Jag bloggar numera på Pers värld.

Välkommen dit.

I samma härad:

1. Omstart. Äntligen.

Klippt ur SAOL, 14:e upplagan:

guilloua v. -de Att gång på gång upprepa ett för den stora publiken erkänt falskt påstående som sant och därigenom tydligt visa sin argumentatoriska metod samt sin beredvillighet att trots avsaknad av kunskap vilja ge sken av att ha densamma, med följden att ens trovärdighet också inom andra ämnen totalt eroderas.
Ex. Statsministern lyckades ~ i frågan om arbetslöshetens orsaker.

Etym.= Ordet är en verbisering av skriftställaren Jan Guillous efternamn, och uppstod efter en tv-sänd debatt om journalistik 2009, där Guillou gång efter gång upprepade samma inbillade sanning på ett sätt som tydligt visade hans retoriska stil. Då hans inbillade sanning var uppenbart falsk för majoriteten av tittarna, lyckades han varje gång han upprepade ”sanningen”, mer och mer befästa dels sin egen okunnighet, dels sin uppenbara ignorans inför fakta.

Slut citat.

Uppdaterat: bekanta dig också med Guillou-smileyn här.

I samma härad:

1. Här är dagens 4 bästa nyheter:

Hej,

för några år sedan läste jag en artikel i en kundtidning om hur bra fotmassage var för blodcirkulationen. Artikeln ville sälja ett fantastiskt massageredskap för en massa pengar: redskapet såg ut ungefär som en kruskavel (bilden).

Det var förstås ingen kruskavel, utan ett fantastiskt specialiserat massageredskap, vilket gjorde att det måste kosta en jäkla massa mer. Men i grund och botten: en kruskavel.

Iden var att man skulle rulla kaveln under foten, och på så sätt stimulera blodcirkulationen.

Nu är det ju jäkligt inne med spikmattor, fejkade eller äkta (ursäkta – vad är grejen med de fejkade? Är det inte riktiga spikar på en matta? Är det bara målade spikar? “Jättebra för dig som tycker att spikar är vassa”). Så jag har tagit tillfället i akt att vidareutveckla de två koncepten.

Nu kan jag därför stolt introducera Spikett – spikgolvet som ger dig ständig stimulans!

I korthet går det till så att jag skjuter en jäkla massa spik i ett klick-klick-parkettgolv, som jag sedan kommer och lägger i hela din bostad.

Priser:

Golv: 500 /kvm
Montering: 250 kr/kvm
Just nu rabatt: var femte kvadratmeter gratis!

Har du en bostad på 50 kvm, får du alltså hela 10 kvm gratis. Har du en bostad på 500 kvm, blir det 100 kvm gratis!

Skynda fynda!

Beställer du inom tre år, får du också med ett par Birkenstopp!, innetofflor med stålsula, som du kan använda när du känner dig lite för stimulerad för stunden.

Beställer gör du helst via röksignal. Se till att vinden är västlig.

Over and out.

I samma härad:

1. Ditt, kundens och det verkliga problemet
2. Viktigt meddelande till Claes de Faire
3. Nyfiken student fick påse ludd till svar

Okej, tänk dig att det fortfarande är juni så kommer mitt utmärkta exempel att kännas betydligt färskare …

I ett av de sista numren av Resumé före sommaren – det var det som kom ut samma dag som sista Resumé-baren hölls, cirka 10 juni – är ett glänsande exempel på gammelmediatänk i sitt esse. Det handlar om vänsterkrysset, den nyhet som ligger högst upp under tidningshuvudet, den nyhet redaktionsledningen tycker är viktigast, mest relevant och mest köp-lockande för läsarna.

Det nummer jag pratar om toppas med nyheten att ”Staffan Erfors kan kosta Expressen 5 Mkr”. Nyheten handlar om att Expressenjournalisten Erfors har anlitat en advokat för att få bistånd i förhandlingarna om hur hans anställning på tidningen ska avslutas, sedan det uppdagats att Erfors lånat ut sin lägenhet till en känd kriminell. Resumé har räknat ut att det kan komma att handla om 5 miljoner kronor för tidningens räkning.  Om du har en prenumeration på Resumé, kan du läsa artikeln här (den är låst).

