kampanjidén har relevans både eftersom det är blodapelsinjuice det handlar om (dubbelt upp där), och eftersom det just nu finns ett aktuellt behov av mer blod på påse. Även om inte alla som besöker sajten blir blodgivare, blir kanske några det. Oavsett lyfts frågan fram.

Naturligtvis leder kampanjen till en helt irrelevant och löjeväckande debatt, fast inte hos Resumé. Istället är det i Dagens Medias kommentarsfält fjanterierna pågår. Jag menar – vad är det de diskuterar, egentligen? Spånhuvuden.

Men även på Resumé pågår diskussion kring Volontaire, men kring deras aktivitet för Göteborgs kex. Volontaire har satt ihop en sajt som samlar kommentarer om kextillverkarens produkt Ballerina Kladdkaka. Istället för att själva säga att ”det här här skitgott”, låter byrån ätarna göra det själva. Ett förbannat bra grepp, där verkligheten får sälja istället för konstruerade superlativer. Det kan också betraktas som lite våghalsigt eftersom sajten samlar kommentarerna från Twitter, Google och Google Images automatiskt och allt alltså kan publiceras, men jag gissar på ett modererat flöde. Nähä. Det är inte modererat, enligt Volontaire.

Här är det Volontaire själva som provocerar igång debatten, i och med att byråns vd Carl Unger säger att det inte är reklam, men den spårar snart ur och kommer att handla om det mest Intressanta, Brännande och Konspirationsskapande ämnet av alla: Är Det Gjort Förut?

(Om du av en händelse är en ung människa och på väg in i branschen, lyd ett gott råd: bygg upp en databas med reklam, så att du snabbast av alla kan ropa ”Gjort!” i branschpressen när en ny kampanj lanseras. Allt är nämligen gjort (på samma sätt dessutom), och det måste vi läsare informeras om av besserwissrar.)

Jodå. Skittles har tydligen gjort samma grej. Och svenska Syrup. Ve och fasa.

Klart?

Då tänker jag snabbt berätta att jo, det är visst reklam. Men det är inte reklam som vi är vana att se den. Det är inte en banner, en kampanjsajt, en annons eller film. Men visst är det reklam.

Det är reklam utifrån ett annat perspektiv, där reklam inte är ett objekt eller substantiv, utan en avsikt eller en effekt. Ett annat, befriande perspektiv. Tänk själv: slutar du att se reklam som ett antal uttryck i ett antal medier, och istället ser det som syftet ”att väcka uppmärksamhet och påverka”, eller ”att lyckas påverka i önskad riktning”, så kan du ju göra vad fan som helst. Med den inställningen är en uppdelning mellan pr, design och reklam meningslös – det viktiga är syftet och målet, inte vägen dit.

Känner du hur ångesten, kedjorna och boxen plötsligt rann av dig? Varsegod.*

En annan kampanj jag tycker är intressant är den franska anti-rökkampanjen som riktar sig till ungdomar. Visst, att anspela på sex är ett enkelt grepp. I det här sammanhanget tycker jag ändå att det är berättigat: bilderna visar en situation som knappast lär anses eftersträvansvärd bland de ungdomar som kampanjen riktar sig till.

Men ack, så ser inte delar av franska folket på saken. Enligt Resumés Billy Andersson anses kampanjen trivialisera sexövergrepp (what?), och en taleskvinna för en fransk feministisk organisation säger att ”Jag är bestört. Det här är ett prov på fattig fantasi. När människor inte har någon idé anväder de kvinnliga kroppar i stället.” Ehh … det ser ut som en kille och en tjej, men jag kan ha fel. Och kroppar?
Ska vi hitta något omedvetet sexistiskt i det hela (hela situationen bygger ju på idén om att det handlar om ett övergrepp) är det väl snarare att det är en man som begår övergreppet i båda bilderna.

Kampanjen är helt enkelt en illustration, där det sexuella övergreppet representerar det övergrepp rökning, eller tobak, innebär. Att få unga att inte börja röka är ett oerhört angeläget mål. Jag vill inte förknippas med den tolkning som är fullt möjlig av följande bisats, men faktum är att bilden snarare trivialiserar rökning. Det är helt enkelt så att det är två vidriga företeelser, och att säga att den ena trivialiserar den andra är bara – imbécile!

Men det är klart. Anklagelser om sexism är ett tryggt sätt att skaffa sig uppmärksamhet. Och det vill väl alla ha?

Allvarligt talat. Jag blir så otroligt less på allt överanalyserande, allt felfinnande, allt snömos. Är det verkligen vad vi borde hålla på med?

*;)

Uppdaterat: Även Aftonbladet skriver om reklamen. Mängder med kommentarer.

