I den här kampanjen tänker Heineken likadant. De siktar in sig på 1 000 personer, för att nå miljoner. Och jo, de lyckas nog – de når åtminstone mig :)

Heineken İtaly Activation from Kreatif360 on Vimeo.

Tips om filmen kom via Claes och Jocke.

[Uppdaterat: Niclas Strandh har skrivit en mer utförlig och smartare analys av kampanjen. Läsvärt.]

Ett annat uppmärksammat grepp de senaste dagarna är Ikeas reklam i Paris tunnelbana. Det ser ut så här:

Här handlar det inte om att sikta in sig på en specifik, smal målgrupp, utan om att sikta in sig på ett specifikt ”problem”. Ikea ser helt enkelt till att folk får sitta bekvämt medan de väntar, och passar på att skapa en bild av att de sitter hemma i vardagsrummet. Genom att skapa bilden i folks huvud, har de redan väckt idén om att det skulle kunna funka hemma också.

Väldigt bra reklam.

Mer om den kampanjen läser du på Freshome. Tipstack till Johan Hedberg.

I samma härad:

1. Bra seminarium om att nå framgång som frilans
2. I går reklam, pr, design – i dag kommunikation
3. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”

Skitbra, tänker jag, tvinna in varumärket i samhället och ta ställning för något som är bra. Kampanjidén har relevans både eftersom det är blodapelsinjuice det handlar om (dubbelt upp där), och eftersom det just nu finns ett aktuellt behov av mer blod på påse. Även om inte alla som besöker sajten blir blodgivare, blir kanske några det. Oavsett lyfts frågan fram.

Naturligtvis leder kampanjen till en helt irrelevant och löjeväckande debatt, fast inte hos Resumé. Istället är det i Dagens Medias kommentarsfält fjanterierna pågår. Jag menar – vad är det de diskuterar, egentligen? Spånhuvuden.

Men även på Resumé pågår diskussion kring Volontaire, men kring deras aktivitet för Göteborgs kex. Volontaire har satt ihop en sajt som samlar kommentarer om kextillverkarens produkt Ballerina Kladdkaka. Istället för att själva säga att ”det här här skitgott”, låter byrån ätarna göra det själva. Ett förbannat bra grepp, där verkligheten får sälja istället för konstruerade superlativer. Det kan också betraktas som lite våghalsigt eftersom sajten samlar kommentarerna från Twitter, Google och Google Images automatiskt och allt alltså kan publiceras, men jag gissar på ett modererat flöde. Nähä. Det är inte modererat, enligt Volontaire.

Här är det Volontaire själva som provocerar igång debatten, i och med att byråns vd Carl Unger säger att det inte är reklam, men den spårar snart ur och kommer att handla om det mest Intressanta, Brännande och Konspirationsskapande ämnet av alla: Är Det Gjort Förut?

(Om du av en händelse är en ung människa och på väg in i branschen, lyd ett gott råd: bygg upp en databas med reklam, så att du snabbast av alla kan ropa ”Gjort!” i branschpressen när en ny kampanj lanseras. Allt är nämligen gjort (på samma sätt dessutom), och det måste vi läsare informeras om av besserwissrar.)

Jodå. Skittles har tydligen gjort samma grej. Och svenska Syrup. Ve och fasa.

Klart?

Då tänker jag snabbt berätta att jo, det är visst reklam. Men det är inte reklam som vi är vana att se den. Det är inte en banner, en kampanjsajt, en annons eller film. Men visst är det reklam.

Det är reklam utifrån ett annat perspektiv, där reklam inte är ett objekt eller substantiv, utan en avsikt eller en effekt. Ett annat, befriande perspektiv. Tänk själv: slutar du att se reklam som ett antal uttryck i ett antal medier, och istället ser det som syftet ”att väcka uppmärksamhet och påverka”, eller ”att lyckas påverka i önskad riktning”, så kan du ju göra vad fan som helst. Med den inställningen är en uppdelning mellan pr, design och reklam meningslös – det viktiga är syftet och målet, inte vägen dit.

Känner du hur ångesten, kedjorna och boxen plötsligt rann av dig? Varsegod.*

En annan kampanj jag tycker är intressant är den franska anti-rökkampanjen som riktar sig till ungdomar. Visst, att anspela på sex är ett enkelt grepp. I det här sammanhanget tycker jag ändå att det är berättigat: bilderna visar en situation som knappast lär anses eftersträvansvärd bland de ungdomar som kampanjen riktar sig till.