Fet nyhet? Visst, 5 mille är mycket pengar. Lockar till läsning? Jodå, det gör den säkert (vilket dock lär leda till en besvikelse: det visar sig att de fem miljonerna är ren spekulation, visserligen utifrån någon slags grund men ändå, från Leif Holmqvists sida: han hade lika gärna kunnat skriva 200 000 eller 20 miljoner).

Men om vi tittar på nyheten lite ur ett helikopterperspektiv.
- Det handlar alltså om ett personalärende: en eventuell utköpning av Erfors är något mellan honom och Expressen, knappast hela Sverige.
- 5 Mkr är mycket för dig, mycket för mig – men inte vidrigt mycket pengar för Expressen.
- Expressen ägs av familjen Bonnier: inga aktieägare, ingen ägande personal. De som drabbas av kostnaden för ett utköp är alltså Nordens kanske största medieägare, samt Thomas Mattsson som ju är chefredaktör och eventuellt får bära hundhuvudet om det blir dyrt.

Summa summarum: den nyhet som toppade Resumé denna dag var helt enkelt skvaller. Sånt som är kul snedstreck kittlande att spekulera och diskutera kring i fikarummet. Men kanske inte det tuffaste som kan toppa en branschtidning som Resumé.

Men, det finns nyhetsdagar och nyhetstorka. Ibland måste man som tidningsledare välja det bästa sämsta, ibland finns det faktiskt inget riktigt kittlande, superhet och maxrelevant att toppa en tidning med.

I just detta nummer av Resumé fanns det dock det, och det är därför jag tycker att detta nummer är en så utmärkt illustration av hur ett gammelmediatänk får gå före förnuft och känsla – det som borde vara förnuft och känsla – fortfarande i dag i pressen.

Den nyhet jag mycket hellre hade sett toppa tidningen var den om nya arvodesgrunder i reklambranschen, som hamnade hyfsat långt bak i tidningen. I artikeln berättas att timarvodering är på väg ut. Den hade gärna fått vässas lite, och visst, det var egentligen bara en person som hävdade att det var nya tider på gång och hade fått kunna byggas upp med någon enkät eller rundringning, men ändå. Vi tar helikopterperspektivet igen.

- Det är en relevant nyhet för alla byråanställda och -ledare som läser tidningen, vilket uppskattningsvis åtminstone är cirka en tredjedel av läsarna (jag har, trots att jag jobbat på tidningen, ingen insikt i detta).
- Det är affärskritisk information för dessa läsare: de kan, genom att använda informationen, förbättra sitt affärserbjudande på ena eller andra sättet.
- Det handlar om ett paradigmskifte som, beroende på hur utbrett det är, faktiskt kommer att påverka branschen och dess arbetsmetoder i hela framtiden.

Nyheten är på inga sätt sämre än den som toppade tidningen: relevansen är högre, nyhetsvärdet är högre, affärsvärdet är högre. I min värld.

Så, vad har hänt? Jo, det är den där mallade ”vad är en nyhet”-reflexen som har satt in. Konkreta siffror är bra, stora såna. Konflikter, konflikter, konflikter. Enkelt och lättsmält är bra. Det är fint om det finns ett offer och en gärningsman. Och allt det där, du vet.

Reflexen har en bra bakgrund, egentligen. Journalistik ska handla om fakta, så bekräftade som möjligt. Den ska belysa verkligheten, helst ur olika perspektiv i samma artikel. Etc. Tyvärr har bakgrundens faktiska innehåll ofta ersatts av ett dramaturgiskt grepp, som ger sken av att just denna toppartikel är ett exempel på sådan bra journalistik. Jämför kvällstidningarnas löpsedlar eller skvallertanttidningarnas förstasidor – dramaturgi utan innehåll.

Dåliga ord i rubriker: ska, kan.

Varför?

För att alla ska. Allt kan hända.

Det handlar helt enkelt om spekulation och förhoppningar – inte fakta och journalistiska fältfynd.