I samma härad:

1. Hjälp mig kursa på Volontaire
2. Memo till mig (och kanske dig)
3. Kom och språka med mig en stund

Helgen obokad? Bra. Här har du många bra, vettiga, tänkvärda, lärorika, roliga och en massa annat inlägg och artiklar jag läst på senare tid. Håll till godo.

• Förbundets förtroende förbrukat
Kontaktmannen, också känd som en av grundarna till gerillabyrån Miami, levererar välskriven kritik mot Reklamf SveKom. Bland annat förklarar varför Miami lämnade förbundet i somras och vad han tycker att förbundet borde syssla med. Jag håller med i mycket. I ett uppföljande inlägg, Dags för storbyråerna att visa stake, uppmanar han de största medlemsbyråerna att aktivt visa vad de tycker om förbundets verksamhet, i synnerhet de höga löner som Resumé avslöjat den senaste veckan.
Jag tycker att kritiken mot vad förbundet sysslar med ser ut att vara rimlig: att opinionsbilda, röja väg, belägga kommunikationens betydelse för affären, sprida information och kunskap till medlemmarna – det är sådant jag tycker att förbundet borde syssla med. Anledningen till att jag skriver ser ut är att jag inte har insikt i vad förbundet faktiskt gör. Sker lobbyingverksamhet? Får medlemmarna ett fantastiskt nyhetsbrev varje vecka med massor av lärdom? Vill medlemsbyråerna ha nåt helt annat än vad jag skulle uppskatta?
Eftersom jag inte vet vad som är sant, tänker jag inte kritisera. Jag nöjer mig med att säga att om detta är förbundets verksamhet, kommer jag garanterat att bli medlem en dag.
Angående lönerna har jag redan berört ämnet i ett tidigare inlägg. Det måste inte vara fel med en iögonstickande lön, helt enkelt.

• Humor på hög nivå: när fotbollen hamnar i den diplomatiska posten, blir det avsevärt snyggare förolämpningar än läktarklackarna brukar lyckas formulera. Läs och njut!

• Ett riktigt intressant ämne och ett bra inlägg levererar Mattias Åkerberg på Please Copy Me. Det handlar om morgondagens reklambyrå och vad den kommer att vara. Åkerberg skissar, men kommentarsfältet är riktigt vasst. Framför allt gillar jag Elia Mörlings och Eric Lindesvärds inlägg. Jag fick upp ögonen för Mörling på allvar på NeXT event, där han var en av talarna och en som imponerade mycket på mig. Han bloggar naturligtvis. Nedan Elia på NeXT:

Lindesvärd bloggar inte såvitt jag vet, men länkar sig till Workshop, så han jobbar kanske där, trots att han inte nämns bland medarbetarna. Workshops vd: sätt Eric att skriva nåt klokt i veckan på er sajt, det skulle ni tjäna på! :)
Jag tänker för övrigt återkomma till ämnet morgondagens byrå, som jag tycker är förbaskat intressant att fundera över.

• I veckan funderade jag än en gång på GTD, Getting Things Done, metoden som ska göra dig mer effektiv. Hann inte läsa klart.

• Skrev själv några rader på mediebloggen Same Same But Different, om hur mikrobloggen kan bli en effektiv löpsedel för medierna, om de sköter det bra. Uppenbarligen för platt för att få någon seriös återkoppling. SSBD skulle ha lyft rejält här under hösten, men publiceringstakten är låg. Jag och övriga skribenter har uppenbarligen mindre tid och eller lust än vi trodde. Det är synd, men kanske en naturlig utveckling att intresset för diskutera ämnet teoretiskt sjunker ju fler faktiska lösningar som presenteras och kan studeras (NYT börjar ju ta betalt på nätet 2010, KP började nyligen, till exempel).

• I Kalifornien, USA, slåss en förhoppningsvis galen man för att skilsmässor ska förbjudas. Bara i USA. Och Iran, Sudan, Somalia och ett och annat sharia-strävande land, fast då är det bara kvinnorna som inte får skiljas.

• En trailer till skräckfilmen vi inte vill se. Måla upp bilden på hornhinnan, så blir du lika berörd som jag. Barn är tyvärr lite för mycket barn, ibland.

• Tycker nog att Björn Rietz gör allt rätt när han förklarar uppträdet på 100-wattaren och hur det blev så fel (läs naket) som det blev. Starkt jobbat.

• Du har säkert sett att Nicke Bergström ska lämna Farfar för mer skrämmande jobb i New York. Kul, men läs artikelkommentarerna på Dagens Media (första länken) och fundera lite.
Men, bortsett från all magsyra: i kommentarsfältet på båda tidningarna, snackas det om nystart av byrå och att det är Matias Palm-Jensen som ska starta. Med eller utan resten av Farfar. Ett rykte som kanske hela branschen vet om, utom jag som spenderar mina dagar bara några stenkast från Madame Börjes klubb.

