Jobbar du med varumärkesbyggande? Eller är du kanske varumärkesägare – vd, marknadschef eller något annat på ett företag?

Då måste du titta på det här föredraget.

I sitt TED-föredrag pratar Paul Bloom om källan till njutning. Det har inte det minsta med pr, design, reklam eller någon annan kommersiell påverkansdisciplin att göra. Samtidigt har det precis allt med detta att göra.

Paul Bloom pratar om hur det upplevda värdet påverkas av ett objekts historia. Han gör det ur ett vetenskapligt perspektiv: Bloom är psykolog och undervisar vid Yale. En kunskap som självklart påverkar värdet av det han säger för någon som sysslar med marknadsföring.

Hur?

Förklaringen finns i föredraget:

(Här ser du filmen på ted.com)

Lysande – eller hur?

Det här är något jag måste återkomma till. Nu tänker jag hålla käft och låta dig njuta.

Men berätta gärna vad du tänker efter att ha sett den.

I samma härad:

1. Här är dagens 4 bästa nyheter:
2. Sveriges bästa bibliotekskampanj heter Jenny Lindh
3. Umeås Designhögskola bland världens bästa

Bons senaste nummer. Underbart.

Omslaget till Bons senaste nummer. Helt fantastiskt. Så jäkla vackert. Det framgår inte här, men det gröna är folierat, ger precis lagom reflexer eftersom det är så liten text (utom loggan).

Det här fick mig direkt att tänka på gamla omslag av Vogue och Harpers Bazaar. Just Harpers och Brodovitch klingade också bekant hos Le Bureau-ad:n Emma Eriksson i hennes senaste inlägg. Kolla in bilderna och uppslagen. Vackert.

Filter gör det bra och mindre bra

Köpte senaste Filter på järnvägsstationen imorse. Skälet var en artikel som granskar den svenska talarcirkusen, som jag sett någon nämna på FB.

Kommer till den, men först: artikeln om Sami, före detta vd:n Håkan Lindström, Tomas Bolme och de andra i denna musikernas upphovsrättsorganisation. Väldigt bra artikel om en jäkla soppa. Detaljerat, levande beskrivet. Gillar starkt.

Men, talarna då. Jo, artikeln är okej. Det är verkligen bra att branschen “talare” granskas. Det finns en jäkla massa människor som står och rapar upp självklarheter och plattityder för väldigt mycket pengar. Till väldigt liten del klär Filter av dessa personer, framför allt Mia Törnblom, Fredrik Härén och Therese Albrechtsson.

Här kommer min första invändning. Det är Albrechtsson, den yngste talaren i reportaget, som i första hand hamnar i skottgluggen. Jag undrar lite varför? Varför inte just Härén eller Törnblom? Göran Adlén? Någon annan av alla de äldre som har sanningen färdig och lättsmält, paketerad i hurtighet och fräcka ordvändningar? Det tycker jag är förbannat synd, även om Albrechtsson egentligen inte heller ska särbehandlas.

Min andra invändning gäller inte bara talarartikeln, utan båda de här nämnda. Konflikterna saknas. Inte i någon av artiklarna bränner det till. Tomas Bolme får lulla på i sina ullsockor. Likaså kvinnan på Kristianstad kommun som beställde talare för 300 000 under 2010 får någon särskilt tuff behandling. Är Filter inte intresserade av den typen av granskning?

Att det har blivit lite fel, eller lite felslut, med siffrorna kan jag sedan leva med. Men inte med att reportern i talarartikeln bränner mobilen som hemlig backup-inspelare vid intervjuer: det tricket lär inte fler intervjupersoner gå på …

Pelle Sjönell om kreativt ledarskap

Nina Åkestam tipsade om denna text av numera BBH-cd:n Pelle Sjönell. Det gjorde hon rätt i, för den är klok. Kul grej: politician, farmer, assassin. Men mest av allt gillar jag tonfallet. Tryggt. Lugnt. Nästan faderligt.

Det han säger hade fallit platt om jag sagt det. När han säger det, med sin meritlista, gör det inte det. En dag ska jag också … nä, det ska jag inte. Jag ska göra nåt annat.

Raped policeman: ‘I never thought I would be a victim’ –- The Guardian.

Det här är en väldigt, väldigt bra artikel om våldtäktsoffers logik. Något alla poliser, psykologer och andra som jobbar med våldtäktsoffer borde läsa, men också vi andra.

