Jag vann inte i Yaba – webbyrån Daytonas bloggtävling. Det är så hemskt att jag inte finner ord. Vad är meningen med den här bloggen nu? Vad är meningen med mig – det är ju mina tankar jag noterat, och om de är så ointressanta, så meningslösa – vad har jag för mening? Stackars barn, stackars barn, hur ska ni klara er med en far som sitter i garaget och täljer ”pinnar”? ”Pappa, för helvete, pinnar finns ju redan! Kom igen nu, ta på dig byxorna och raka av skägget, för fan!”

Men nejdå, inte var mina tankar värda den lilla, lilla uppoffringen det innebär att klicka i en jävla liten ruta. Nähä.

Istället har ni klickat i ”Björn Alberts” blogg. Vem fan är ”Björn Alberts”? Hans blogg är ju bara en massa jävla konkret kunskap om marknadsföring i den digitala miljön!? Jag menar, hur intressant är det med Tolv löjliga steg för att bevaka varumärket i sociala medier? Sociala medier!? Bah! Jag hängde i sociala medier 1992, och inte fan var det särskilt kul då heller. En massa puckon som högg ner mig med svärd. Jag uppfann ju praktiskt taget sociala medier, so WTF?
Eller, ännu töntigare, fjant-sökmotoroptimering förklarat i åtta punkter: det vet ju varenda människa att det krävs typ 6 miljoner punkter för det! Det säger alla konsulter i allafall. Webbsajt=20 000. SEO-optimera webbsajt=100 000.
Och webbplatsens nya roll för företagen. Kom igen: jag skrev ”webbplats” innan du kunde stava till site, ”Björn Alberts”!
Nä, skam åt er. Snålarslen.

Men inte ens en andraplats kunde ni ge mig. Nä, den skulle gå till den skönsjungande, insmickrande, lättbegripliga pedagogfjanten MICCO GRÖNHOLM! Hur kunde ni!? HAN KALLAR SIG THE_BRAND-MAN PÅ TWITTER, FÖR HEL_VE_TE! Är det så jävla intressant med hans begripliga förklaringar av relationer mellan varumärket och produkten? Jag menar – vilken nivå pratar vi om här? Till och med företagsledare skulle fatta. MICCO – DU SÄLJER UT MITT KUNSKAPSFÖRSPRÅNG, DIN FOLKBILDANDE BRANSCHFÖRRÄDARE! Och ”twitter-nytta” – vadå ”twitter-nytta”? Twitter är för fan bara blahablaha och dravel, det vet väl varenda Jan Guillou-wannabe? Lägg ner, säger jag, innan du har förbrukat det sista unset av allmänhetens förtroende – för din egen skull, Grönholm! För Din Egen Skull!

Men – och detta, före detta käre läsare – det stannar inte där. Varför vill du plåga mig? Varför? Du gräver i mitt bröst med din sked, sliter mitt hjärta från sin plats, spottar i hålet och stampar de sista skälvande ryckningarna ur källan till min livskraft genom att gång, efter gång, efter gång, efter gång välja andra, andra, andra, andra före mig.

Som göteborgaren och ValentinByhr-copywritern Mattias Åkerbergs blogg Pleasecopyme – vad vill du säga med det? Att du uppskattar publikfriande nostalgitrippar? Att du tycker att lite ansträngning bör belönas, bara för att det blir lite intressant? FYI: jag anstränger mig också! Bara för att jag inte håller på och horar med att fråga andra om fakta och insikter, utan kan leverera allt själv i majestätisk glans, borde jag väl för helvete inte bestraffas?! Vad är det för sätt? Jag har i alla fall inte röda rubriker i nån ful sanseriff.