• Fortsätter att imponera gör Micco Grönholm på The Brand Man. Skrämmande blir det istället hos Joakim Jardenberg, som förmedlar postumt vittnesmål om hur Guldäggsjuryn arbetade förr (i kommentaren till första länken). Men inte i dag, får man hoppas.

• Lite bloggtips i allmänhet: Copyblogger är faktiskt bra, många handgripliga råd även om den är väldigt cynisk på sitt sätt. En annan bra om än väldigt säljig blogg är Lateral Action, som handlar om hur du lyckas som entreprenör. Fast lite känsla av att ”nu tipsar Expressen om de bästa aktierna igen” får jag ändå.

• Passar också på att uppmärksamma två hyfsat nya bloggar jag tycker har intressanta inslag: Blogtrain och Viskningar och rop.

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Om Filter, läskunnighet och en våldtagen polisman
3. Victors & Spoils – världens första crowdsourcing-byrå

Ordförandeskapsloggan av Bacon.

På branschpressens sajter, Resumé och Dagens Media, har det blivit mycket snack om den nya logotypen för Sverige EU-ordförandeskap, utförd av Bacon. Framförallt är det två dominerande åsikter.

1. ”Wow, 1,3 miljoner kronor för en logga – hur faaaaan kan det kosta så mycket!?”
2. ”Nä, den liknar Stockholm Opens gamla logga/annan logga” alt ”Vad ful den är!”

Ännu en gång får vi alltså anledning att fundera över vilka det egentligen är som använder DM:s och Resumés kommentarsfält som ventil. Och vad som fattas dem. För är det så svårt att fatta?

I tur och ordning.

1. Priset. 1,3 miljoner är mycket pengar. Det är ungefär lika mycket som produktionskostnaden för en reklamfilm, enligt vad som berättats för mig. Inte nödvändigtvis, men ofta. En reklamfilm som sedan ska tryckas ut i medierna för ytterligare pengar.

Att lägga cirka 1 000 arbetstimmar på en logotyp eller vilket är fallet här, en identitet, som ska användas aktivt under åtminstone ett år, det är dock enligt dessa kommentatorer bortom rim och reson. För det är ju vad det handlar om, ungefär: 1 080 timmar à 1 200 kronor (vilket var det genomsnittliga timpriset som offererades Rikspolisstyrelsen i deras upphandling och som jag använder som jämförelse). I det ingår research, strategi, genomförande och kanske implementation. Om fyra pers jobbar med uppdraget hinner de jobba i drygt sex veckor innan pengarna är slut.

Hutlöst. Verkligen hutlöst!

2 a) ”Har sett den förut.” Här gäller det att behålla lugnet och försöka le åtminstone litegrann, samtidigt som du sväljer den där sucken.
Kanske har vi sett den förut, men en gång för alla: när är det inte sant? Vad har vi inte sett förut, och vad kan vi inte hitta nära släktingar till om vi bara anstränger oss lite?

Jag medger absolut att det inte är klockrent om logotypen är ett plagiat, medvetet eller omedvetet, av en existerande logotyp. Det är åt helvete om byrån medvetet inspirerats i stor utsträckning av något existerande och sedan tagit betalt för det som sin egen idé. (Men det vet vi inte utan är bara spekulationer.) Men i de allra flesta fall spelar eventuella likheter väldigt, väldigt liten roll.

Och, framför allt: i dag går det inte att göra något som inte liknar eller påminner om något redan existerande. Det enda du kan göra, är att göra det bättre eller sämre.

2 b) ”Vad ful den är”
Tycker du ja. Men skicka ett pm till Regeringskansliet, kanske du får bli remissinstans till nästa runda. Lova bot och bättring.

Egentligen baseras alla dessa typer av kommentarer på okunskap och bristande insikter i vad design handlar om. Design är, i mina ögon, ett affärsverktyg, kort och gott. Målet med en design är att lyfta fram, förtydliga, särskilja, tillgängliggöra. Det handlar alltså inte om konst, det handlar inte om smak, det handlar inte om dekoration.

En bra design gör en produkt bättre och gör att målgruppen hellre väljer den än konkurrentens. Svårare än så är det inte.

(Vad jag tycker om loggan? Tilltalande enkel och estetiskt välsmakande. Den har ett ganska politiskt uttryck som väl är typiskt i dessa sammanhan; i övrigt svårtolkad utom för nationaliteten. Bilden och typografin går inte särskilt bra ihop.)

I samma härad:

1. Passa på – CAP&Design Live om redaktionell design i Göteborg och Stockholm
2. Tre typer du hittar i sociala medier – och hur du bemöter dem
3. I går reklam, pr, design – i dag kommunikation