Okej, Matias Palm-Jensen blir alltså Guldäggsordförande. Det blir säkert bra, men redan nu måste jag säga att hans lilla reklamkupp på Facebook var helt lysande. Precis sånt Guldägget själva borde syssla med, men inte gör. Stör det inte medlemmarna att förbundet inte lyckas spegla branschens verksamhet?
Sedan om det var blålögn eller inte när förbundets Morgan Öberg gick ut och förnekade all kännedom om personen bakom FB-profilen, det vet vi ju inte. Men att det var Palm-Jensens eget initiativ är jag rätt övertygad om. Bra där!

Resumé har i veckan rapporterat om att tv-serien Mad Men har påverkat kundernas syn på hur en reklambyrå bör se ut, rent klädmässigt. Hela två Texas-byråer har ändrat stil för att passa kundernas syn. Jätteviktigt.
En svensk byrå som har blivit påverkad av seriens klädsel är Märkvärdig i Norrland. De har sedan en månad klätt sig inspirerat av serien. Assnyggt, säger jag, till skillnad från kommentatorerna på Resumé. De är – hör och häpna – skeptiska, något som aldrig förr hänt i det kommentarsfältet. Och anonyma!
Nä, att våga inspireras, att ha lite självdistans, att experimentera med sig själv, organisation, miljö och annat och se vad som händer, det ska man tydligen inte göra på reklambyråer. Där är det sjaskigaste tryckta t-shirten som gäller. Coolt. Självständigt. Kreativt. Wow.
(gäsp)

Också Brämhults senaste kampanj, där du får en ny flaska juice om du orkar göra nåt vettigt av din gamla tomma flaska, filma den och tanka upp filmen. Mycket jobb, kanske, men: idén är jättebra, engagera dem som orkar engageras, och de som inte orkar göra och filma påverkas av att det går att göra. Men, återigen: ”gammal idé”, bla bla bla … kommentarfältet dryper.
Och idéer, by the way, måste vara unika för att vara bra.

Svekoms vd Björn Rietz får 120 lax i månaden. Mycket pengar. Mycket upprörda känslor. Fullt förståeligt. Men att Rietz är en inkompetent nolla som inte åstadkommit och aldrig kommer att åstadkomma något – var kommer de känslorna i från? Kanske måste man ha varit i branschen på 90-talet för att fatta?
Annars kanske det är en bra idé att döma efter att Rietz gjort något. Får han bort reklamskatten har han nog väl förtjänat sin lön – eller?

IDG ger ut tidningen Söta djur. Chef för projektet är min gamle kollega Robert Brännström.
Udda projekt säger jag. LOL-cats hade varit mer passande.
Men, jag tror på en variant, som utnyttjar svärmorsdrömmen Brännströms förmåga hela vägen: en tidning som heter Robert och bara innehåller bilder på densamma. Skulle gå hem hos kvinnor 50–90. Och de har både pengar och lust. Vad säger du Robert – nåt att satsa på ;)

Ecpat gör en kampanj (av Ruth) där de använder det fiktiva barnet ”Kim” som symbol. Inte bra, säger jag. Använd verkligheten, alltid starkare än dikt. Det finns säkert ett barn som har precis rätt bakgrund och egenskaper för rollen. Och finns inte det, ljuger man.

Åhå, marknadsföringen är död? Minsann. Då får jag bli journalist igen. Nej visst fan, journalistiken är också död. Återvändsgränd …
Rapporteringen från Sime0 09 som jag har tagit del av har varit lite blandad, men onsdagens förmiddag och torsdagens eftermiddag verkar ha varit lysande. Önskar jag varit där, men nehej, så är det inte. Artikeln ovan lättar lite på den ångesten dock, eftersom den innehåller sånt kvalificerat blahaj att jag inte vet om jag ska gråta eller garva.
Kanske är det en missuppfattning från reporterns sida, men om inte: nej, marknadsföringen är inte död. Och faktorer som tajming, anpassning till omvärld, kultur och annat är inte direkt några nyheter när det kommer till bra kommunikation.