Och värre blir det. Sökmotorkonsult – är det ens en blogg om marknadsföring? Det är ju en satans it-blogg! Jag trodde att det var det vi, vi kreatörer, fria själar, konstnärer på permis, inte alls sysslade med. Sånt larv som nördar med flaskbottenglasögon gör! Men nej nej, lite tips om taggar, om bättre annonser på Gurgel och nåt skit om pr och SEO (två gånger dessutom!), jo tjena, så svårt var det att slå blå dunster i dina ögon. Helt klart sitter “författarna”, som helt säkert är tekniker eller nåt sånt okreativt jävla skitjobb, och garvar läppar och arslen av sig så att Skafab får köra extravändor för att hämta resterna, bara för att du, du din enfaldiga typ, klickat i deras röstknapp. Skäms!

Sen då, sen var det jag? Nehej, då, inte alls. Nä, då stod det Join Simon på röstformuläret, och du ba – “öhm, okej – klick”. Jag menar – WTF!? Har du ens läst bloggen? Om du nu är så jävla smart att du fattar, kan du ju kanske berätta vad serp, buzz, Flashback och Fredrik Federley har med marknadsföring att göra. Inte?
Nej just det!

Doktor Spinn. En pr-konsult. Hallå! Knack knack knack – någon hemma? Hallåååååå?! EN PR-KONSULT! Vad fan vet de?! Hur du ler, kallpratar och … ler lite till? HUR KUNDE DU?! Var det för hans ständiga, ständiga tipsande om bra läsning? Eller för hans ”insiktsfulla” inlägg om – tja, säg om att bli synlig? Eller den om kommunikationsdirektörens ansvar för sig själv? Hallå!? De kunde ju för fan vara skrivna av Homer Simpson! ”Ööhh, alltså, för att synas över allt – DOH!” EN PR-KONSULT! Gaah, det här kanske smärtar mig mest av allt …

Men liksom, det slutar inte. Sen, på sjunde plats, en kvinna. En KVINNA! Vem är Judith Wolst? En mode-bloggare förstås, det är alla kvinnor. Hela bloggen är ju fylld av slagfärdiga, korta snuttar och tips – är det vad ni vill ha, va?! Well, jag kan också tipsa om bra presentationer, lyckade e-handelslösningar och annat skit. Om det är det du vill ha. MEN DET ÄR DET JU INTE!

Nä, du vill ju ha sånt Brit Stakston (HALLÅ? Kvinna OCH pr-konsult? Där fick du till det, va? Din illvilliga jävel.) levererar. Lite småputtrigt och personligt, lite ”människan bakom” och … kom igen! Hon är för fan kvinna. Pr-konsult! Och säkert över 30!? WTF? Är det SÅNA människor som ska leverera din kunskap inför framtiden? OCH NORSKÄTTAD! ”Dette er grejjt, rss:a din torkade långa rätt in i burken, kjempe-gott”, liksom.

Men liksom, det slutar inte där. Sen raddas de upp, de lättsmälta och slagkraftiga, som har åsikter och insikter i allt möjligt: The Girls of Florida (galningar), The Planning Lab (nästan kvinna, jobbar på en tysk byrå), Not another planning blog (hon är liksom blond! Men ok, jag råkade också rösta på henne, så där förlåter jag dig.).

Nä, vad fan. Jag är så trasig, så trasig, så jag orkar inte ens nämna resten med namn. Det är sociala medie-profeter, byråbloggen som inte fattat att man bara ska propagera för sig själv på sin sajt, pretto-kreativitets-författaren, tomma tunnor skramlar högst, en jävla reklamblogg på engelska, den där jäkla pressnissen som seglat upp som ny favorit de senaste månaderna … och typ en miljooon pantade bloggar till, innan min blogg kommer.

TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DET! Jag kommer aldrig mer att förgylla din vardag. Ska bara blogga om hundar i framtiden. Jag hatar hundar också. Hundar och dig.

Den enda glädjen i det hela är att jag inte kom sist. Det gjorde Do not fear mistakes, there are none, plannern Dan Landins privata blogg. Och om folk inte har fattat hur jävla bra den är, kan jag leva med att de inte hyllar min.

QUISLINGAR!

