Ah – ännu en som sprider detta skitsnack (jag syftar på talaren, inte twittraren). Ännu en som tror sig ha hittat nyckeln till framgång i att försöka lite lagom. Att nöja sig.

Good enough-tänket är ett gift som garanterat kommer att skicka många av sina brukare i sjön. Tror du på att good enough räcker, kommer du helt enkelt aldrig att skapa något mer än mediokert.

När good enough blir målet, när du väljer att sikta på att göra något dugligt, kommer du aldrig gör något fantastiskt.

Good enough är en nödlösning, något du ibland måste ta till på grund av resursbrist (tid, pengar, kompetens, människor …). Men det får aldrig bli målet.

Vill du åstadkomma någonting riktigt bra, är det inte good enough att sikta på good enough. Sikta istället på att uppfinna hjulet. På att förändra världen, på att få alla andra att inse att de har fel.

Sikta helt enkelt mot stjärnorna.

Det finns så många skäl till att du de allra flesta gånger kommer att nå bara till trädtopparna. Men låt inte din ambition vara ett av de skälen.

UPPDATERAT:

Det kan ha varit ett misstag av mig att peka ut Moving Images-konferensen i samband med detta inlägg. När good enough togs upp där, var det i sammanhanget programutveckling och att du inte ska vänta med lansering tills att allt är klart, utan lansera, uppdatera, uppdatera, uppdatera – som Google alltid har gjort. Det ligger i tiden – i dag är “iterativa processer” (att lära under resans gång och förändra kursen i takt med lärandet) och “agila processer” modefraser.

Och när det kommer till programutveckling (och mycket annat) håller jag med. Tro inte att du kan bygga ett helt färdigt, vattentätt system som du sedan kan skicka ut och glömma. När det kommer till program, tjänster och en del annat, innebär mötet med verkligheten nästan alltid att du får tänka om i bit.

Men nöjer du dig med good enough i din vision för programmet eller tjänsten, så kan du ändå lägga ner direkt. Det finns mängder med program som ingen bryr sig om (tänk mobil-appar till exempel), där det enda du kan lära av att släppa en duglig produkt är att ingen ville ha den. Då försvinner möjligheten att utveckla i samklang med användaren.

I andra verksamheter, som min egen, finns knappt utrymmet för iterativa processer med mottagaren inblandad knappast alls. En dålig text kan du inte göra om, en misslyckad kommunikationsåtgärd kan du sällan skruva på och skicka ut igen. Då måste det vara maxat från början.

I samma härad:

1. Umgås inte med nån du inte kan tjäna pengar på
2. Varför får man inte vara förbannad på Vellinge?
3. Guldäggsveckan lovar mycket, men inte sex

Blott och bart för din skull läser jag då och då Guldäggsbloggen för att kunna leverera russinen ur kakan. Tidigare har jag hittat två sådana.

Här är ett tredje: reklam-doktorn Einar Korpus skojar till det. Men den äran.

I samma härad:

1. Snart blir det reklam på heltid
2. Memo till mig (och kanske dig)
3. Mekonomens reklam är en kreativ lösning

I den här kampanjen tänker Heineken likadant. De siktar in sig på 1 000 personer, för att nå miljoner. Och jo, de lyckas nog – de når åtminstone mig :)

Heineken İtaly Activation from Kreatif360 on Vimeo.

Tips om filmen kom via Claes och Jocke.

[Uppdaterat: Niclas Strandh har skrivit en mer utförlig och smartare analys av kampanjen. Läsvärt.]

Ett annat uppmärksammat grepp de senaste dagarna är Ikeas reklam i Paris tunnelbana. Det ser ut så här:

Här handlar det inte om att sikta in sig på en specifik, smal målgrupp, utan om att sikta in sig på ett specifikt ”problem”. Ikea ser helt enkelt till att folk får sitta bekvämt medan de väntar, och passar på att skapa en bild av att de sitter hemma i vardagsrummet. Genom att skapa bilden i folks huvud, har de redan väckt idén om att det skulle kunna funka hemma också.

Väldigt bra reklam.

Mer om den kampanjen läser du på Freshome. Tipstack till Johan Hedberg.

I samma härad:

1. Bra seminarium om att nå framgång som frilans
2. I går reklam, pr, design – i dag kommunikation
3. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”

Skitbra, tänker jag, tvinna in varumärket i samhället och ta ställning för något som är bra. Kampanjidén har relevans både eftersom det är blodapelsinjuice det handlar om (dubbelt upp där), och eftersom det just nu finns ett aktuellt behov av mer blod på påse. Även om inte alla som besöker sajten blir blodgivare, blir kanske några det. Oavsett lyfts frågan fram.

