Tidningen Amelia gör en “best job in the world” – och de kommer att lyckas. Jobbannonsen gäller en projektanställning som “strandtestare i fyra världsdelar” och under rubriken “Kvalifikationer” står det:

- Du ska vara van att röra dig bland många människor.
- Du ska ha kapacitet att vila/göra ingenting under långa perioder.
- Du ska vara simkunnig.
- Du ska vara ansvarsfull inför dig själv, andra och ditt välbefinnande.

Vem kan tacka nej till ett jobb som kräver detta?

Så, inom kort kommer du att se annonsen länkas på FB. Twitter. Kanske även Aftonbladet, Resumé och DN, med flera.

Trots att annonsen säkert är på riktigt (också), kommer den i första hand att göra ett annat jobb än att hitta en strandtestare: att ge Amelia en massa gratispublicitet.

Smart. Och det enda de har gjort egentligen, är att vända på en jobbannons och beskriva jobbet ur ett positivt perspektiv, istället för det vanliga kravställande.

Bravo.

I samma härad:

1. Carlsberg släpper sargen och blir aktivt – utom i Sverige
2. PlannerFeds Rönne-rekrytering är riktigt lyckad
3. Snart blir det reklam på heltid

Jag håller kursen Professionell Webbkommunikatör, en distanskurs i Batteri Kommunikations regi. Idag skrev jag ett kursbrev om att komma igång på Twitter. Eftersom jag tyckte brevet blev bra, bestämde jag mig för att dela med mig.

Tar gärna emot förslag på ytterligare innehåll, nyansering, korrektion eller vad som!

—–

Bygg varumärket med relationer

Kursbrev 15 i kursen Professionell Webbkommunikatör.

”Oh this is going to be addictive”
~ Dom Sagolla, medgrundare Twitter

Relationsbygget börjar med dialog

I och med de sociala mediernas intåg, har relationsmarknadsföring fått en helt ny betydelse. Att hålla kontakten med sin målgrupp på olika sätt, både existerande och potentiella kunder, har blivit så enkelt idag att det nästan tillhör hygienfaktorerna i modern marknadsföring.
I förra veckan kunde du läsa om bloggande, som är en typ av content marketing men också en del av relationsmarknadsföringen. Även Twitter är delvis en form av content marketing, men i högre grad relationsmarknadsföring.

Varför bry sig om Twitter?

Ja, du har rätt: Twitter befolkas av en pytteliten grupp svenskar (du kan också ladda ner pdf:en). Och en rätt stor grupp andra, men det är ofta rätt sekundärt, om du inte intresserar dig för nyhetsrapportering från katastrofer och annat i realtid, förstås.
Men för oss som kommunikatörer är Twitter guld. Eftersom det finns väldigt mycket folk från medie-branschen på Twitter, kryllar det av intressant information där. Bara att följa upp och lära mer.
Behöver du hjälp med något finns det ofta någon som kan hjälpa dig. Oavsett vad det gäller.
Dessutom kan du bygga ditt kontaktnät.
Som företag kan du självklart marknadsföra dig – med lite tur är det just din nyhet som plockas upp av någon av de stora medierna, men du får också möjligheten att korrigera felaktigheter. Och faktum är att du idag kan få rätt mycket skit för att du inte finns på Twitter – orättvist eller ej.
Är du dessutom ensamföretagare som jag – ja, då blir Twitter gärna ditt fikarum :)

Twitter – att prata som enter

Kommer du ihåg enterna i Tolkiens Sagan om ringen? Har du läst böckerna vet du i så fall att enterna fick en rätt styvmoderlig behandling i Peter Jacksons filmatisering (mutter mutter. För att inte tala om Tom Bombadill, som inte ens fick vara med!).
Hur som – förutom att de levt i typ 6 000 år och är träd, så är det speciella med enter hur de pratar. Det tar, minst sagt, en mindre evighet för dem att få ur sig ett enkelt ”hej”, till exempel. Kanske 17 timmar. Så på tio år kanske enter lyckas säga, tja, ”Hej, jag skulle vilja beställa frukostmenyn med bacon och stekt ägg, eller nej förresten, ta förlorade ägg. Och apelsinjuice, utan is, och kaffe. Tack!”.
Men nu kanske jag vandrar lite utanför min tänkta väg – ber om ursäkt för det.
Jämfört med ent-snack kan Twitter framstå som väldigt snabbt. Det är det också, ofta: följ till exempel hashtaggen #mel2011 mellan klockan 20 och 22 på lördag, så får du se på uppdateringar :)
Samtidigt är Twitter inte alls någon snabb kanal. Twitter är ett samtal som pågår över lång tid. Själv har jag diskuterat medier och medieutveckling med bland andra @mymlan sedan 2008. Och pr, reklam och design med många andra.
Eftersom jag redan skrivit om detta förut tänker jag inte göra det igen, men om du inte orkar läsa inlägget på plats, får du kärnan i det här citatet:

”På Twitter – och andra sociala plattformar – har du inte 140 tecken: du har dagar, månader och år.
Var snäll och fatta detta, en gång för alla, politiker och andra som ’inte får ut mitt budskap på 140 tecken’: det handlar inte om antalet tecken, det handlar om tid.”

Ge och du ska få tillbaka
Twitter är väldigt tydligt en meritokrati. Du förtjänar din popularitet på plats. Allt du gör påverkar. Är du intressant för många, kommer allt fler att följa dig. Är du bara intressant för ett fåtal, lär de börja följa dig. Nyckelordet är, som du ser, ”intressant”. (Ett undantag från regeln är kändisar – dem följer folk oavsett om de har något intressant att säga eller ej.)