Men ack, så ser inte delar av franska folket på saken. Enligt Resumés Billy Andersson anses kampanjen trivialisera sexövergrepp (what?), och en taleskvinna för en fransk feministisk organisation säger att ”Jag är bestört. Det här är ett prov på fattig fantasi. När människor inte har någon idé anväder de kvinnliga kroppar i stället.” Ehh … det ser ut som en kille och en tjej, men jag kan ha fel. Och kroppar?
Ska vi hitta något omedvetet sexistiskt i det hela (hela situationen bygger ju på idén om att det handlar om ett övergrepp) är det väl snarare att det är en man som begår övergreppet i båda bilderna.

Kampanjen är helt enkelt en illustration, där det sexuella övergreppet representerar det övergrepp rökning, eller tobak, innebär. Att få unga att inte börja röka är ett oerhört angeläget mål. Jag vill inte förknippas med den tolkning som är fullt möjlig av följande bisats, men faktum är att bilden snarare trivialiserar rökning. Det är helt enkelt så att det är två vidriga företeelser, och att säga att den ena trivialiserar den andra är bara – imbécile!

Men det är klart. Anklagelser om sexism är ett tryggt sätt att skaffa sig uppmärksamhet. Och det vill väl alla ha?

Allvarligt talat. Jag blir så otroligt less på allt överanalyserande, allt felfinnande, allt snömos. Är det verkligen vad vi borde hålla på med?

*;)

Uppdaterat: Även Aftonbladet skriver om reklamen. Mängder med kommentarer.

I samma härad:

1. Hjälp mig kursa på Volontaire
2. Jävla idioter jag hatar er alla och skiter fullständigt i Yaba!
3. Jag blev kidnappad av främlingsfientliga på Facebook: du med?

Den listas som Googles Super Bowlreklam – men den är inte helt ny, väl? Känner igen den.

Oavsett blir jag tagen. Enkelt men väldigt tydligt. Snyggt berättat.

Hur som – den parodiska versionen finns redan, förstås.

För den totala Super Bowl-reklamsammanställningen, besök Adland.

Uppdaterat:
Jo, visst har den varit ute tidigare. Google la upp filmen på Youtube för tre månader sedan, visar det sig. Men den var lika bra den här gången :)

Detta får jag veta via Walter Naeslunds bloggartikel om filmen, i vilken han länkar vidare till Googles blogg där bakgrunden till filmen ges. Där berättar de också att det inte bara finns en film enligt samma struktur som denna, utan flera.

I samma härad:

1. Sollenberg har rätt – men konstigt att det behöver sägas
2. Här är nätets nästa löpeld – otroligt bra och kreativt!
3. Ok, nu är det din tur att säga vad du tycker

Jo, alltså: du ringer till min nummerupplysning. Det kostar dig ingenting. Du ber om ett nummer till en rörmokare i Stockholm. Du får det. Det kostar dig fortfarande ingenting. Jag kopplar dig. Gratis.

För rörmokaren som svarar, kostar det däremot en del. Säg tre spänn. Eller tio. Eller kanske ännu mer, 30? Det finns naturligtvis en övre gräns, men på det stora hela så är det helt klart värt några kronor för de allra flesta företag att få en kontakt med en person med behov av deras tjänster. De lägger ju, trots allt, en massa pengar på andra sätt för att hitta kunder.

”Men jag vill ju ha numret till en specifik rörmokare.” Ok, ring nummerupplysningen och betala 13 spänn då. Men i de allra flesta fall så är du inte så kinkig när du behöver en tjänst. Bland alla de företag som levererar tjänster till dig varje år, har du antagligen koll på en bråkdel innan de levererat första gången. Så, när det kommer till sotartjänster, matjordsleverantörer, lampaffärer, rörmokare och en hel massa andra, så är du rätt vilsen. Och en sån här tjänst skulle vara intressant – inte?

Spill your guts.