Naturligtvis leder kampanjen till en helt irrelevant och löjeväckande debatt, fast inte hos Resumé. Istället är det i Dagens Medias kommentarsfält fjanterierna pågår. Jag menar – vad är det de diskuterar, egentligen? Spånhuvuden.

Men även på Resumé pågår diskussion kring Volontaire, men kring deras aktivitet för Göteborgs kex. Volontaire har satt ihop en sajt som samlar kommentarer om kextillverkarens produkt Ballerina Kladdkaka. Istället för att själva säga att ”det här här skitgott”, låter byrån ätarna göra det själva. Ett förbannat bra grepp, där verkligheten får sälja istället för konstruerade superlativer. Det kan också betraktas som lite våghalsigt eftersom sajten samlar kommentarerna från Twitter, Google och Google Images automatiskt och allt alltså kan publiceras, men jag gissar på ett modererat flöde. Nähä. Det är inte modererat, enligt Volontaire.

Här är det Volontaire själva som provocerar igång debatten, i och med att byråns vd Carl Unger säger att det inte är reklam, men den spårar snart ur och kommer att handla om det mest Intressanta, Brännande och Konspirationsskapande ämnet av alla: Är Det Gjort Förut?

(Om du av en händelse är en ung människa och på väg in i branschen, lyd ett gott råd: bygg upp en databas med reklam, så att du snabbast av alla kan ropa ”Gjort!” i branschpressen när en ny kampanj lanseras. Allt är nämligen gjort (på samma sätt dessutom), och det måste vi läsare informeras om av besserwissrar.)

Jodå. Skittles har tydligen gjort samma grej. Och svenska Syrup. Ve och fasa.

Klart?

Då tänker jag snabbt berätta att jo, det är visst reklam. Men det är inte reklam som vi är vana att se den. Det är inte en banner, en kampanjsajt, en annons eller film. Men visst är det reklam.

Det är reklam utifrån ett annat perspektiv, där reklam inte är ett objekt eller substantiv, utan en avsikt eller en effekt. Ett annat, befriande perspektiv. Tänk själv: slutar du att se reklam som ett antal uttryck i ett antal medier, och istället ser det som syftet ”att väcka uppmärksamhet och påverka”, eller ”att lyckas påverka i önskad riktning”, så kan du ju göra vad fan som helst. Med den inställningen är en uppdelning mellan pr, design och reklam meningslös – det viktiga är syftet och målet, inte vägen dit.

Känner du hur ångesten, kedjorna och boxen plötsligt rann av dig? Varsegod.*

En annan kampanj jag tycker är intressant är den franska anti-rökkampanjen som riktar sig till ungdomar. Visst, att anspela på sex är ett enkelt grepp. I det här sammanhanget tycker jag ändå att det är berättigat: bilderna visar en situation som knappast lär anses eftersträvansvärd bland de ungdomar som kampanjen riktar sig till.

Men ack, så ser inte delar av franska folket på saken. Enligt Resumés Billy Andersson anses kampanjen trivialisera sexövergrepp (what?), och en taleskvinna för en fransk feministisk organisation säger att ”Jag är bestört. Det här är ett prov på fattig fantasi. När människor inte har någon idé anväder de kvinnliga kroppar i stället.” Ehh … det ser ut som en kille och en tjej, men jag kan ha fel. Och kroppar?
Ska vi hitta något omedvetet sexistiskt i det hela (hela situationen bygger ju på idén om att det handlar om ett övergrepp) är det väl snarare att det är en man som begår övergreppet i båda bilderna.

Kampanjen är helt enkelt en illustration, där det sexuella övergreppet representerar det övergrepp rökning, eller tobak, innebär. Att få unga att inte börja röka är ett oerhört angeläget mål. Jag vill inte förknippas med den tolkning som är fullt möjlig av följande bisats, men faktum är att bilden snarare trivialiserar rökning. Det är helt enkelt så att det är två vidriga företeelser, och att säga att den ena trivialiserar den andra är bara – imbécile!

Men det är klart. Anklagelser om sexism är ett tryggt sätt att skaffa sig uppmärksamhet. Och det vill väl alla ha?

Allvarligt talat. Jag blir så otroligt less på allt överanalyserande, allt felfinnande, allt snömos. Är det verkligen vad vi borde hålla på med?