Twitter är inte bara meritokratiskt, utan i ganska stor utsträckning också nörd-netikettigt. Det finns helt enkelt ett visst mått av idealism, som säger att man ska uppföra sig hederligt. Ett exempel är att man anger källa, när man sprider vidare något som någon annan tipsat en om. Här ska sägas att det är ett beteende som verkar ha en fallande trend.

Att dela med sig av intressant information är centralt på Twitter. Har du ett konto och följer ett antal personer, kommer du snart upptäcka att det skickas länkar och tips mest hela tiden.

Gör det du med. När du hittar intressant läsning på nätet (eller film, foton eller annat), berätta det. Kanske med något av verktygen jag nämner nedan.

Nå dina läsare

Många marknadsför sig själva på olika sätt på Twitter. Ibland genom vad de skriver, ibland som ren textreklam.
Vad gäller det förstnämnda är det viktigt att inse vad det handlar om – relationer. Tänk dig att de som följer dig är bordsgrannar på en middag. Säg inte saker om dig själv på Twitter, som du inte skulle säga på en middag: du blir lätt skrytig. Istället, var lite avslappnad och dig själv, med upp- och nedgångar. Det blir oftast bättre.
Twittrar du för ditt företag, gäller lite andra regler. Några tankar från framgångsrika Mattias Boström på Piratförlaget läser du här, några andra intressanta tankar hittar du här.

Men, något du absolut ska göra utan att skämmas, är att tipsa om dina blogginlägg. Bloggar du tio gånger om dagen kanske du ska välja vilka du twittrar om, men annars – kör. För WordPress finns massor med verktyg som gör att dina blogginlägg automatiskt postas på Twitter när du publicerar dem – sök på Twitter under Tillägg/Plugins.

Kom igång

Det är lätt att komma igång på Twitter: bara upp och registrera sig. Men några saker tycker jag du ska tänka på.

Användarnamnet. Hitta ett användarnamn som är du – gärna ditt eget. Men se samtidigt till att det är så kort som möjligt. Mitt användarnamn är @pellet, vilket betyder Pelle T. Det blev det för att Per och Pelle båda var upptagna när jag registrerade mig. Men @pellet har varit bra och är ett bra namn – på många sätt bättre än min namne, som fick ta @pelletsmaskinen.
Skälet till att namnet ska vara kort? Du har bara 140 tecken på dig, om någon skickar vidare (retweetar) ett av dina meddelanden, är ett långt namn en nackdel.

Presentera dig. Skriv en kort presentation (bio). Det lönar sig. Själv följer jag bara undantagsvis människor utan vettig presentation.

Börja följa. Twitter är helt meningslöst så länge du inte följer någon. Gillar du medier, följ @mymlan, @jocke, @kingasanden och till exempel. Marknadsföring? @britstakston, @reklamaren, @deeped, @doktorspinn, @the_brand_man och @ddesk till exempel. Och så vidare. En genväg till intressanta personer kan vara att kolla in en lista (här är de som följer mig, men det finns tusentals listor förstås).

Lyssna. Jag tycker alltid att man ska känna av stämningen innan man höjer rösten, oavsett vilket socialt forum det handlar om. Andra håller inte med. Du behöver inte vara knäpptyst, men att börja replik-spamma andra är kanske inte helt kosher.

Konversera. Våga prata med folk. Säger någon något du tycker är intressant, håller med om eller tycker var bra sagt, berätta det. Intresserar du dig för folk, kommer de att börja intressera sig för dig. Själv börjar jag alltid följa folk som säger intressanta saker direkt till mig eller replikerar på saker jag säger, om jag inte redan följer dem förstås.

Liten Twitter-guide

Några centrala begrepp på Twitter som det är bra att känna till:

Tweet=inlägg, uttalande. Helt enkelt dessa max 140 tecknena du säger något med.

Replies=repliker. Någon riktar en tweet direkt till dig. Det syns genom att ditt användarnamn finns med i tweeten. Det är alltid en bra idé att svara på repliker som behöver svar – är du ett företag är det ännu viktigare. En replik ser ut såhär:

Mention=omnämnande. En replik där du inte är direkt tilltalad utan omnämnd eller pingad. Mentions heter också fliken på Twitter där omnämnanden och repliker samlas under.

Pinga=uppmärksamma. Att pinga något på internet betyder att ge sig till känna eller snarare, att skicka ut en signal och se om den studsar tillbaka (kommer från flottan och ubåtsvärlden). På Twitter kan man skriva ”ping @pellet” om man gör ett inlägg om något som man tror kan intressera en viss person, men som man inte adresserar direkt till den personen.

Hashtags=ämnesmärke, vinjett. Ser ut såhär: #egypt. Det är en kategorisering eller vinjett, som anger att en replik gäller detta ämne. Ämnesmärket gör det enkelt att genom en sökning läsa allt som sagts i ett visst ämne. Märket gör det också möjligt att filtrera bort inlägg om ett visst ämne via till exempel Muuter.

Trending topics=populära ämnen. Trending topics är en listning av ämnen väldigt många twittrar om just nu, baserat på ämnesmärken (hashtags). En av få gånger ett svenskt ämnesmärke legat på topp tio var när Melodifestvals-kvalet hade premiär 2011.

Listor. Är vad det låter som. Du har som användare möjlighet att sortera in andra twittrare i listor och kan välja att göra listan publik.

RT=retweet, återsändning. När du skickar vidare ett inlägg från någon annan. Det är kutym att tacka för återsändningar, men det beror på situationen. Är du ett företag kan det absolut vara en bra idé, om det inte handlar om väldigt många återsändningar.