Men Resumé går på linjen ”smaskigt med siffra och konflikt”, toppar med historien och rubben och först i artikeln på insidan visar det sig att det bara är spekulationer. För vad var den verkliga nyheten? Att Erfors anlitat en duktig advokat som bistånd i sina förhandlingar med Bonnier-ägda Expressen. Wooha.

Jag menar att journalistik i dag, i konkurrens med bloggar, nätmedier och allt annat, måste våga tänka längre, måste våga blicka framåt. På Resumé och på i princip alla andra nyhetsmedier finns i dag kunniga, insatta, smarta reportrar, som utan problem kan lägga ihop två och två, hitta mönster, ställa frågor och peka på möjlig framtida utveckling, hot, risker och möjligheter. Det ska de också göra i större utsträckning än i dag, utan att för den skull bara hänge sig åt det. Då kan det bli hur bra som helst.

Vill man ha en verklig nyhet om en ekonomisk risk för Expressen, så borde man titta på Thomas Mattsson. De val han och några till på tidningen gör i dag, avgör om Expressen kommer att finnas kvar om fem eller tio år.

Där kan vi snacka om risk att förlora pengar. Men det får vi väl läsa om efter att det har hänt, om det händer.

I samma härad:

1. Ett skämt som säger mycket om marknadsföring
2. Allt är bättre än pr och reklam
3. Det blir nog ett hål på Resumé

Stort! Riktigt stort. Förbannat kul för Daddy. För Sveriges digitala division.

För dig och mig, naturligtvis. För det blir lite av ”Carro vinner sjukampen”-känsla över det hela, när jag läser om Crispin, Porter & Boguskys köp av Daddy, som ska bli deras knutpunkt (”node”, för dig som hellre anglicismierar) för en expansion i Europa. Det är ”vi” som vunnit det där guldet.

”Fy fan vad vi är bra” var också det samlade intrycket av alla kommentarer, grattisar och så vidare på Twitter. Till och med Peter Willebrand på Resumé verkar uppriktigt glad och lite sådär ”dagen efter Forsbergs-målet” okritisk i sin kommentar till det hela.

Ja jävlar.

Grattis Daddy! Vi är många som gläds med er.

(Och jo, det är en nyhet det snackas om. SvD, Hanna Duner, E24, Campaign … Nu måste jag rusa, men återkommer)

I samma härad:

1. Daddy får SJ och SAS att glänsa

Det blev en bra första dag på guldäggsveckan. Måndagens huvudnummer, i mina ögon, var Obama-strategen Anita Dunn, paneldebatten om varumärken i förändringstider och så naturligtvis Kycklingstipendiater och Platinaäggsvinnaren Anders Wester.

Bäst var helt klart Anita Dunn. Framförallt för att hon sa det enda riktigt viktiga på hela dagen och något som egentligen hovrade som en hök över de två efterföljande paneldebatterna. Hon sa att ”har du en bra produkt, är det inte svårt att kommunicera den” (min tolkning).

Så är det ju: har du en bra produkt, är det inte svårt att kommunicera den.

Ordstävet ”en bra produkt säljer sig själv” brukar reta en och annan i reklambranschen. Delvis med rätta, men jag tror helt klart att det är sant. Lika sann blir den emellertid med tillägget ”… och ännu bättre om du berättar om den”. I mina ögon är bra reklam alltid ärlig, den tar fasta på faktiska fördelar hos produkten som annonseras och hittar sin grund i produkten själv och företaget och människorna bakom. Det är jag inte alls ensam om att tycka, det vet jag, men trots det finns det gott om reklam som tar omvägar via fantasifoster, krumbuktar sig och är överdriver till lögnens kant.

Men, nu var det Dunn och övriga dagen jag skulle berätta om. Jag hoppas kunna återkomma med ett längre referat av Dunn, hon höll ett långt och hörvärt föredrag som inte lämpar sig för en snabbskrivning nära midnatt.