En riktigt läsvärd bloggpost på en riktigt läsvärd blogg. Lite svensk Rory Sutherland över Micco Grönholm, fast mer basic kanske.

Sevärt: tidningen Communication Arts designprisvinnare, hittad via Mine goes to eleven. Där läser jag också ett utmärkt inlägg om hur en detalj kan få dig att inte alls vilja köpa samma produkt igen: usla förpackningar.

Den här Discoveryfilmen gör mig glad.

Och här är föregångaren:

Johan Ronnestam uppmärksammar denna video med Gary Vaynerchuk, som håller ett brandtal om hur du vårdar ditt eget varumärke.

Riktigt usel copy.

Men bra film:

(Den sistnämnda har varit i omlopp ett tag. Men den är bra.)

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”
3. Om Filter, läskunnighet och en våldtagen polisman

Sveriges Reklamförbund föreslås bli ”Sveriges kommunikationsbyråer” från den första juli i år. Det är en enad styrelse som lägger förslaget: beslutet är medlemmarnas och fattas på årsmötet i juni.

Det är ett motiverat men samtidigt väldigt konstigt förslag, detta. Enligt vd Björn Rietz är skälen dessa, enligt ett pressmeddelande:
– Reklamförbundet är i dag ett brett förbund  och alla medlemmar ska känna sig representerade i namnet
– Nya medlemmar ska känna sig välkomna in i förbundet
– Åtta av tio medlemmar uppger  att de arbetar med kommunikation ”rätt och slätt”.

Det första och tredje skälet speglar den omdaning av begreppet reklam som just nu sker i branschen. Många, bland dem jag själv, har svårt att avgränsa reklam och tycker att ordet i sig ofta omfattar ett för smalt begrepp: säger du ”reklam” tänker de flesta på film, print och banners, men inte på varumärkt nytta, kommunikativt motiverade organisationsförändringar eller ens många viraler.

Då ligger ”kommunikation” bättre i munnen. Men svagheten i det begreppet är uppenbar: om ”reklam” är för smalt, så är ”kommunikation” alldeles, alldeles för brett. Som några kommentatorer hos Dagens Media anmärker kan det till exempel handla om kollektivtrafik eller resor.

Det första och andra skälet pekar istället på något annat. Reklamförbundet vill helt enkelt bredda rekryteringsbasen för att kunna få fler medlemmar. Kanske behövs det av ekonomiska skäl (även om jag inte ser dem), men samtidigt riskerar det att skapa ett förbund för medlemmar med så vitt skilda mål och intressen att det vattnas ur och inte alls får kraft att påverka.

Namnändringen väcker också många andra frågor. Vad blir det till exempel i folkmun? Kommunikationsbyråförbundet? Vad händer med Guldägget: ska det in fler kategorier, ska det börja belöna kreativ kommunikation …? Vad händer när det kommer in nya medlemmar som tar med sig ytterligare nya titlar och organisationsmodeller?

Jag tror faktiskt att jag som medlemsbyrå – oavsett om jag jobbar med pr, reklam eller design – skulle tacka nej till namnförslaget. Åtminstone komma med ett annat, men det är inte lätt.

Istället skulle jag ge styrelsen i uppdrag att gå ut och folkbilda för att försöka vidga begreppet ”reklam” så att det blir naturligt att andra metoder än de vanligtvis avsedda också ingår. Så att det blir självklart för folk i gemen att reklam är en kommunikationsåtgärd med ett visst syfte, inte en metod eller kanal. Det skulle faktiskt vara vettigt.

Hanna Dunér på Svenska Dagbladet håller med mig. Gôtt. (Fast egentligen skrev hon först.)
Resumé har, precis som Dagens Media, saxat ur pressmeddelandet rakt av. Ingen problematisering. Suck.
Annars verkar det rätt tyst. Hittills.

Vad tycker du? Vore ett namnbyte på sin plats? Är det i så fall rätt namnbyte?