#ff, #ffse=Follow Friday, Follow Friday Sverige. En uppmaning till andra att följa vissa personer. En kärlekshandling som ofta används för att visa uppskattning för extra värdefulla följare.

Onödiga misstag

Naturligtvis finns det massor av möjligheter att begå fel på Twitter. I de flesta fall spelar de ingen roll, om du inte är väldigt känslig för att förlora följare. Är du å andra sidan det, riskerar du att bli tråkig på Twitter. Folk försvinner om du svär, om du pratar politik, tv, film, gnäller lite, är för provokativ … faktum är att allt som är intressant, får någon annan att se rött. Get over it. Twittra om vad du vill så får du de följare du förtjänar.

Men, några fåniga grejer är onödiga. Till exempel dessa:

Många följare≠viktig. Nej, ett stort antal följare innebär inte att du är viktigare än någon annan. Fördelen med den insikten är att du inte behöver bry dig om hur många följare du har, utan kan koncentrera dig på att vara intressant ;)

Måste följa tillbaka. Nej, du måste inte följa tillbaka alla som följer dig. Men det är hederligt att kolla vilka som följer på dig – kanske vill du följa dem oavsett om de följer dig.

Våga avfölja. Har du följt en person länge kan det vara svårt att sluta. Man har en relation. Men även om det finns djupa relationer på Twitter, är inte alla det. Är en person ointressant och fyller ditt flöde med ointressantheter, våga sätta stopp. Kanske följer du på igen om ett halvår.

Några smarta verktyg
Twitter är kul, men att titta på det i webbläsaren … nej, tack. Mitt tips: använd en desktopklient. Jag använder Tweetdeck som, trots att det inte är perfekt, är perfekt (ok, medger att den förklaringen inte var optimal, men du fattar va?).
En bra lista på klienter hittar du här.

Dessutom finns tusentals verktyg för att mäta, jämföra, hitta och förkovra sig i Twitter-statistik eller vad det nu är. En lista på olika tjänster hittar du här.

Så ja.

Finns det mer att säga om Twitter? Javisst. Och många har gjort det. Så jag stannar här och låter dig själv forska vidare om du vill veta mer. Men, än en gång – har du inte börjat twittra, gör det nu. Det kan väl i allafall vara värt ett försök?

PS. Såg du länken till sidan om relationsmarknadsföring i brevets början? Följ den: den leder till en underbar förklaring av begreppet! Men du kanske nöjer dig med en havererad relation såhär på fredagskvällen? ;)

I samma härad:

1. Dålig pr bra för varumärket
2. Sociala medier: plats för rättshaverister och pöbelmentalitet?
3. Valet statistisk guldgruva för direktreklam

”Jag gick med för att allting händer på Facebook. Alla inbjudningar och sånt sprids där. Är man inte med, missar man allt sånt, folk orkar inte mejla eller ringa längre.”

~ Ett antal bekanta

Sedan något år tillbaka har jag varit övertygad om att vi snart kommer att få se början till Facebooks fall som den sociala plattformen nummer ett för privata kontakter. Jag tycker att deras integritets-hantering, gamiga upphovsrätts-trassel, ständiga redesigner utan framsteg, konverteringar av existerande tjänster til nya, udda tjänster, begränsningar (inga meddelanden till gruppmedlemmar om de är fler än 5 000?) och annat har summerat till den slutsatsen.

Samt, naturligtvis, webbens oskrivna lag: du har inte mer än fem år på dig, sen fasas du ut.

Men. I och med lanseringen av hemliga grupper har jag tänkt om. Istället för att snart ta de första stapplande stegen in i dödsskuggans dal, ser jag dessvärre* en ljus framtid för Facebook.

Varför?

Vad FB gör, är att de bygger en webb på webben. En liten mikrowebb, helt enkelt. Redan idag finns många funktioner på webben representerade på Facebook. Titta här:

• Hemsidor – FB pages
• Forum/sociala medier – Grupper
• Mejl – messages, FB mejl
• Flickr/fototjänster – Bilder
• Youtube – Video

Det är långt ifrån så förfinat och bra som det kan vara på andra ställen på nätet, men – de kommer kanske dit också. Om det behövs. Den absoluta styrkan hos FB är det stora antalet användare. Så länge de har flest användare, kommer de inte behöva ha de absolut bästa funktionerna. Det räcker att de är tillräckligt bra. Titta på Office-paketet.

Vad kommer härnäst? Internt bloggverktyg? Bloggar finns ju redan registrerade. FB phone? Som slår ut Skype och de andra. FB Music – “Earbook”? “Book store”, e-handeln?
Många skulle säkert uppskatta det.

Är detta en nyhet? Nej, det har länge funnits människor som konstaterat att det är åt detta håll FB är på väg. Men jag har inte trott på det, förrän nu. Men om vi som hängt på webben ett tag och sett en annan värld än FB:s boxade tycker att FB är bra för det mesta – hur ska de då vara för dem som upptäckt webben med FB?

Jag hyser fortfarande förhoppningen om att en konkurrent ska börja knapra FBs söta kaka innan det blir liktydigt med webben. Och jo, det är faktiskt möjligt att FB blir webben: tänk på alla som körde BBS, Gopher och annat före 1994. Och när webben kom bara – ”Meh – näää …”

Men jag inser också att konkurrenten kanske dröjer – kanske i 20 år. Usch.

Uppdaterat 110223: Martin Edenström har skrivit om hur FB dödat alla produkt- och varumärkeskommuner. I texten konstaterar han, i första hand, men får också med ett lite skadeglatt ”vad var det jag sa?!”. Jag saknar dock ett lite djupare resonemang kring utvecklingen, bortsett från de positiva effekter Martin redan lyfter upp (pris, trollfritt bland annat). Vad händer, till exempel, när ett varumärke lägger sin kunddialog i ett annat företags system?