I samma härad:

1. En risk värd att ta också för en egenföretagare
2. Ett hemskt inlägg om en vidrig, vidrig företeelse vid namn kvinnomisshandel
3. En bra annons (som kanske kunde bli bättre)

Men det är samtidigt en artikel som visar på något ytterst förbryllande. Att lättklädda kvinnor säljer tvål, underkläder och andra billigvaror är inte så konstigt. Till och med datorer (och bilar!) säljer bättre med halvnakna brudar i närheten.

Men alltså – aktiebolag? Vaf… hur är svenska egenföretagare egentligen funtade, när de slänger sig på telefonen för att köpa aktiebolag bara de ser en halvnaken kvinna?

What next? Nakna brudar säljer skog? Obligationslån?

Jaja …

I samma härad:

1. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”
2. Klippt och kommenterat
3. Läsvärt om Svekom, upphovsrätt, löner och politik. Och mat

Det gjorde jag, även om jag inte gillar retro, och sprang på ett fynd.

En annons på Ebay — så välskriven, passionerad, så fyllig och målande.

Jag kunde inte sluta läsa, inte ens när jag kände att nä, nu får det räcka, kunde jag sluta eftersom jag ville veta vad som kom sedan, vad som skulle “hända”, vart det skulle ta vägen.

Läs den: Refurbished Typewriter.

Skulle du inte gilla den, kan det bero på flera saker.
1. Din engelska är inte så bra, så du kan inte riktigt njuta av texten.
2. Du tycker ämnet är avtändande.
3. Du stör dig på formuleringarna.
4. Du tycker att det är för långt.
5. Du går helt enkelt inte i gång på texten.
… etc.

Men om du skulle gå i gång på alla cylindrar, precis som jag. Om du skulle njuta och inte kunna sluta läsa. Då borde vi fan i mig jobba tillsammans nån gång.

I samma härad:

1. I’m fucking kan inte sluta garvahahahaaaa!
2. Nu hatar jag inte längre den “kreativa branschen”
3. Tre etiketter jag inte har nåt emot

Info finns på Wherestheparty.se

Jag blir riktigt, riktigt glad när jag läser om Great Works senaste tjänst (helt klart varumärkt nytta / branded utility). Tjänsten för Carlsberg går ut på att du kan se var närmaste bar finns när du är på stan och blir sugen på en öl. Använder dina kompisar tjänsten, kan du dessutom se var de är och ansluta på samma bar.

Enkelt och smart!

Synligheten är en viktig punkt som påverkar, men om det går att välja synlighet så tycker jag att detta är en superb tjänst, går det inte är den fortfarande riktigt bra. Däremot är det illa att det krävs en invite för att testa tjänsten, men det är bara en tidsfråga innan den öppnar skarpt.

Den pekar också på det försprång digitala byråer har framför dem som först nu börjar se över sin digitala kompetens. Digitalbyråerna har redan kunskapen om hur och vanan vid att arbeta i den digitala domänen, där för tillfället mycket av det hetaste händer. Så har du ingen web director eller motsvarande hos dig, hitta en snabbt!

Noter:
• Jag misstänker att de använder triangulering för positioneringen. Tjänsten ska nämligen funka på telefoner utan GPS, så då är väl det enda alternativet.
• Förhoppningsvis kan du själv välja om du ska vara synlig för andra och när.
• Jag antar att tjänsten guidar till Carlsberg-sponsrade barer, inte till vilken som helst.

I samma härad:

1. Gladwells Outliers ett måste med problem
2. Kom och språka med mig en stund
3. Mångfaldsfredag med kvällspressen

I nästa film börjar det som ett galapetteri-reportage från ett bröllop, i en tredje är det en gränsövergång som är skådeplatsen.

Sedan kom filmen med ”Radiotjänsts” tack-kör. Stig hos doktorn. Radioföljetong med Stig …

Hugo på Wjos i Uppsala uppmärksammade det hela för ett tag sedan, och tar specifikt upp en banner.

Filmerna kan tyvärr inte bäddas in (vilket självklart är ett minus!), men du kan se dem här.

Vad King gör med detta är att de skapar verkliga personer av pappfigurer. De karaktärer som alltid bara har funnits i Ica-butikens hemtama miljö, lämnar plötsligt densamma och blir i det ögonblicket inte längre pappfigurer, utan personer av kött och blod. Genom att släppa in verkligheten – i form av bland annat Radiotjänstkören – börjar också Ica-såpan interagera med sin omgivande verklighet och bli en del av den.