Efter henne hölls en välbesökt och bra paneldebatt som diskuterade varumärket i en föränderlig tid. Också här sades flera bra saker, framförallt tycker jag att varumärkeskonsulterna Anne Årneby, Anna Klingspor och Sabina Hägglund utmärkte sig, liksom inledningstalaren, professor Richard Wahlund. Ett guldkorn som Klingspor upprepade flera gånger var just att ”varumärkesbygge i dag handlar om vad du gör, inte vad du säger att du gör”: starka varumärken byggs alltså av produkten själv, inte av snygg och smart kommunikation (den berättar bara vad du gör).

Debatten rörde sig annars över ett rätt vitt fält, men kretsade mycket kring webbens möjligheter och utmaningar samt kring frågan om hur kommunikation ska få högre prioritet i företagen och hamna på ledningens bord.

Ett förslag till hur detta ska ske hölls på den sista och mycket glest besökta (baren hade öppnat) paneldebatten med den eggande titeln Lönar det sig att kommunicera?. Där diskuterade bland andra Elisabeth Ström, ordförande i Reklamförbundet, och Mats Rönne, tidigare brand manager på Electrolux, kring kommunikation. Något svar på titelfrågan fick inte jag, men flera panelröster höjdes för effektivare, bättre mätningar och analyser och att – återigen – verkligheten är det som måste kommuniceras.

Men det var Ström som gav ett förslag på lösning för att få upp kommunikation på prioriteringslistan. Hon ansåg att om företagen såg till att ledning och styrelse alltid hade ett kundinriktat projekt på sitt bord som avrapporterades vid alla styrelsemöten, precis som de har balansräkningar och ekonomiuppföljningar, så skulle kommunikationsfrågorna automatiskt att bli mer centrala.

Konstruktivt, tycker jag: vad tycker du?

För övrigt kan jag rekommendera dig att komma förbi på något av seminarierna i veckan om du får tid: det är intressant och givande.

I samma härad:

1. Bra läsning i väntan på bättre
2. Bra läsning i väntan på bättre #2
3. Guldäggsveckan lovar mycket, men inte sex

I dag kom sista klartecknet från Skatteverket. Därmed är sista hindret övervunnet och jag kan titulera mig egenföretagare med rätt att ta hand om min egen ekonomi. (För dig som undrar: nej, det är inte svårt alls. Gör det här.)

Detta kom i går: av bilden framgår vad jag tänkt göra, vad mitt företag heter och, well, att jag hållit ett skyddsnät uppe om det skulle visa sig svårt att få tillräckligt med jobb från början.

För det är så att jag inte bara övergår till att bli frilans – jag byter yrke. Från journalistens ärofulla värv till copywriterns dito. Steget är både längre och kortare än det uppenbara. Det långa sitter i sinnet, det korta i händerna, metod och grundkunskaper.

Det är en överväldigande känsla, och jo, jag indiandansade i köket när jag öppnade brevet.

Jag vet att det inte alltid är så poppis när folk byter yrke utan att först skaffa sig en gedigen utbildning. Helst också några års erfarenhet. Men allra helst ska du ha valt yrke som 18-åring och sen stanna där – då är du legitim, vad det än gäller.

I min värld är det där larv. Folk byter yrke hela tiden – ibland till och med omedvetet. Är du lämpad för ett jobb kan du göra det. Kan du inte göra det, eller om du inte trivs med det, så är du inte lämpad för det. Och det du är lämpad för som 18-/25-/36-/47-/55-/73-åring kan mycket väl växla. I grund och botten är samma egenskaper de viktigaste i flera olika yrken, att flytta över dem till ett nytt behöver därför inte vara så stort. (Men jag har också skaffat mig en gedigen utbildning.)

Gillar du Pers värld kanske du funderar över bloggens framtid nu. Jag kommer att frilansa och förhoppningsvis få jobba med byråer i deras projekt, då är det väl rätt korkat att sitta och svänga slev mot potentiella framtida uppdragsgivare och deras jobb i en offentlig blogg?

Jo, kanske. Den som lever får se. Jag har ändå ambitionen att fortsätta diskutera, kritisera och kanske inspirera. Jag tror nämligen inte att konstruktiv kritik faller i dålig jord särskilt ofta. Inte ens i kommunikationsbranschen.