Uppdaterat:
Rolf van den Brink har tittat närmare på argumentet att 80 procent av byråerna uppger sig jobba med kommunikation. Han hittar inte belägg på byråernas egna sajter och tvivlar.
Björn Rietz skriver själv om sina tankar kring namnbytet (vilka jag bemöter nedan)
Anna Håkansson på Vita Hälsokommunikation gillar namnbytet och förklarar varför på sin blogg.
Björn Mellstrand är styrelseledamot i förbundet och argumenterar för bytet. Eller egentligen för ett byte, själv tror han att det är detta, men hans egen artikel belyser namnförslagets svaghet med full watt ;) Jag berättar varför nedan.

Svar till Björn Rietz:

Du argumenterar dels fult, dels irrelevant. Det fula ligger i att du gör detta till en fråga om ”är du för eller emot förändring?”, lite som George W Bush och ”if you ain’t with us …”. Men det handlar inte om det. Hittar du ett nytt namn som bättre beskriver sammansättningen av medlemmar tycker jag absolut att ni ska byta. Det liggande förslaget är dock inte bra, av skäl jag skrivit ovan.

Det irrelevanta är ditt historiska argument. Att saker och ting förändrats förr är inte ett giltigt skäl för att förändra igen. Det kan vara en bra bakgrund för dem som aldrig kan tänka sig något annat än ”reklam” däremot, genom att avdramatisera det hela.

Titta istället på de argument du angav i pressmeddelandet. Rolf van den Brink pekar ju på svagheten i det ena, det att 80 procent av byråerna säger sig jobba med kommunikation. De gör det inte officiellt på sina sajter, i allafall.
Och det konstiga är inte att 80 procent av byråerna säger att de jobbar med kommunikation: det konstiga är att 20 procent av byråerna inte gör det.
Reklam är kommunikation. Precis som pr, event, design och en massa annat. Det som förenar medlemmarna i förbundet är inte att de jobbar med kommunikation i största allmänhet, utan att de alla arbetar med en viss typ av kommunikation. Det är säljdrivande kommersiell kommunikation vi talar om. Den särskillnaden tror jag är viktig att fortsätta ha, för att inte bli väldigt otydlig.

Visst har du rätt i att det skulle kosta massor att folkbilda och förändra kunskapen om vad reklam är, och jag tvivlar nog innerst inne på att det skulle fungera. Bättre då kanske att försöka mäkla fred mellan de olika disciplinerna i förbundet och skapa en samsyn kring kommersiell kommunikation, istället för som i dag, revirpinkande och arrogans. Men det är en helt annan fråga.

Min inställning är att förbundet gärna får byta namn, när man hittar ett bra alternativ. Som det är i dag är Reklamförbundet bäst, eftersom det särskiljer medlemmarnas verksamhet från andra typer av kommunikation. Men kanske finns förhoppningen om att Nokia och Telenor ska bli medlemmar framöver?

Och om vi talar förändring: vad fan gör medeltidsorganisationen ”byråer” med i namnet på Sveriges Mest Progressiva (och egentligen väldigt specialiserade) Kommunikationsförbund?

Svar till Björn Mellstrand

Som du säger: kommersiell kommunikation omfattar i dag mer än reklam. Reklam är bara en av många former av kommersiell kommunikation. Eller av kommunikation, förstås, inom vilket kommersiell kommunikation ryms. Tillsammans med mycket annat.

I din artikel nämner du alltså nischen vid sitt rätta namn, ”kommersiell kommunikation”, när du argumenterar för ett annat namn. Varför? För att bli tydligare? För att avgränsa dig?
Tack – argumentet gick fram. Men Sveriges kommersiella kommunikationsbyråer diskuterades och avslogs, misstänker jag. Mycket klumpigare blir det inte.

Angående uttrycket ”tyckare och tänkare”, som du inleder med, vill jag bara påpeka att just ”tyckare” har en derogativ (nedsättande) valör. Fast det visste du redan. Tillsammans med ”tyckare” får också ”tänkare”, som ofta har en positiv valör, snarare en ironisk eller återigen derogativ valör. Fast det visste du ju också.

I samma härad:

1. Ett hemskt inlägg om en vidrig, vidrig företeelse vid namn kvinnomisshandel
2. Swedbanks sitcom mest för framtiden
3. Snäpp upp för Volvo