Det är fortfarande en lång väg kvar och man ska inte dra för stora växlar – men fortsätter det såhär blir Ica-såpan ett populärkulturellt och samhällskommenterande magasin i kortform. Mycket spännande :)

Hur som: heder till folket på King och Ica som vågar och orkar både tänka nytt och hålla fast vid ett vinnande koncept!

—

I dagarna lanserade en av Icas konkurrenter, Willys, en ny kampanj. Producerad av DDB, kretsar kommunikationen kring det vanliga: Willys är billigt.

När DDB vann över Willys från Valentin & Byhr, tändes i alla fall hos mig ett hopp om att få se något annat än ”Sveriges billigaste matkasse”-reklamen. Att vara billig är inte svårt, anser jag: att vara bra och ha låga priser är det däremot. Men jag är kinkig med min mat.
Valentin & Byhr har kanske inte alltid velat göra samma tradtjatiga kampanjer, men i så fall har de inte lyckades övertyga Willys om storheten i sina alternativa idéer – om jag inte missat något.

Mot bakgrund av byråns arbete med McDonalds och Försvarsmakten hade jag alltså höga förväntningar på DDB:s kommunikativa strategier. Och det började bra.

Första kampanjen.

Den första kampanjen från DDB snackade om Willys inte bara som ett lågprisvaruhus för mat, utan nyanserade bilden. Där fanns inte bara rena lågprisprodukter, utan även bra mat. Det var vasst, smart i sin enkelhet och tydligt banbrytande.

När Willys nu går ut och kampanjar med synbart återanvända annonser – dessutom med påklistrade lappar – är det fortfarande bättre än Valentin & Byhrs matkassebilder, men det är också tydligt att inte heller DDB lyckas bryta Willy-folkets kärlek för ”vi är billigast”-kommunikation. (Rolf van den Brink ogillar dem starkt. Och Ulrika Good.)

Så, Willys (och DDB?) är övertygade om att det bara är priset som säljer.
Själv handlar jag alltid i första hand på kvalitet – därefter pris. Men det kanske bara är jag och ett fåtal andra.

Ni andra kan fortsätta handla på pris.

I samma härad:

1. Vass revansch för Willys
2. Swedbanks sitcom mest för framtiden
3. Jag stör mig på Volontaire och fransk ”allmänhet”

Av Fredrik Sjöholm, http://biffzongo.blogspot.com/

Huvudet på spiken – eller? ;)

Serien är ritad av Fredrik Sjöholm, som bloggar på http://biffzongo.blogspot.com/

All copyright är hans, men jag publicerar med hans tillstånd.

I samma härad:

1. Allt är bättre än pr och reklam
2. Fegheten hämmar reklam- och designbranschen
3. I går reklam, pr, design – i dag kommunikation

KLM-annons av AD&D Advertising

Dels för att den är i just all sin enkelhet. Inga fyndigheter, inget krumelurande. Poff.
Dels för att den är vältajmad och är tydlig.

Svagheten är att det enda den säger är att KLM (och Air France ser det ut som, om man tittar under underskriften) har 255 destinationer. Och att någon på företaget håller sig uppdaterad om kungahuset.

Det krånglar till upplägget och tar bort en del av charmen, men lite mer text och lite mer krångel kanske hade kunnat ge mycket mer tillbaka, trots allt. Till exempel kunde texten ha sagt att ”vi skulle gärna ha bjudit på bröllopsresan, men behandlar alla våra gäster lika”. Men att ”vi ger er istället 20 procent rabatt på resan om ni beställer den i mars och reser i juni – er och alla andra, faktiskt”. Då har annonsen plötsligt blivit relevant för fler. Holländska KLM, born in the land of liberals, men framförallt revolutionens Frankrike, kunde ha fått lite nationell anknytning på köpet, utan att nämna det.

Det där med 255 destinationer kunde ju petas in i en sista mening, som kunde säga att ”eftersom mars har 31 dagar, kan ni ägna 30 av dem åt att botanisera bland våra 255 resmål. Då hinner ni ändå resa med kunglig rabatt.”

Bättre, eller bara krångligt?

I samma härad:

1. Bra läsning i väntan på bättre #2
2. Bra läsning i väntan på bättre
3. Bra seminarium om att nå framgång som frilans