* Jag gillar det öppna internet. Jag ogillar idén om att ett enda företag ska ha för stor makt över information. Därför dessvärre.

I samma härad:

1. Det är i presentationen webben brister
2. Kan man tävla i intranät?
3. Äntligen kan vi jobba dygnet runt!

Oprioriterat, men:

Viralt är inte ett strategi – det är ett lotteri

Svensk-amerikanske reklamaren Thore Claesson skriver om läget för marknadsföring i dag, och bland annat om hur virala kampanjer är för svåra att planera för att vara värda ett försök. Han ställer också framgångsrika viralers, om man nu kan kalla dem det, tittarsiffror emot samma siffror när filmerna sändes på tv, något som tydligt visar vilken skillnad det är på betydelsen av “många” på och utanför nätet.

Claesson lyfter inte fram något nytt i sin post, men den är en välformulerad och tydlig beskrivning av den kommunikationsverklighet vi lever i idag, där “intressanta handlingar” allt oftare får ersätta “reklamkampanjer”. Därför tycker jag att den ska uppmärksammas. (Det han säger är tankar som ligger till grund för både Volontaire och delvis Honesty, och som har realiserats i världsklass av min senaste favoritbyrå Studio Total med Black Ascot, Broindianen et cetera.)
Själv lyckades jag tack vare bloggposten inse vad som borde varit uppenbart sedan länge – att möjliga virala enheter måste betraktas som en händelse precis som vilken annan som helst. Intressant händelser (eller handlingar) består i grund och botten av samma komponenter, oavsett om de består av fiktion eller verklighet.

Stockholmsbörsen läxar upp börsbolagen

På tal om handling så tycker jag att Stockholmsbörsens arga brev är ett alldeles utmärkt exempel på bra marknadsföring. Inte nödvändigtvis mot de listade bolagen, där en och annan verkar ha börjat lipa, men gentemot dem som använder marknadsplatsen.

Personligen tycker jag att denna typ av marknadsföring är den bästa – att helt enkelt göra rätt saker på ett sätt så att de märks.

Det ofrivilligt komiska är ofta det roligaste

Goss-copywritern Ulrika Good tillhör helt klart den roligare delen av Göteborgs befolkning. Följer du henne inte på Twitter, börja med det.
I bloggposten ovan uppmärksammar hon den extremt roliga sajten Damn you, auto correct! – tack för det!

Case: Hur Marginalen Bank blev till

Johan Ronnestam klämmer till med en megaartikel och berättar om sitt och många andras imponerande arbete med Marginalen Banks kreering och lansering. Jag var själv med på ett hörn, men kan tyvärr inte ta åt mig något av äran för helheten.
Det är både sevärt och läsvärt, och har du missat de särpräglade reklamfilmerna ser du en av dem nedan.

Tack Johan, tack Caroline för ett kul jobb!

Fragment

Det är inte ofta, men ibland drabbas jag av en text på nätet. Det här är en sådan.
Det är personligt på gränsen till det privata och Sofia Mirjamsdotter skriver direkt ur hjärtat, men även bortsett från det är det en väldigt, väldigt bra text. Jag fullkomligt älskar hur hon inleder med det allmänna, rätt objektiva i resonemanget kring luktsinnet, för att sedan smyga in i den privata sfären. Nakenheten och det utelämnande är ständigt närvarande hos Mymlan the real, men det är inte alltid det fångar så här. Läs.
Ytterligare ett väldigt gripande inlägg är det om Sofias sista möte med sin pappa.

Barnrum har blivit ett sätt att leva

Att också Abbes pappa kan skriva är ingen nyhet. Men i denna text visar han upp en sida av sin skrivtalang som jag tidigare missat, och gör en strålande imitation av hur inredningsmagasinen (eller är det DN?) presenterar sitt innehåll.
Den stora skillnaden är förstås att han i normalfallet skriver väldigt subjektivt och om ett ämne som berör både honom och hans läsare väldigt starkt. I detta fall är det istället ett mer objektivt ämne som avhandlas – med briljans. Kul och läsvärt.

Den synska lapplisan

Och när jag ändå är inne på dem som kan skriva – läs mannen som vid varje besök på hans blogg lyckas få mig att skratta högt, ge mig en klump i halsen eller något annat. Beröra. Faller inte just denna post dig i smaken, läs några andra så ska du se att du också återvänder.

Bygg ditt personliga varumärke

Micco Grönholms uppskattade The Brand Man fortsätter att leverera bra innehåll. I artikeln jag länkar till är det Per Frykman som ger sina bästa tips om hur du bygger ditt personliga varumärke – ett ämne som jag tycker är förbannat ointressant, egentligen. Men jag fastnar på punkt ett: Du måste vara bra på något. Så förbannat sant, tänker jag, samtidigt som jag kastar upp minnen av lättköpta bloggposter från självutnämnda experter i ditten eller datten.
Så, läs hela posten, men mest av allt tycker jag du ska lyssna på punkt ett och punkt sex, de enda som faktiskt är viktiga. Resten löser sig själv, om du ser till att på riktigt lösa dessa två punkter.

I samma härad:

1. Bra läsning en regnig dag
2. Bra läsning i väntan på bättre
3. Bra läsning i väntan på bättre #2

Sociala medier bla bla bla. ha. ha ha.

Tröttsamt? Jo, jag håller med. Ironiskt nog är det just nu sociala medier verkligen börjar få nån effekt att prata om. En effekt som sträcker sig långt utanför de sociala medierna, alltså.