I samma härad:

1. Nu hatar jag inte längre den “kreativa branschen”
2. Alla vill vara ”kommunikationsbyrå”
3. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”

Så kräks inte. Försök stå ut. Du kan ju tänka dig hur jag känner det.

I samma härad:

1. Sollenberg har rätt – men konstigt att det behöver sägas
2. Guldäggsveckan lovar mycket, men inte sex
3. Man är väl idiot. Men trots det …

Kan du ge mig tips på tre sajter jag borde besöka – snarast och jättemånga gånger till?

Och jo, det är helt okej att du marknadsför dig själv. Men helst också två andra, alltså.
Men om jag får vara petig får du gärna undvika att nämna sajter om någon annan redan har tipsat om dem. Det är ingen omröstning – en sån hittar du här, om det lockar.

Pls?

I samma härad:

1. Memo till mig (och kanske dig)
2. Andra guldkornet från Guldäggsbloggen: som vi väntat
3. Gör som David Carson – blotta dig

Hur har du det?

Själv är jag lite … snurrig, för tillfället. Jag har seglat i medvind de senaste veckorna och har massor att göra. Samtidigt har jag försökt att hänga med. Det samlade informationsintaget, tillsammans med en dunge deadlines, både privata och jobbmässiga, har helt enkelt fått mina synapser att snurra som gick de på kokain.

Men du vet hur det är. Det är när man har riktigt mycket att göra, som man får väldigt mycket gjort. Ett stilla liv föder ett stilla liv, liksom. Och, enligt Micco Grönholms källor, föder tydligen känslor en hel del beteenden som är svåra att bryta. Detta även om beteendena har negativa konsekvenser.

Jag känner tyvärr igen beteendet, hur en skitmorgon går ut över barnen, ett beteende som snabbt blir standard och leder till usla beslut. Du?
Men de erfarenheterna visar också att ett beteende går att ändra på, medvetet och permanent. Det handlar helt enkelt om att bestämma sig. Att se lite längre fram och fundera på om det du gör i dag faktiskt ger de effekter du kommer att få.

Så, egentligen skulle jag vilja bestämma mig för att alltid göra mig på gott humör innan jag fattar beslut i framtiden. Men – allvarligt – ett sånt beslut skulle vara som att bestämma sig för att det aldrig skulle regna på en. Lite övermaga.

Fördelen med att ha mycket att göra, är att det är roligt, roligt och att man blir effektiv. Det känns bra. Nackdelen är att man inte riktigt hinner med allt det där andra roliga man skulle kunna göra. Om bara tiden fanns.

Istället får man fånga det i flykten. Lite inspiration här, lite där. Ett tips via Twitter, en statusrad på Facebook som pekar en på en … udda text. Ett snedsteg som gör att du landar i läsning du absolut inte har tid med men absolut måste avsluta. Ett kommunikationsexempel som följer alla säkra vinnartips – och därmed faller platt.

Allt det där.

Fast jag trivs med livet. Mår otroligt bra. Nej, jag försöker inte övertyga mig själv, det behövs inte. Jag har gjort min vända neråt, känner mig klar med det. Jag är, trots ett rätt kaotiskt liv i relativ fattigdom, mer nöjd och harmonisk med min situation än jag varit på extremt länge. Sköter mig själv, har tid för min familj.

Kanske är den här bloggen mitt enda stora sorgebarn. Jag har tänkt mycket på detta med bloggandet. Varför fortsätter jag? Varför bryr jag mig? Jag har inga stora läsarskaror, får inga jobb via bloggen. Trots det tar det mycket tid och energi att tänka på bloggen. Det är, precis som Henrik Schyffert sa på Stora bloggpriset i förra veckan, jäkligt jobbigt att blogga, helt enkelt. Visst, du har inte journalistens krav på dig att få tag i folk, tajta deadlines och allt sånt där. Men till skillnad från journalisten är bloggen ditt alter ego. Att skriva en dålig blogg är helt meningslöst – det blir som att smeta ut sig själv på toapapper med billigaste möjliga färg. Så, varje ord, varje inlägg, representerar bara dig. Inga ansvariga utgivare eller ägare, inga intervjupersoner som kverulerar. Bara dig.