Artikeln är bra just för att det är en person som tidigare varit den utredande som drabbats och nu är den utredda. De dubbla perspektiven ger polismannen möjligheten att reflektera kring före och efter, kring sin roll som utredare och hur han själv måste ha uppfattats av dem han förhört. Han får möjlighet att se sina egna reflexer som drabbad – hur han inte vill anmäla, hur han inte vill bli inblandad utan bara lägga bakom sig.

Datoranvändning försämrar läsförmågan — Christermagister

Väldigt intressant läsning. Jag hade förväntat mig att det skulle vara tvärtom och att den ofta textbaserade datorvärlden skulle ha en positiv påverkan både på läsande och skrivande.

Tydligen inte, enligt pedagogikprofessor Monica Roséns rapport. Istället går det alltså åt andra hållet.

Detta har hon visat genom att studera sambandet läskunnighetsutveckling och datoranvändning i fyra länder: Sverige, USA, Ungern och Italien. I de två första länderna har läskunnigheten försämrats bland barn sedan 1991, samtidigt som datoranvändandet gått upp. I Ungern och Italien har läskunnigheten inte försämrats och datoranvändandet har inte gått upp.

Men är det då inte viktigare att kunna datorer än att kunna läsa, säger kanske vän av … datorer. En fråga jag bemöter med tysthet och rynkade ögonbryn.

Det här ska jag återkomma till när jag läst mer av undersökningen, vars slutredovisning du själv kan ladda ner, och hunnit vara lite mer kritiskt granskande.

Har kikat på slutrapporten: den ger inte mycket mer information. Men en viktig sak som framkommer där är att undersökningen inledningsvis inte handlade om att undersöka datoranvändningens påverkan. Den delen tillkom när läskunnigheten upptäcktes gå ner i Sverige och USA mellan 1990 och 2000. I slutredoisningen framkommer att ”förändrade läsvanor på fritiden tillhör förklaringsfaktorerna bakom nedgången under 1990-talet”. Datoranvändningen nämns inte som den direkta orsaken, något som dock verkar vara fallet i en en ännu opublicerad del av rapporten.

OBS att Lärarnas tidning inte länkar varken till den fylligare texten hos Riksbankens jubileumsfond eller till slutredovisningen. Säger en hel del om lärarkårens situation.

Jerry Silfwer om pr-byråernas relation till bloggare

Dagens sista lästips blir Jerry Silfwers väldigt läsvärda artikel om hur pr-byråer måste tänka för att lyckas skapa bra relationer med bloggare. Delvis kan det sammanfattas med “som med journalister”, men Silfwer tar upp viktiga skillnader. Och det är skillnaderna som är betydelsefulla.

När jag läste den här artikeln blev jag lite störd ändå. Inte på innehållet, men på att den är på engelska. Svårt att läsa? Nej, och Silfwer hanterar dessutom språket bra. Men den kunskap som Jerry bjuder på i artikeln kommer i väldigt många fall att gå svenskar förbi. Söker de på svenska, tex “pr bloggare”, hittar de inte artikeln. Söker de på engelska, “pr bloggers”, tävlar Silfwer med skitmånga andra och blir kanske sällan förstavalet.

Guldägget gjorde en skitbra kampanj om att reklam är lokal. Det är naturligtvis pr också – de horribla upplevelserna jag hade med mutinställda utländska pr-byråer som hörde av sig till mig när jag var chefredaktör, var extremt sällsynta från deras svenska kollegor. Så, när Jerry Silfwer resonerar kring pr och dess praktik, gör han det bäst på svenska. Dessutom gör det hans artiklar ännu mer värdefulla för oss andra svenskar – borde inte det vara bra?

I samma härad:

1. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat
2. Förbundsbashing, morgondagens byrå och ryktet om Farfars död
3. Passa på – CAP&Design Live om redaktionell design i Göteborg och Stockholm

På CAP&Design Live som jag delarrangerade nyligen pratade Andreas Carlsson om webbtypografi och de nya möjligheter och krav som finns idag. Det var högintressant.

När den här bloggposten om responsive web design, eller lyhörd webbdesign som jag kallar det, dök upp i rss-flödet blev jag därför väldigt nöjd. På fullt begriplig engelska går Jason Gross igenom förutsättningarna för att få till en lyhörd design.