*;)

Uppdaterat: Även Aftonbladet skriver om reklamen. Mängder med kommentarer.

I samma härad:

1. Hjälp mig kursa på Volontaire
2. Jävla idioter jag hatar er alla och skiter fullständigt i Yaba!
3. Jag blev kidnappad av främlingsfientliga på Facebook: du med?

Så ligger det till, intygar KidCactus, alias Mattias, som ger denna förklaring till att han gav sig ut och jagade Samsung-spam:

”Vem är Felmeddelande? Det är alltså jag, KidCactus, a.k.a Mattias.

Varför vill Felmeddelande att Samsung ska misslyckas? Av den enkla
anledningen att jag upptäckte det hela på mitt “hemmaforum”
Gameplayer. Jag har tidigare varit moderator på det forumet och har
många gånger stött på användare, forum- och blogginlägg där liknande
marknadsföring används. Efter ett tag tröttnar man. För skojs skull
började jag kolla runt på nätet om de kört med detta på fler ställen,
och hittade som du märkt en väldans massa forum. Eftersom ingen över
huvud taget verkade vara medvetan om detta så tyckte jag att jag kunde
vara vänlig och tala om för dem vad som pågick på deras forum. Vissa
förstod direkt, andra tog till och med bort mitt inlägg och skickade
PM där de försvarade “personen” som skrivit inlägget.

Jag likställer det med lurendrejeri och tycker att det är otroligt
dåligt av ett företag att lura eventuella framtida kunder på detta
sätt. Sen att det enligt lag tydligt måste framgå vad som är reklam
kan man ju också fundera över — de spelar verkligen i en gråzon här.

Är Felmeddelande Samsungs egen Deep Throat? Nej, jag jobbar varken åt
Samsung, eller någon konkurrent till dem eller The Viral Company. Jag
är en helt vanlig privatperson som inte ens jobbar i den branschen.
Men jag äger faktiskt en Samsung-tv, som jag är mycket nöjd med!”

Tack, Mattias, för att du stillade min nyfikenhet – och kanske några andras. :)

Kan vi vänta oss mer av den här varan i framtiden – alltså användare som reagerar på dåligt genomförd marknadsföring och bestämmer sig för att agera? Jag misstänker det. Men tycker att det är bra, eftersom det leder till att dålig marknadsföring slår ut sig själv.

I samma härad:

1. Deep throat avslöjar The Viral Company – öppnar Samsung-gate
2. Samsung-gate en viral succé – nu kommer mera
3. Därför är Melodifestivalen obligatorisk för kommunikatörer

Det är nämligen Magnus Jakobsson, reklamskribent på DDB och ordförande för filmjuryn i Guldägget, som ger svar på tal om kritiken mot att hans byrå genom en anställning plötsligt enligt praxis fått för många juryledamöter. Men det är inte debatten i sig, utan hans programförklaring som juryordförande som får mig på fall.

Det är rakt. Det finns en distans till tävlingens betydelse i det stora hela, som ändå inte förminskar den betydelse tävlingen har i det lilla som branschen faktiskt är. Det är ärligt och tydligt.

”Vadå ’stolt’?”

Jo, för en bransch som ofta beskrivs som ytlig, befolkad av människor som ofta beskrivs som antingen debila eller bara intresserade av skor och den senaste blus-trenden, är Jakobssons text ett bevis på den verklighet som oftast är motsatsen.

Läs själv, för sjutton.

I samma härad:

1. Marknadsför dig själv! (och två andra)
2. Nu har det hänt: ett guldkorn i guldäggsbloggen
3. Gör som David Carson – blotta dig

Tack vare Clindh på Twitter får jag veta att Samsung försöker smygmarknadsföra sig på olika forum. Ett besök på Utsidan, pekar vidare till Byggahus.se.

Det visar sig att ”Karinek” och ”Vestanvind” båda jobbar åt reklambyrån The Viral Company, som har Samsung som kund. Detta avslöjas i båda fallen av ”Felmeddelande”.

Och här väcks min nyfikenhet på riktigt. Vem är Felmeddelande? Varför vill Felmeddelande att Samsung ska misslyckas? Är Felmeddelande Samsungs egen Deep Throat?

Jag söker vidare, och hittar fler inlägg på olika forum i samma ämne: På filmforumet ”Undertexter” finns Grusmannen, på träningsforumet Kolozzeum finns Pilly, på Pricerunners forum finns Asbra – alla upptäckta och pekade på av Felmeddelande.