Eller – nu pratar jag som om detta vore sant. Det är det ju bara för mig. Här, i Pers värld.

Hur som. Den här bloggen är nominerad i bloggtävlingen Yaba. Det är faktiskt otroligt kul. Nej, jag kommer inte att vinna, men det skiter jag helt och fullt i. Jo, helt ärligt. Att bli nominerad räcker gott. Jag vet att jag inte har lika många läsare som andra, jag vet att jag inte tilltalar den breda massan. Det är helt ok.

Men jag är förbannat glad över att jag tilltalar några. Du, som läser den här bloggen, är värdefull. Oavsett om du kommenterar eller inte.

Det är därför jag inte pushar för mig själv i högerspalten, utan de bloggar jag själv röstat på, utanför marknadsföringskategorin. I den röstade jag hemligt.

Well, här rantar jag runt utan att säga nåt. Kanske var det precis vad jag behövde. Inte vad du var ute efter kanske, men nästa gång lovar jag att leverera nåt mindre personligt och mer kommunikationsmässigt. För det här, det är ju inte kommunikation. Eller hur?

Och lite mer:

Tipstack till Ulrika.

I samma härad:

1. “Jag kunde inte sluta läsa”
2. Umgås inte med nån du inte kan tjäna pengar på
3. Äntligen kan vi jobba dygnet runt!

Känner du igen dig? Det skulle inte förvåna mig. I dag, när vi inte längre jämt är bundna av en massa ekonomiska, tidsmässiga eller infrastrukturella ramar, blir möjligheterna att förverkliga många av sina idéer så mycket större och enklare. Och när det händer, riskerar vi att bli fångna i vårt eget lilla inferno av viljen, måsten, drömmar och ambitioner. Som den här bloggen, där jag har visst släktskap med Niclas Strandh, verkar det som.

Men många gånger skulle vi kunna hinna med mycket mer av allt, om vi bara blev lite bättre på att bestämma när, hur, vad och var vi ska göra saker. Prioritering, schemaläggning och såna saker, du vet. Bland det mest sexiga som finns.

Metoder för hur finns det gott om: Getting things done är en populär metod för dig personligen, skribenten Marc McGuinness bloggar och har  skrivit om tidsplanering för kreatörer och med några sökningar på nätet  hittar du mängder med tips, råd, idéer och metoder.
Är du inte du utan ni, finns naturligtvis en hel flora av vetenskap och kunskap på universitet och skolor av alla de slag. En metod som rumlat runt bland framför allt teknikutvecklingsbolag de senaste åren är Scrum, som nu verkar ersättas av eller kombineras med en annan metod, Kanban.

Så, verktygen finns där. Det är bara att plugga in dem och börja leva efter deras vackra scheman och smidiga flöden. Även om det kan verka rent kontraproduktivt att begränsa sig och försöka följa regler och metoder – är friheten att göra som du själv vill viktig för dig delar vi en egenskap – tror jag att det inte behöver vara motsatser. Att jobba efter ett schema kan lika gärna befria som binda in.

Det finns egentligen bara ett problem med allt detta. För att kunna följa detta, måste jag först lära mig dessa metoder. Och om jag lägger två dagar på att verkligen lära mig en metod (jag tror inte på femminuterskurser), och ofta också pengar, så måste det bli rätt sedan. Men med alla de metoder som finns, är risken stor att det blir fel ändå. Och då måste jag börja lära mig en ny metod, som kanske också är fel, och så … Ja, du fattar. (Här handlar det om att organisera mig själv – mycket svårare än att organisera andra.)

Tröskeln för att börja använda en bra metod för organisation och planering, är helt enkelt att det kanske inte funkar. Och då har jag kastat bort tid och pengar på grejer jag absolut inte har tid och pengar för. Så jag har hamnat i ett moment 22. Att hitta en metod för att organisera, kräver ett organiserat sökande och lärande. Eller nåt.