Inte för att jag kommer att koda den. Men den dagen någon ska koda den åt mig, vet jag vad jag ska kräva :)

Ett svenskt exempel på en ganska lyhörd webbdesign är Sjöräddningssällskapets hemsida, byggd av F&B för ett år sedan. Testa att göra läsarfönstret bredare eller smalare så ser du hur sajten skalar om.

Fler bra exempel?

I samma härad:

1. Passa på – CAP&Design Live om redaktionell design i Göteborg och Stockholm
2. Bra tv om design – snart borta från SVT Play!
3. I går reklam, pr, design – i dag kommunikation

Sprang på serien Genial design på Kunskapskanalen igår – en serie som verkar väldigt sevärd. Första avsnittet sändes den 13 december förra året och ligger bara kvar i drygt tio dagar till,  så nu tipsar jag dig om den, trots att jag inte sett alla avsnitt.

Om du är intresserad av design samhällsutveckling, se och lär. Väldigt bra tv.

Del 1. Industrialismen. Bör förklara uppkomsten av design.

Del 2. Modernismen. Den viktigaste strömningen alla kategorier inom design – en strömning som fortfarande idag är högst aktuell och som har blivit vad den eftersträvade, fast på fel sätt. Modernismen ville skapa universell design som var fulländad. Det är bara möjligt i en statisk värld, så istället för att lyckas med det, blev modernismen en fast punkt att jämföra all senare design med. Ironiskt va? (obs: min historieskrivning. Pinsamt om det emotsägs totalt i tv-programmet, men jag chansar.)

Del 3. Krigstid. ”Here’s what they don’t teach in art school …” Det avsnitt jag såg delar av, som bland annat tar upp designens betydelse för nazismen i Tyskland.

Och när jag skriver detta sänder jag en stilla tanke till SVT och Doberman och funderar på varför de inte gör det möjligt att bädda in filmer …

I samma härad:

1. Passa på – CAP&Design Live om redaktionell design i Göteborg och Stockholm
2. Få grepp om lyhörd webbdesign (responsive web design)
3. Snart blir det reklam på heltid

Detta är så pinsamt att det är svårt att inte rodna. Men tack, Dave Warren, för att du har den goda smaken att vara ett pretentiöst arsle, så att jag istället för rodnad får skratta åt din korkade attityd!

Vad det gäller? Jo: Hur du skapar ett utmärkt läge för en riktigt smärtsam pudel

Vilket också berättas om i New York Times, på The Gothamist och i New York Observer – liknande versioner, men här och var med olika info.

Roligt. Mycket roligt.

I samma härad:

1. Ok, nu är det din tur att säga vad du tycker
2. Medierna behöver en ny idé (eller Det sket sig)
3. Det här är så bra reklamfilm att det gör ont

I det senaste numret av tidningen CAP&Design har jag skrivit om revolutionen inom webbtypografi. I korthet går den ut på att det idag, tack vare @font-face-taggen och olika typsnittstjänster, är möjligt att välja mellan tusentals typsnitt att använda på webben – trots att användaren inte har snitten installerade på sin dator.

Men det var en liten grej jag inte gick in på: typsnittskvaliteten. Har för mig att jag nämnde TypeKits usla utbud vid premiären, men det blev absolut ingen rejäl faktaruta kring hintning, vilket det kanske borde ha blivit. Det blir jag påmind av av den här bloggposten.

Problemet som kan finnas med många av de nu tillgängliga typsnitten är alltså att de inte vet hur de ska uppföra sig på skärm, eftersom de gjorts för att användas i tryckpressar. Där kan bokstäverna ha precis vilken storlek som helst, eftersom de trycks med färg på papper.

Skärmen, till skillnad från papper, är uppbyggd av pixlar. Den kan bara visa en pixel tänd eller släckt – inga mellanting. Problemet är att bokstäver som kan ges vilken storlek som helst, inte självmant passar pixlarna. En linje i en bokstav kan därför bli antingen en, två eller en och en halv pixel bred (eller vilka mått du nu vill). Vilket skärmen inte kan visa.

Därför måste typsnitt hintas för att funka bra på skärm. Hintning innebär att typsnittsdesignern säger till typsnittet att om en linje i normalfallet ska vara 1,5 pixlar bred, ska den istället visa linjen som en alternativt två pixlar bred. Hintningen innebär att designern väljer vilket av alternativen som ska gälla.