Så nu får jag kanske säga: hej kollega?

I samma härad:

1. Twitter-guide för nybörjare
2. Behålla engagemanget balansgång för Saab
3. Dålig pr bra för varumärket

Okej, så nu är man äntligen på banan igen. Känns bra. Ända sedan i mitten av januari har jag tänkt på den här bloggen till och från, att det tagit så lång tid att öppna beror helt enkelt på namnet. Pers värld, blev det alltså. För att anknyta till historien (min blogg på Resumé hette Pers Värld), för att det är ett namn som kanske klingar bekant hos en del, och för att alternativen aldrig kändes helt bra.

Har du läst det här, har du säkert läst något jag publicerat senare – något av värde. För det har inte den här posten, faktiskt. Jag hoppas vi ses igen!

I samma härad:

1. Äntligen kan vi jobba dygnet runt!
2. Redirect

Sista dagen på semestern. Imorgon börjar jag nytt jobb på Resumé som reklamreporter: uppdraget blir att ha koll på den kreativa sidan av reklam, är det sagt. Det ekonomiska och businessträliga hamnar utanför huvudfokus, om det nu är möjligt när det handlar om reklam. Det kommer att bli förbannat intressant, givande och förhoppningsvis spännande. Mer än så vet jag egentligen inte.

Men det har varit en lång sommar. Jag har varit så bortkopplad från nätet att jag inte kan minnas sist jag läste mejl så sällan. Kanske 1997 eller så, när den enda sommartillgängliga datorn var en gammal (cirka 1990) mac med 28.8-modem, och sommarjobbet var på fiskbutik.

När jag nu sakta men säkert vågat mig tillbaka ut i den binära världen har jag snabbt kunnat konstatera att jag varit mer bortkopplad än de flesta. Framförallt syns det i rss-läsarfilen över bloggar: bland mina feeds är det få med färre än 10 inlägg de senaste månaderna.

Hittills har jag inte läst ikapp, men lovande läsning har jag hittat hos
kontaktmannen
pleasecopyme
As good as it gets
Deep edition

… äh va fan, det här tar ju evigheter. Och jag har 14 minuter kvar av tiden på den här biblioteksdatorn.

Nåväl, nytt jobb imorgon alltså. Kanske lite klarare i huvet framöver.

Vad som kommer att hända med den här bloggen vet jag inte just nu. Jag kommer att blogga på Resumé, så om AoW blir kvar får den handla om annat än reklam, medier och kommunikation. Mer om detta inom kort.

Nu ska jag läsa lite bloggar.

Ja, precis så känns det: att protestera mot FRA-lagen är som att stå på månen och ropa hjälp. Helt meningslöst.

Men för sakens skull: jag är emot, och kommer bara att rösta i nästa riksdagsval om det finns någon politiker i ett godtagbart parti som röstar nej i nästa vecka. Stat vs. demokrati = 1-0, tippar jag.

Många har bloggat om FRA-lagen, de säger det bättre än jag skulle göra, så läs hos dem.

Är det inte också ironiskt att denna lag kommer till i ett läge då Sverigedemokraterna går framåt i varje val? Då dessa misstänkt inte helt genomdemokratiska herrar har chans att landa i nästa riksdag?

Och i ett läge då anti-terror-lagar världen över har lett bland annat till att svenska medborgare fått sina tillgångar frysta på banken av svenska staten, då utländsk makt hämtat människor på Bromma för att flyga dem till Egypten (och Gud vet var mer)?

Lagen kommer, om jag fattat allt rätt, innebära att all min trafik till denna sajt kommer att övervakas, samma sak gäller mitt gmail-konto. Kanske även Jaiku? Det värsta är kanske att jag inte alls har en aning om vilka servrar som står i Sverige och vilka som står utomlands, så jag kan omedvetet skicka trafik över gränsen, även om jag skickar den till ett svenskt företags server.

Kul. Tack.

Hjälp!

———–

Tack för bra FRA-läsning, Deep.edition

I samma härad:

1. Totalt hjärnsläpp i lokalblaskan
2. Meningsfullt