Bah. Tröttsamt. Hur ser det ut för dig?

I samma härad:

1. Konsten att döda prestationsångest
2. Kanske är det lätt att se bloggaren bakom bloggen
3. Ok, nu är det din tur att säga vad du tycker

Så om du är lika trög som jag kan du se fram emot en stunds sköna garv åt folks felskickade sms.

Sometimes, ignorance is bliss :)

PS. Rubriken kommer från detta, långt ifrån det bästa, men:

Till: Salsa teacher

Sms: Wanna got some good pounding. And suck your dick this weekend. R u up for it?
Svar: Eh? Its Ronny your salsa teacher.

jag vet ju hur länge och intensivt du arbetat för att blottlägga vem som egentligen döljer sig bakom pseudonymen Bo Balderson.

Därför är jag glad att äntligen kunna ge dig nyckeln till lösningen.

I den här artikeln i Metro berättas hur du med enkel komprimeringsteknik kan avslöja om det är samma författare till två olika texter. Så, nu är det egentligen bara grovjobbet kvar: att komprimera.

Jag hade tänkt tipsa om att Googles bokprojekt skulle kunna bli din källa till texter, men ack – de svenska förlagen har ju stoppat Google från att skanna svenska verk. Så tyvärr blir det till att OCR-skanna en hel del själv. Å andra sidan, det kan det vara värt: det blir ett scoop som heter duga!

Lycka till, ser fram emot gåtans lösning!

I samma härad:

1. Nyfiken student fick påse ludd till svar
2. Det är viktigt att du läser Johan, Nina, Dan & Mattias
3. Reklam-doktorn skojar till det

Med det sagt: här är mina förhoppningar (och förutsägelser) inför 2010.

1. Jag tjänar en massa pengar (jag tjänar marginellt mer än 2009, och står på AF i början av juni)

2. Jag hittar fem fantastiska uppdragsgivare (jag hittar tre fantastiska och fyra förbannade)

3. Jag semestrar utomlands en månad i sommar (jag sitter på Beirut Café på söder och skriver webbcopy hela juli)

4. Barnen lämnar trotsåldrarna (barnen kommer in i nya trotsåldrar – värst hittills)

5. Mina projekt Företaget, Boken, Eventet, Bloggarna och Huset tar fart och blir lyckade (jag sitter i december och tittar på min i januari skrivna projektlista – stryker ”städa garaget i juli” från listan, eftersom juli har passerat)

6. Jag läser fler böcker och tidningar (2009 års julroman blir 2010 års julroman. Jag sa upp papperstidningen i mars, men vande mig aldrig vid nyhetswebben)

7. Jag läser fler bloggar om ämnen jag har små kunskaper inom (jag fortsätter att bara läsa Anjo, Nina, Ulrika, Mattias, Johan, Per Robert, Micco, Fredrik och alla de där andra)

8. Redan i februari har jag fått in träningsvanan – och den håller hela året (redan i februari har jag insett att jag är ett förlorat fall)

9. För första gången på 20 år får jag känna vårens dofter utan rökarnedsatt luktsinne (medan jag rusar till tobakskiosken för att bunkra efter ett rökfritt dygn i skärgården)

10. Jag föreläser om latent kommunikation och informationspresentation (jag lyckas publicera blogginlägg i sagda ämnen mot slutet av november, när det sista av allas utbildnings- och inspirationsbudgetar just förverkats på julbordsbokningar)

Har du berättat om dina förhoppningar, önskningar, gissningar eller annat för dig själv och det nya året? Länka gärna!

&, Gott Nytt År! :D

PS. En del andra förutsägelser/löften/2009-sammanfattningar hittar du hos Anjo, Anjo, Mattias, Johan, Reklamaren.

PS2. Du ser. Ingen ändring här inte.

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Marknadsför dig själv! (och två andra)
3. Klippt och kommenterat