Hintas inte typsnittet, riskerar det att se skit ut. Som vanligt på webben, ser du inte detta själv. Bara för att det ser bra ut när du designar din sida på din mac, är det inte säkert att det ser bra ut på andra maskiner. I andra plattformar, som Windows XP eller kanske Linux. Eller i alla webbläsare.
Därför ska du se till att välja typsnitt som är bra hintade. Då har designern byggt in anpassningen – åtminstone så långt det går (Windows vettu. Kan paja det mesta).

Ett fantastiskt bra hintat typsnitt? Verdana. Testa att skriva en rad text i en ordbehandlare, kopiera tio gånger och välj att göra varje rad en punkt större än den förra. Du kommer att se hur otroligt mycket typsnittet ändrar form och karaktär beroende på storlek. Coolt va?

I samma härad:

1. Javisst, självklart är det din egen idé, Mr Warren!
2. Välgrundad kritik risk för reklambranschen
3. Lite för mycket konspirationsteori, Anders Ericson

Måndag morgon. Bra, men ännu bättre tack vare dessa två guldkorn.

Först gps-företaget Tom Toms viral-försök – ett försök som lyckats, att döma av visningsantalet på Youtube:

Sen, om du har koll på dina typsnitt: Neutraface, 00-talets enskilt mest populära snitt. Med all rätt, dessutom. Så vad kan bli mer rätt än en hyllning?

I samma härad:

1. Nakenchocken ger asgarv och eftertanke
2. Reklambyrå-parodi ger blandade känslor
3. Do it. Love it.

Hade tänkt besvara Martin Schoris vettiga krönika på dagensmedia.se, där han undrar vad marknadsförarna ska in i ledningsrummen att göra. Men andra hann före: Kontaktmannen, David Orlic och Jessica Bjurström har redan svarat.

Även om jag inte tycker någon riktigt träffar rätt, håller jag nästan käft: det tycks så mycket ändå. Och istället för att säga mest, säger jag det snyggast. Med någon annans ord, dessutom.

(Å du ba’: ”Oh, så snyggt!”)

I samma härad:

1. Nyfiken student fick påse ludd till svar
2. Fel svar kostar mediehusen miljoner
3. Cannes Lions luddar till kreativiteten igen

Filmen Logorama är ett stycke välgjort ifrågasättande av vår kommersiellt genomsyrade vardag. Den utspelar sig i en tillspetsad version av världen, där logotyperna och kommersiell grafik tagit över totalt.

Genom att dra bilden till sin spets, ställer skaparna av filmen, franska H5, frågan om hur mycket kommersiallism samhället och vi som befolkar det faktiskt klarar av. Deras eget svar serveras tittaren kanske i filmen, men det är inte nödvändigtvis sant.

Det är lätt att slå undan filmen som en nidbild och riksdagspolitisk retorik, men att göra det är bara att förenkla för dig själv, om det nu är så att du själv arbetar i den bransch som producerar kommersiell konst. Eller “konst”. Eller “kommersiell”, för den delen. Precis som alla andra professioner har vi som jobbar med kommunikation ett ansvar att ibland ta ett steg bakåt och se hur vårt eget lilla bidrag påverkar helheten, och hur helheten påverkar sin omgivning.

När Dagens Media berättar hur riksdagspolitikerna resonerar kring reklam är det både deprimerande och skrämmande. Men bara för att några hycklare i riksdagen (hycklande eftersom deras reklamförakt som vanligt bara gäller andra – inte sig själva eller deras organisationer), får vi inte välja ryggradsreflexen och skjuta bakut.

Vilken plats får reklam och kommersiella budskap ta i samhället? Får de ta mer plats om de har högre kvalitet – eller är det egalt?

Oavsett vad – när H5 debatterar blir det värt att lyssna på.

I samma härad:

1. Ok, nu är det din tur att säga vad du tycker
2. Vad vill du veta om typografi?
3. Berätta: vad vill du att dina barn lär sig?

Gör dina egna typsnitt. Ladda ner. Använd. Dela ut.

Otroligt kul, och väldigt bra användning av webben.

I samma härad:

1. Dubbelrätt ger dubbelkul
2. Lite kritik av min egen artikel om webbtypografi