Det här är riktigt, riktigt spännande. Och, som gammelmedia brukar skriva – ”avslöjar” och ”läste det först” ;)

Uppdatering:

Kan inte släppa det här nu, för spännande. Googla power.moltoman.com, så får du (ett kort tag till) en lista på alla forum där de smygreklamat. Här är några: DVD-forum (hyp3r),  Fuska.se (InteGreger), Maxteknik.se (Mackeman) och slutligen en vacker tråd på Gameplayer.

Och i denna sista tråd, dyker det upp en figur som heter KidCactus, som avslöjar kampanjen. Är det månne KidCactus som sedan bedrivit häxjakt på The Viral Company? Är KidCactus densamma som Felmeddelande? Jakten går vidare …

——

Uppdaterat igen:

Fler forum som har postats på, där Felmeddelande jagar: Macworld.se, MMA Forum, Grafiskt Forum, Alltomxp.se, Alltomvista.se, MaxTeknik Forum, Svenska Elektronikforumet, BFHQ.se, Sweclockers, Scifinytt.ses forum. Länkarna hittar du med en sökning på frasen Felmeddelande “The Viral Company”.

Hur har Felmeddelande jobbat? Jo, tydligen har byrån använt en smiley som länkar till domänen power.moltoman.com, för att kunna spåra sina inlägg och när det händer saker där. Genom att helt enkelt söka på “power.moltoman.com”, har Felmeddelande hittat många trådar där reklambyrån har varit inne och kommenterat.

Men, min nyfikenhet kvarstår: vem i helvete är Felmeddelande?

——

Uppdaterat 100215:

Åsk Wäppling, alias Dabitch, har varit i kontakt med Samsung angående detta. Hon publicerar deras svar på sin blogg. I korthet säger de att detta är en nyhet för dem och att de har som policy att vara tydliga med vad de gör.

I samma härad:

1. Felmeddelande träder fram – därför avslöjade han The Viral Company och Samsung
2. Samsung-gate en viral succé – nu kommer mera

Den listas som Googles Super Bowlreklam – men den är inte helt ny, väl? Känner igen den.

Oavsett blir jag tagen. Enkelt men väldigt tydligt. Snyggt berättat.

Hur som – den parodiska versionen finns redan, förstås.

För den totala Super Bowl-reklamsammanställningen, besök Adland.

Uppdaterat:
Jo, visst har den varit ute tidigare. Google la upp filmen på Youtube för tre månader sedan, visar det sig. Men den var lika bra den här gången :)

Detta får jag veta via Walter Naeslunds bloggartikel om filmen, i vilken han länkar vidare till Googles blogg där bakgrunden till filmen ges. Där berättar de också att det inte bara finns en film enligt samma struktur som denna, utan flera.

I samma härad:

1. Sollenberg har rätt – men konstigt att det behöver sägas
2. Här är nätets nästa löpeld – otroligt bra och kreativt!
3. Ok, nu är det din tur att säga vad du tycker

Men det är samtidigt en artikel som visar på något ytterst förbryllande. Att lättklädda kvinnor säljer tvål, underkläder och andra billigvaror är inte så konstigt. Till och med datorer (och bilar!) säljer bättre med halvnakna brudar i närheten.

Men alltså – aktiebolag? Vaf… hur är svenska egenföretagare egentligen funtade, när de slänger sig på telefonen för att köpa aktiebolag bara de ser en halvnaken kvinna?

What next? Nakna brudar säljer skog? Obligationslån?

Jaja …

I samma härad:

1. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”
2. Klippt och kommenterat
3. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat

• Förbundets förtroende förbrukat
Kontaktmannen, också känd som en av grundarna till gerillabyrån Miami, levererar välskriven kritik mot Reklamf SveKom. Bland annat förklarar varför Miami lämnade förbundet i somras och vad han tycker att förbundet borde syssla med. Jag håller med i mycket. I ett uppföljande inlägg, Dags för storbyråerna att visa stake, uppmanar han de största medlemsbyråerna att aktivt visa vad de tycker om förbundets verksamhet, i synnerhet de höga löner som Resumé avslöjat den senaste veckan.
Jag tycker att kritiken mot vad förbundet sysslar med ser ut att vara rimlig: att opinionsbilda, röja väg, belägga kommunikationens betydelse för affären, sprida information och kunskap till medlemmarna – det är sådant jag tycker att förbundet borde syssla med. Anledningen till att jag skriver ser ut är att jag inte har insikt i vad förbundet faktiskt gör. Sker lobbyingverksamhet? Får medlemmarna ett fantastiskt nyhetsbrev varje vecka med massor av lärdom? Vill medlemsbyråerna ha nåt helt annat än vad jag skulle uppskatta?
Eftersom jag inte vet vad som är sant, tänker jag inte kritisera. Jag nöjer mig med att säga att om detta är förbundets verksamhet, kommer jag garanterat att bli medlem en dag.
Angående lönerna har jag redan berört ämnet i ett tidigare inlägg. Det måste inte vara fel med en iögonstickande lön, helt enkelt.

