Hoppla! Det mindre lyckade försöket att sprida intresse för Samsungs tv-apparater jag skrev om i den senaste artikeln här på bloggen, har fått ett eget liv. Till att börja med skrev både pr-konsulten Hans Kullin om hela storyn på sin blogg Media Culpa, precis som art directorn och Adland-grundaren Åsk Wäppling gjorde på Adland. Båda skrev på engelska, vilket gjort att storyn spridit sig utanför landets gränser. Bland annat återpublicerades Kullins inlägg på Social Media Today, danska Marius Jørgenruds blogg och Marketing typo.com. I denna bloggs admin-gränssnitt har jag också skymtat en tysk blogg som skrivit, men av någon anledning funkar pingbacks och trackbacks dåligt här, och nu hittar jag den inte heller med Google blog search.

Åsk Wäppling tog sig till och med tiden att ringa upp svenska Samsung och fråga om den här marknadsföringsmetoden. Inte godkänd av Samsung, blev svaret, som sa att de har som policy att vara tydliga med att det är de som kommunicerar när de gör det.

Nu har det hela dock tagit en helt ny vändning. I dag skriver både Adland och Media Culpa om en artikel på det brittiska forumet hos Computer Active Magazine, där skribenten Tom Royal uppmärksammar forummedlemmarna på troll i de egna leden. En användare, tydligen baserad i Sydkorea, har postat ett inlägg där denne vill visa upp ett filmklipp och berätta hur bra det blir med Samsungs kamera. Det är inte det enda inlägg medlemmen gjort, Royal tipsar om ytterligare inlägg där samma person hyllar Samsung. Det är det enda personen gör, faktiskt.

När Royal gräver vidare och söker på den ip-adress (ip-adress=den nummersekvens alla nätverksanslutna apparater tilldelas som identifikation: spåra såna kan du till exempel göra här: http://www.ripe.net/db/whois.html), upptäcker han att inlägg har gjorts från samma adress på en mängd koreanska forum, liksom på ytterligare ett brittiskt dito. Adressen är inte kopplad till Samsung.

Hans Kullin är mer utförlig i sin artikel om detta, så läs mer där.

Det här kan naturligtvis vara en slump: Samsung kan ha extremt hängivna fans som kör lite gerilla-marknadsföring på sin fritid, de kan ha anställda som vill hjälpa sin arbetsgivare eller vad som helst. Företaget behöver inte på något sätt vara införstådda med att dessa metoder används eller att detta sker. Men det är en intressant historia, och jag kommer att följa fortsättningen.

En annan sak jag tycker är intressant, är hur denna lilla snöboll börjat bli någon slags crowdsourcad journalistik, eller kanske snarare detektivarbete. Över en allt större geografisk yta. Det kan kanske utvecklas till det mest intressanta av allt.

Uppdaterat:

Nej, jag kunde inte hålla mig. Jag kikade på en av de länkar Kullin grävt fram och publicerat på Media Culpa. Den gick till en video på Viddler, en filmtjänst verkar det som. Videon var upplagt av användaren Jikkok – ett namn jag tyckte var tillräckligt annorlunda för att vara värt en googling.

Då hittade jag denna sida, där en hel bunt filmer Jikkok har lagt upp listas.

Jag gick vidare med en sökning på en av filmtitlarna – He can make everything in the world with clay – som innehåll tillräckligt många ord för att minska träffantalet. En sökning på Google Video gav 19 träffar, alla med samma beskrivning av videon. De är upplagda på olika sajter under olika användarnamn, men presentationstexten är hela tiden densamma vilket antyder att en och samma person skulle kunna ha lagt upp filmerna. Här är det till exempel Cellpark som lagt upp, här är det Hillback.

Jag upprepade proceduren med filmen Ice Gallery – ett sämre söknamn, men som gav träff på några olika platser, och där olika användare postat samma film med samma beskrivning.

I samma härad:

1. Deep throat avslöjar The Viral Company – öppnar Samsung-gate
2. Felmeddelande träder fram – därför avslöjade han The Viral Company och Samsung
3. Nu går vi mot mindre sammanhang igen

Nyligen startade Victors & Spoils, världens första crowdsourcade reklambyrå(?).”Let’s change the ad industry”, utropar de våghalsigt på sin hemsida.

Crowdsourcad reklambyrå? Nä, nu får de väl ge sig?