Med andra ord, när det slutar att vara kul att prata om sociala medier och vad de kommer att innebära och leda till, händer just det: de innebär och leder till saker. Fånigt, om du frågar mig.

Men övertron och undertron på sociala medier finns fortfarande i olika läger. Liksom en rätt nischad syn på vad det är: oftast blir sociala meder Facebook och Twitter. Så inte i SvDs kartläggning av hur väl olika kulturinstitutioner utnyttjar sociala medier (ladda ner pdf:en i rutan “Läs mer” för att få själva artikeln), där även Youtube, Flickr och några till får vara med.

Sociala medier finns i dag helt klart på kartan. Om de är bra, varför de är bra, hur de är bra och hur du gör som företag för att dra nytta av dem – om detta råder det väldigt många olika åsikter. Från ”Nämn inte ordet igen” till ”Busenkelt klart ni ska köra ni kommer att tjäna en miljaaaaaard och få groupies på kuppen”. Lätt polariserat, alltså.

Jag tycker att det vore förbannat kul att genomföra en “Sociala medier skallkrossardebatt” om det här. En inte alls myspysig liten get together för likasinnade som vill kalla sig nördar och umgås framför skärmens blåa ljus, alternativt sitter i Chesterfield-fåtöljer och diskuterar von Spröjsfönsters skildring av 30-åriga kriget med en ljumnande Laphroig i handen med eldstadens flammande sken i fejset. Nej, en riktig debatt, där folk gör sitt bästa för att göra ned varandra och motbevisa. Som inte går ut på att hitta en kompromiss och skiljas som vänner, utan på att vinna och sen ta en öl med motståndaren och trakassera varandra, hjärtligt men bestämt. Inför publik under två timmar.

Eller nåt.

Borde inte det kunna bli både underhållande och intressant?

I samma härad:

1. Så marknadsför du via sociala medier
2. Kanske förlorar företag på aktivitet i sociala medier
3. Sociala medier: plats för rättshaverister och pöbelmentalitet?

Jag fick ett mejl:

I samma härad:

1. Ett simpelt svar till Martin Schori
2. Fel svar kostar mediehusen miljoner
3. SHB gör det enklaste till krånglig historia

Sitter och sliter mitt hår, rödgråten och med hela vänstra kammaren strax nedanför svalget: varje hulkning pressar blodet ut i blodomloppet, pushar upp i hjärnan där synapserna får syrechocker och i ren desperation skickar signaler på måfå rätt ut i den gråa glian, väcker alla minnen av allt ont som någonsin drabbat mig och målar bilder på näthinnan som är så hemska, så hemska att Edvard Munch hade övergett penseln för gott och blivit fiskare om han sett dem, Van Gogh hade sytt fast sitt öra muttrandes ”det är inte rätt … inte rätt” och Edith Södergran hade blivit kåsör i Grönköpings Veckoblad.

Jag vann inte i Yaba – webbyrån Daytonas bloggtävling. Det är så hemskt att jag inte finner ord. Vad är meningen med den här bloggen nu? Vad är meningen med mig – det är ju mina tankar jag noterat, och om de är så ointressanta, så meningslösa – vad har jag för mening? Stackars barn, stackars barn, hur ska ni klara er med en far som sitter i garaget och täljer ”pinnar”? ”Pappa, för helvete, pinnar finns ju redan! Kom igen nu, ta på dig byxorna och raka av skägget, för fan!”

Men nejdå, inte var mina tankar värda den lilla, lilla uppoffringen det innebär att klicka i en jävla liten ruta. Nähä.

Istället har ni klickat i ”Björn Alberts” blogg. Vem fan är ”Björn Alberts”? Hans blogg är ju bara en massa jävla konkret kunskap om marknadsföring i den digitala miljön!? Jag menar, hur intressant är det med Tolv löjliga steg för att bevaka varumärket i sociala medier? Sociala medier!? Bah! Jag hängde i sociala medier 1992, och inte fan var det särskilt kul då heller. En massa puckon som högg ner mig med svärd. Jag uppfann ju praktiskt taget sociala medier, so WTF?
Eller, ännu töntigare, fjant-sökmotoroptimering förklarat i åtta punkter: det vet ju varenda människa att det krävs typ 6 miljoner punkter för det! Det säger alla konsulter i allafall. Webbsajt=20 000. SEO-optimera webbsajt=100 000.
Och webbplatsens nya roll för företagen. Kom igen: jag skrev ”webbplats” innan du kunde stava till site, ”Björn Alberts”!
Nä, skam åt er. Snålarslen.

Men inte ens en andraplats kunde ni ge mig. Nä, den skulle gå till den skönsjungande, insmickrande, lättbegripliga pedagogfjanten MICCO GRÖNHOLM! Hur kunde ni!? HAN KALLAR SIG THE_BRAND-MAN PÅ TWITTER, FÖR HEL_VE_TE! Är det så jävla intressant med hans begripliga förklaringar av relationer mellan varumärket och produkten? Jag menar – vilken nivå pratar vi om här? Till och med företagsledare skulle fatta. MICCO – DU SÄLJER UT MITT KUNSKAPSFÖRSPRÅNG, DIN FOLKBILDANDE BRANSCHFÖRRÄDARE! Och ”twitter-nytta” – vadå ”twitter-nytta”? Twitter är för fan bara blahablaha och dravel, det vet väl varenda Jan Guillou-wannabe? Lägg ner, säger jag, innan du har förbrukat det sista unset av allmänhetens förtroende – för din egen skull, Grönholm! För Din Egen Skull!