• Humor på hög nivå: när fotbollen hamnar i den diplomatiska posten, blir det avsevärt snyggare förolämpningar än läktarklackarna brukar lyckas formulera. Läs och njut!

• Ett riktigt intressant ämne och ett bra inlägg levererar Mattias Åkerberg på Please Copy Me. Det handlar om morgondagens reklambyrå och vad den kommer att vara. Åkerberg skissar, men kommentarsfältet är riktigt vasst. Framför allt gillar jag Elia Mörlings och Eric Lindesvärds inlägg. Jag fick upp ögonen för Mörling på allvar på NeXT event, där han var en av talarna och en som imponerade mycket på mig. Han bloggar naturligtvis. Nedan Elia på NeXT:

Lindesvärd bloggar inte såvitt jag vet, men länkar sig till Workshop, så han jobbar kanske där, trots att han inte nämns bland medarbetarna. Workshops vd: sätt Eric att skriva nåt klokt i veckan på er sajt, det skulle ni tjäna på! :)
Jag tänker för övrigt återkomma till ämnet morgondagens byrå, som jag tycker är förbaskat intressant att fundera över.

• I veckan funderade jag än en gång på GTD, Getting Things Done, metoden som ska göra dig mer effektiv. Hann inte läsa klart.

• Skrev själv några rader på mediebloggen Same Same But Different, om hur mikrobloggen kan bli en effektiv löpsedel för medierna, om de sköter det bra. Uppenbarligen för platt för att få någon seriös återkoppling. SSBD skulle ha lyft rejält här under hösten, men publiceringstakten är låg. Jag och övriga skribenter har uppenbarligen mindre tid och eller lust än vi trodde. Det är synd, men kanske en naturlig utveckling att intresset för diskutera ämnet teoretiskt sjunker ju fler faktiska lösningar som presenteras och kan studeras (NYT börjar ju ta betalt på nätet 2010, KP började nyligen, till exempel).

• I Kalifornien, USA, slåss en förhoppningsvis galen man för att skilsmässor ska förbjudas. Bara i USA. Och Iran, Sudan, Somalia och ett och annat sharia-strävande land, fast då är det bara kvinnorna som inte får skiljas.

• En trailer till skräckfilmen vi inte vill se. Måla upp bilden på hornhinnan, så blir du lika berörd som jag. Barn är tyvärr lite för mycket barn, ibland.

• Tycker nog att Björn Rietz gör allt rätt när han förklarar uppträdet på 100-wattaren och hur det blev så fel (läs naket) som det blev. Starkt jobbat.

• Du har säkert sett att Nicke Bergström ska lämna Farfar för mer skrämmande jobb i New York. Kul, men läs artikelkommentarerna på Dagens Media (första länken) och fundera lite.
Men, bortsett från all magsyra: i kommentarsfältet på båda tidningarna, snackas det om nystart av byrå och att det är Matias Palm-Jensen som ska starta. Med eller utan resten av Farfar. Ett rykte som kanske hela branschen vet om, utom jag som spenderar mina dagar bara några stenkast från Madame Börjes klubb.

• Fortsätter att imponera gör Micco Grönholm på The Brand Man. Skrämmande blir det istället hos Joakim Jardenberg, som förmedlar postumt vittnesmål om hur Guldäggsjuryn arbetade förr (i kommentaren till första länken). Men inte i dag, får man hoppas.

• Lite bloggtips i allmänhet: Copyblogger är faktiskt bra, många handgripliga råd även om den är väldigt cynisk på sitt sätt. En annan bra om än väldigt säljig blogg är Lateral Action, som handlar om hur du lyckas som entreprenör. Fast lite känsla av att ”nu tipsar Expressen om de bästa aktierna igen” får jag ändå.

• Passar också på att uppmärksamma två hyfsat nya bloggar jag tycker har intressanta inslag: Blogtrain och Viskningar och rop.

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Victors & Spoils – världens första crowdsourcing-byrå
3. Resumé säger (ofrivilligt) allt om nytt och gammalt medietänk