Ja, jo, crowdsourcing är väl som begrepp rätt överanvänt idag. Det tycker byrån själva också, men säger att de kommer att syssla med en kontrollerad process.
För sin crowd letar de nu duktiga kreatörer inom alla discipliner. De lovar intressanta uppdrag för den som vill, de lovar att jobben ska bli rikligt belönade i jämförelse med andra crowdsourcingtillfällen.

Bra idé? Jag tycker det, men kanske i första hand att det är en väldigt kul och spännande idé. Utfallet kommer att bero på hur väl de lyckas övertyga potentiella kunder om överlägsenheten i sin process, hur bra kreatörer de lyckas samla, hur intresserade dessa är att jobba i projekten och om hur belöningen för crowddeltagarna blir.
Victors & Spoils tar ett steg längre, men idéerna de presenterar på sin sajt liknar i anden de tankar byrån Volontaire presenterat. En stor skillnad är att Volontaire uttalat söker människor som inte har reklam och kommunikation som levebröd.

Bilda din egen uppfattning om Victors & Spoils på deras hemsida.
Eller låt dig förföras av öppningsstatementet på deras blogg.
Läs eventuellt också i NYT.

Tipstack till BBHLabs.

(Råkade hitta detta fynd på Volontaires hemsida, kolla iphone-skärmen. Jag lyckas komma med med inte mindre än två fantastiska tweetar på bild. Bombastiskt.)

I samma härad:

1. Förbundsbashing, morgondagens byrå och ryktet om Farfars död
2. Umeås Designhögskola bland världens bästa

Resumé skriver om Bartle, Bogle, Hegarty (BBH) vars senaste tilltag ”upprör branschen”. BBH är på jakt efter en ny logotyp till sin ”Labs”-avdelning: det borde vara en rätt enkel kaka för en reklambyrå. Men istället för ta den enkla vägen och låta en designer inhouse eller någon samarbetspartner göra jobbet, har BBH valt att öppna upp för allmähneten att komma med förslag.

Några av bidragen på Crowdspring

På sajten Crowdspring kan vem som helst läsa briefen, skicka in sitt bidrag och ha chansen att vinna förstapriset på cirka 12 000 kronor, 1 500 dollar. Upplägget är detsamma som svenska Xtraworks och Mypitch använder.

Detta har upprört branschen, eller åtminstone en reklambloggare, enligt Resumé: tydligen borde BBH ha gått den vanliga vägen för detta uppdrag.

Själv är jag extremt kluven till detta. I inlägget om designs värde till exempel, argumenterar jag emot och Johan Ronnestam för crowdsourcing för design (se kommentarerna). Samtidigt tycker jag ofta att byråer och konsulter (delvis för att glädja kunden) krånglar till det väldigt mycket. Så, i detta fall:

Å ena sidan, det BBH gör kan verkligen innebära ett underkännande av kommunikationsbranschens strategiska, idémässiga och hantverksmässiga kompetens. Det sker om till exempel en tävlingscyklist vinner tävlingen. Vinner en etablerad designer, blir det tvärtom ett bevis på att det krävs en tränad designer för att göra något bra.

Dessutom, betalningen de erbjuder är i branschmått mätt löjligt låg. Bra pengar för en frilans som lägger några timmar, visst, men inte för en byrå. Det är ett underkännande av branschens arvoden: uppenbarligen tycker en stor stark reklambyrå att det inte behövs så mycket tid / pengar för att genomföra denna process. Varför ska byråkunderna då betala så mycket?

Å andra sidan: att utnyttja ”klusterkraft”, crowdsourcing, för att lösa en uppgift är på uppgång och har många bra poänger, bland annat felsökning, större kollektiv kunskap och idékraft bland annat. Genom att själva utnyttja detta, visar BBH att byrån inte försvarar gamla affärsmodeller utan är öppna för nya metoder. Rätt metod för rätt tillfälle, kanske.

Det är en öppenhet jag gillar.

Vad tycker du själv?

PS. Noterar också att Resumé blivit väldigt generösa med länkar i sina artiklar. Äntligen, får man väl säga.

Följ min blogg med bloglovin

I samma härad:

1. Lunds hjärnor visar sin genialitet
2. Spretigt namn för spretigt förbund
3. Välgrundad kritik risk för reklambranschen