Men – och detta, före detta käre läsare – det stannar inte där. Varför vill du plåga mig? Varför? Du gräver i mitt bröst med din sked, sliter mitt hjärta från sin plats, spottar i hålet och stampar de sista skälvande ryckningarna ur källan till min livskraft genom att gång, efter gång, efter gång, efter gång välja andra, andra, andra, andra före mig.

Som göteborgaren och ValentinByhr-copywritern Mattias Åkerbergs blogg Pleasecopyme – vad vill du säga med det? Att du uppskattar publikfriande nostalgitrippar? Att du tycker att lite ansträngning bör belönas, bara för att det blir lite intressant? FYI: jag anstränger mig också! Bara för att jag inte håller på och horar med att fråga andra om fakta och insikter, utan kan leverera allt själv i majestätisk glans, borde jag väl för helvete inte bestraffas?! Vad är det för sätt? Jag har i alla fall inte röda rubriker i nån ful sanseriff.

Och värre blir det. Sökmotorkonsult – är det ens en blogg om marknadsföring? Det är ju en satans it-blogg! Jag trodde att det var det vi, vi kreatörer, fria själar, konstnärer på permis, inte alls sysslade med. Sånt larv som nördar med flaskbottenglasögon gör! Men nej nej, lite tips om taggar, om bättre annonser på Gurgel och nåt skit om pr och SEO (två gånger dessutom!), jo tjena, så svårt var det att slå blå dunster i dina ögon. Helt klart sitter “författarna”, som helt säkert är tekniker eller nåt sånt okreativt jävla skitjobb, och garvar läppar och arslen av sig så att Skafab får köra extravändor för att hämta resterna, bara för att du, du din enfaldiga typ, klickat i deras röstknapp. Skäms!

Sen då, sen var det jag? Nehej, då, inte alls. Nä, då stod det Join Simon på röstformuläret, och du ba – “öhm, okej – klick”. Jag menar – WTF!? Har du ens läst bloggen? Om du nu är så jävla smart att du fattar, kan du ju kanske berätta vad serp, buzz, Flashback och Fredrik Federley har med marknadsföring att göra. Inte?
Nej just det!

Doktor Spinn. En pr-konsult. Hallå! Knack knack knack – någon hemma? Hallåååååå?! EN PR-KONSULT! Vad fan vet de?! Hur du ler, kallpratar och … ler lite till? HUR KUNDE DU?! Var det för hans ständiga, ständiga tipsande om bra läsning? Eller för hans ”insiktsfulla” inlägg om – tja, säg om att bli synlig? Eller den om kommunikationsdirektörens ansvar för sig själv? Hallå!? De kunde ju för fan vara skrivna av Homer Simpson! ”Ööhh, alltså, för att synas över allt – DOH!” EN PR-KONSULT! Gaah, det här kanske smärtar mig mest av allt …

Men liksom, det slutar inte. Sen, på sjunde plats, en kvinna. En KVINNA! Vem är Judith Wolst? En mode-bloggare förstås, det är alla kvinnor. Hela bloggen är ju fylld av slagfärdiga, korta snuttar och tips – är det vad ni vill ha, va?! Well, jag kan också tipsa om bra presentationer, lyckade e-handelslösningar och annat skit. Om det är det du vill ha. MEN DET ÄR DET JU INTE!

Nä, du vill ju ha sånt Brit Stakston (HALLÅ? Kvinna OCH pr-konsult? Där fick du till det, va? Din illvilliga jävel.) levererar. Lite småputtrigt och personligt, lite ”människan bakom” och … kom igen! Hon är för fan kvinna. Pr-konsult! Och säkert över 30!? WTF? Är det SÅNA människor som ska leverera din kunskap inför framtiden? OCH NORSKÄTTAD! ”Dette er grejjt, rss:a din torkade långa rätt in i burken, kjempe-gott”, liksom.

Men liksom, det slutar inte där. Sen raddas de upp, de lättsmälta och slagkraftiga, som har åsikter och insikter i allt möjligt: The Girls of Florida (galningar), The Planning Lab (nästan kvinna, jobbar på en tysk byrå), Not another planning blog (hon är liksom blond! Men ok, jag råkade också rösta på henne, så där förlåter jag dig.).

Nä, vad fan. Jag är så trasig, så trasig, så jag orkar inte ens nämna resten med namn. Det är sociala medie-profeter, byråbloggen som inte fattat att man bara ska propagera för sig själv på sin sajt, pretto-kreativitets-författaren, tomma tunnor skramlar högst, en jävla reklamblogg på engelska, den där jäkla pressnissen som seglat upp som ny favorit de senaste månaderna … och typ en miljooon pantade bloggar till, innan min blogg kommer.

TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DET! Jag kommer aldrig mer att förgylla din vardag. Ska bara blogga om hundar i framtiden. Jag hatar hundar också. Hundar och dig.

Den enda glädjen i det hela är att jag inte kom sist. Det gjorde Do not fear mistakes, there are none, plannern Dan Landins privata blogg. Och om folk inte har fattat hur jävla bra den är, kan jag leva med att de inte hyllar min.

QUISLINGAR!

I samma härad:

1. Nu hatar jag inte längre den “kreativa branschen”
2. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”
3. S problem uppenbart för alla utom partiet

Svänger förbi Resumé och Dagens Media för dagens branschuppdateringar. Upptäcker att Volontaire har gjort en ny kampanj för juicetillverkaren Brämhults, där de uppmanar folk att bli blodgivare. Som belöning får du en flaska blodapelsinjuice.

Skitbra, tänker jag, tvinna in varumärket i samhället och ta ställning för något som är bra. Kampanjidén har relevans både eftersom det är blodapelsinjuice det handlar om (dubbelt upp där), och eftersom det just nu finns ett aktuellt behov av mer blod på påse. Även om inte alla som besöker sajten blir blodgivare, blir kanske några det. Oavsett lyfts frågan fram.

Naturligtvis leder kampanjen till en helt irrelevant och löjeväckande debatt, fast inte hos Resumé. Istället är det i Dagens Medias kommentarsfält fjanterierna pågår. Jag menar – vad är det de diskuterar, egentligen? Spånhuvuden.

Men även på Resumé pågår diskussion kring Volontaire, men kring deras aktivitet för Göteborgs kex. Volontaire har satt ihop en sajt som samlar kommentarer om kextillverkarens produkt Ballerina Kladdkaka. Istället för att själva säga att ”det här här skitgott”, låter byrån ätarna göra det själva. Ett förbannat bra grepp, där verkligheten får sälja istället för konstruerade superlativer. Det kan också betraktas som lite våghalsigt eftersom sajten samlar kommentarerna från Twitter, Google och Google Images automatiskt och allt alltså kan publiceras, men jag gissar på ett modererat flöde. Nähä. Det är inte modererat, enligt Volontaire.

Här är det Volontaire själva som provocerar igång debatten, i och med att byråns vd Carl Unger säger att det inte är reklam, men den spårar snart ur och kommer att handla om det mest Intressanta, Brännande och Konspirationsskapande ämnet av alla: Är Det Gjort Förut?

(Om du av en händelse är en ung människa och på väg in i branschen, lyd ett gott råd: bygg upp en databas med reklam, så att du snabbast av alla kan ropa ”Gjort!” i branschpressen när en ny kampanj lanseras. Allt är nämligen gjort (på samma sätt dessutom), och det måste vi läsare informeras om av besserwissrar.)

Jodå. Skittles har tydligen gjort samma grej. Och svenska Syrup. Ve och fasa.

Klart?

Då tänker jag snabbt berätta att jo, det är visst reklam. Men det är inte reklam som vi är vana att se den. Det är inte en banner, en kampanjsajt, en annons eller film. Men visst är det reklam.

Det är reklam utifrån ett annat perspektiv, där reklam inte är ett objekt eller substantiv, utan en avsikt eller en effekt. Ett annat, befriande perspektiv. Tänk själv: slutar du att se reklam som ett antal uttryck i ett antal medier, och istället ser det som syftet ”att väcka uppmärksamhet och påverka”, eller ”att lyckas påverka i önskad riktning”, så kan du ju göra vad fan som helst. Med den inställningen är en uppdelning mellan pr, design och reklam meningslös – det viktiga är syftet och målet, inte vägen dit.

Känner du hur ångesten, kedjorna och boxen plötsligt rann av dig? Varsegod.*

En annan kampanj jag tycker är intressant är den franska anti-rökkampanjen som riktar sig till ungdomar. Visst, att anspela på sex är ett enkelt grepp. I det här sammanhanget tycker jag ändå att det är berättigat: bilderna visar en situation som knappast lär anses eftersträvansvärd bland de ungdomar som kampanjen riktar sig till.

Men ack, så ser inte delar av franska folket på saken. Enligt Resumés Billy Andersson anses kampanjen trivialisera sexövergrepp (what?), och en taleskvinna för en fransk feministisk organisation säger att ”Jag är bestört. Det här är ett prov på fattig fantasi. När människor inte har någon idé anväder de kvinnliga kroppar i stället.” Ehh … det ser ut som en kille och en tjej, men jag kan ha fel. Och kroppar?
Ska vi hitta något omedvetet sexistiskt i det hela (hela situationen bygger ju på idén om att det handlar om ett övergrepp) är det väl snarare att det är en man som begår övergreppet i båda bilderna.

Kampanjen är helt enkelt en illustration, där det sexuella övergreppet representerar det övergrepp rökning, eller tobak, innebär. Att få unga att inte börja röka är ett oerhört angeläget mål. Jag vill inte förknippas med den tolkning som är fullt möjlig av följande bisats, men faktum är att bilden snarare trivialiserar rökning. Det är helt enkelt så att det är två vidriga företeelser, och att säga att den ena trivialiserar den andra är bara – imbécile!

Men det är klart. Anklagelser om sexism är ett tryggt sätt att skaffa sig uppmärksamhet. Och det vill väl alla ha?

Allvarligt talat. Jag blir så otroligt less på allt överanalyserande, allt felfinnande, allt snömos. Är det verkligen vad vi borde hålla på med?

*;)

Uppdaterat: Även Aftonbladet skriver om reklamen. Mängder med kommentarer.

I samma härad:

1. Hjälp mig kursa på Volontaire
2. Memo till mig (och kanske dig)
3. Kom och språka med mig en stund

I dag fick jag ett mejl. Ett mejl från KidCactus, användaren som jag spekulerade i kunde vara samma person som Felmeddelande.

Så ligger det till, intygar KidCactus, alias Mattias, som ger denna förklaring till att han gav sig ut och jagade Samsung-spam:

”Vem är Felmeddelande? Det är alltså jag, KidCactus, a.k.a Mattias.

Varför vill Felmeddelande att Samsung ska misslyckas? Av den enkla
anledningen att jag upptäckte det hela på mitt “hemmaforum”
Gameplayer. Jag har tidigare varit moderator på det forumet och har
många gånger stött på användare, forum- och blogginlägg där liknande
marknadsföring används. Efter ett tag tröttnar man. För skojs skull
började jag kolla runt på nätet om de kört med detta på fler ställen,
och hittade som du märkt en väldans massa forum. Eftersom ingen över
huvud taget verkade vara medvetan om detta så tyckte jag att jag kunde
vara vänlig och tala om för dem vad som pågick på deras forum. Vissa
förstod direkt, andra tog till och med bort mitt inlägg och skickade
PM där de försvarade “personen” som skrivit inlägget.

Jag likställer det med lurendrejeri och tycker att det är otroligt
dåligt av ett företag att lura eventuella framtida kunder på detta
sätt. Sen att det enligt lag tydligt måste framgå vad som är reklam
kan man ju också fundera över — de spelar verkligen i en gråzon här.

Är Felmeddelande Samsungs egen Deep Throat? Nej, jag jobbar varken åt
Samsung, eller någon konkurrent till dem eller The Viral Company. Jag
är en helt vanlig privatperson som inte ens jobbar i den branschen.
Men jag äger faktiskt en Samsung-tv, som jag är mycket nöjd med!”

Tack, Mattias, för att du stillade min nyfikenhet – och kanske några andras. :)

Kan vi vänta oss mer av den här varan i framtiden – alltså användare som reagerar på dåligt genomförd marknadsföring och bestämmer sig för att agera? Jag misstänker det. Men tycker att det är bra, eftersom det leder till att dålig marknadsföring slår ut sig själv.

I samma härad:

1. Deep throat avslöjar The Viral Company – öppnar Samsung-gate
2. Samsung-gate en viral succé – nu kommer mera
3. Därför diggar jag Studio Total (FTW!)

Hoppla! Det mindre lyckade försöket att sprida intresse för Samsungs tv-apparater jag skrev om i den senaste artikeln här på bloggen, har fått ett eget liv. Till att börja med skrev både pr-konsulten Hans Kullin om hela storyn på sin blogg Media Culpa, precis som art directorn och Adland-grundaren Åsk Wäppling gjorde på Adland. Båda skrev på engelska, vilket gjort att storyn spridit sig utanför landets gränser. Bland annat återpublicerades Kullins inlägg på Social Media Today, danska Marius Jørgenruds blogg och Marketing typo.com. I denna bloggs admin-gränssnitt har jag också skymtat en tysk blogg som skrivit, men av någon anledning funkar pingbacks och trackbacks dåligt här, och nu hittar jag den inte heller med Google blog search.

Åsk Wäppling tog sig till och med tiden att ringa upp svenska Samsung och fråga om den här marknadsföringsmetoden. Inte godkänd av Samsung, blev svaret, som sa att de har som policy att vara tydliga med att det är de som kommunicerar när de gör det.

Nu har det hela dock tagit en helt ny vändning. I dag skriver både Adland och Media Culpa om en artikel på det brittiska forumet hos Computer Active Magazine, där skribenten Tom Royal uppmärksammar forummedlemmarna på troll i de egna leden. En användare, tydligen baserad i Sydkorea, har postat ett inlägg där denne vill visa upp ett filmklipp och berätta hur bra det blir med Samsungs kamera. Det är inte det enda inlägg medlemmen gjort, Royal tipsar om ytterligare inlägg där samma person hyllar Samsung. Det är det enda personen gör, faktiskt.

När Royal gräver vidare och söker på den ip-adress (ip-adress=den nummersekvens alla nätverksanslutna apparater tilldelas som identifikation: spåra såna kan du till exempel göra här: http://www.ripe.net/db/whois.html), upptäcker han att inlägg har gjorts från samma adress på en mängd koreanska forum, liksom på ytterligare ett brittiskt dito. Adressen är inte kopplad till Samsung.

Hans Kullin är mer utförlig i sin artikel om detta, så läs mer där.

Det här kan naturligtvis vara en slump: Samsung kan ha extremt hängivna fans som kör lite gerilla-marknadsföring på sin fritid, de kan ha anställda som vill hjälpa sin arbetsgivare eller vad som helst. Företaget behöver inte på något sätt vara införstådda med att dessa metoder används eller att detta sker. Men det är en intressant historia, och jag kommer att följa fortsättningen.

En annan sak jag tycker är intressant, är hur denna lilla snöboll börjat bli någon slags crowdsourcad journalistik, eller kanske snarare detektivarbete. Över en allt större geografisk yta. Det kan kanske utvecklas till det mest intressanta av allt.

Uppdaterat:

Nej, jag kunde inte hålla mig. Jag kikade på en av de länkar Kullin grävt fram och publicerat på Media Culpa. Den gick till en video på Viddler, en filmtjänst verkar det som. Videon var upplagt av användaren Jikkok – ett namn jag tyckte var tillräckligt annorlunda för att vara värt en googling.

Då hittade jag denna sida, där en hel bunt filmer Jikkok har lagt upp listas.

Jag gick vidare med en sökning på en av filmtitlarna – He can make everything in the world with clay – som innehåll tillräckligt många ord för att minska träffantalet. En sökning på Google Video gav 19 träffar, alla med samma beskrivning av videon. De är upplagda på olika sajter under olika användarnamn, men presentationstexten är hela tiden densamma vilket antyder att en och samma person skulle kunna ha lagt upp filmerna. Här är det till exempel Cellpark som lagt upp, här är det Hillback.

Jag upprepade proceduren med filmen Ice Gallery – ett sämre söknamn, men som gav träff på några olika platser, och där olika användare postat samma film med samma beskrivning.

I samma härad:

1. Deep throat avslöjar The Viral Company – öppnar Samsung-gate
2. Felmeddelande träder fram – därför avslöjade han The Viral Company och Samsung
3. Nu går vi mot mindre sammanhang igen