Detta är ju ett känsligt ämne, men egentligen är det väl så att pojkars/mäns underprestation i skolan, mätt i betyg, borde vara alla sanna feministers nemesis nummer ett?
För något man vet om jämställdhet är att bättre bildade är mer öppna för det.
(Och mindre benägna att ägna sig åt generaliserande stereotyper baserade på “ras”, etnicitet, religion och andra särskiljande egenskaper. Möjligtvis bortsett från handikapp – ”Flytta på dig blindstyre” fnyses åt synskadade av intellektuella likväl som folk som inte gått ut grundskolan.)
Med andra ord: det enklaste sättet att bädda för ett jämlikt samhälle torde vara att se till att killar – precis som tjejer – får en så pass bra utbildning som möjligt och kan ta till sig den.
Det tar väl en tretti år innan det får fullt genomslag.
Men, ser vi inte till att pojkar klarar sin skolgång bättre, skapar vi istället en situation som utesluter jämställdhet i samhället.
Tänk på det, du.
Spot on! Det poäng har jag inte läst förut, tack för att bringa det upp.
För att komma dit måste vi först lyckas vända den generella inställningen att premiera starka/snabba/högljudda killar och tysta/försiktiga/flitiga flickor.
Det är över 66 procent kvinnor i högskolan och på universitet. Så att säga att man premierar högljudda killar som dessutom i snitt dessutom får lägre betyg än vad de presterar i exempelvis de nationella proven.
Att pojkar öht skulle ha någon som helst fördel i skolan är en grov feministisk lögn. Sedan 1980 då pojkar och flickor presterade jämbördigt så har skolan feminiserats och anpassats i sådan grad att flickorna nu drar ifrån rejält på pojkarnas bekostnad. Detta kallas “jämställdhet” al feministiskt nyspråk.
@Magnus: Tror du missuppfattar Camillas kommentar. Min tolkning är att hon menar att så länge killar premieras för att vara starka/snabba/högljudda, kommer de att komma efter i skolan.
Men det vore intressant att höra på vilka sätt skolan “feminiserats”. Kan du ge några exempel?
Pojkarnas svårigheter i skolan är varken ett nytt eller specifikt svenskt problem. Det unika är nog att svenskt utredningsväsende så entydigt pekar ut pojkarna som problembärare och skyller misslyckandena på den metafysiska kategorin “antipluggkultur”. När andra länder funderar över innehåll och könsbalans i lärarkåren klamrar vi fast oss vid bilden av den könsneutrala skolan där pojkarnas bristande skolframgångar är lika oförklarliga som arbetarklassens svårigheter att etablera sig i universitetsvärlden.
Eliminating feminist teacher bias erases boys’ falling grades, study finds
Nordirlands ”Departments of Education and Justice” (Myndigheterna för utbildning och rättvisa, passande beskrivning) är nu klar med en femårig utredning gällande könsskillnderna på pojkars och flickors skolresultat.
“Dr. Ken Harland and Sam McCready from the University of Ulster said that the problem has been clear for “several decades,” but that “it was extremely difficult for the research team to find specific strategies addressing boys’ underachievement.”
Vad har då dessa forskare kommit fram till? Jo ganska precis det kritiker av genusteori sedan länge påtalat.
Jo att:
Lärarnas undervisningsparadigm missgynnar systematiskt pojkar!
Eller på enkel svenska, dagens pedagogiska teori skapar lärare som har uppenbara attitydproblem gällande att undervisa pojkar. Inte nog med att de systematiskt missgynnar pojkar. Lärarna tycks inte ens anse deras sätt att undervisa har med saken att göra.
Eller på enkel svenska, dagens pedagogiska teori skapar lärare som har uppenbara attitydproblem gällande att undervisa pojkar. Inte nog med att de systematiskt missgynnar pojkar. Lärarna tycks inte ens anse deras sätt att undervisa har med saken att göra.
“Although teachers who were interviewed as part of this study recognised the predominance of boys with lower academic achievement, they generally did not take this into account in terms of learning styles or teaching approaches,” he said.
En av eleverna som deltog i studien citerades av The Belfast Telegraph:
“Teachers should understand better the way boys think and why they do some things. They’re out of touch.”
Hur kommer det sig då att lärarna fått denna attityd. Kort och enkelt svar. Skulden ligger hos feminister i högre utbildning. Forskare från IZA, Bonn visar hur pojkars nedgång korrelerar med feministiska teoriers popularitet hos akademiker och policymakare.
Research from 2006 has tracked the decline in male academic performance over the same period as the rise of feminist-dominated ideologies in academia and policymaking.
IZA – Non-cognitive Skills and the Gender Disparities in Test Scores and Teacher Assessments: Evidence from Primary School (PDF)
Nedgången är lätt att följa. 1960 var det 1,60 examina i killars favör, 1980 var det könsbalans på skolorna. 2003 var det 1,35 examina i tjejers favör och samtidigt handlade skolornas så kallade ”jämställdhetsarbete” om att göra det lättare för kvinnor.
Vilket det fortfarande gör idag. Det framgår tydligt av intervjun med Title IX coordinator Christine Vieira
Professor Cornwell: Feministiskt driven undervisningsteori missgynnar pojkar från dag 1 i skolan
Professor Christopher Cornwell at the University of Georgia has found that a heavily feminist-driven education paradigm systematically favours girls and disadvantages boys from their first days in school.
Cornwell har gjort statistiska jämförelser och funnit att lärarna så tidigt som på förskolan (tidigare kallad dagis) ger pojkar sämre betyg än vad som kunde väntas av deras testresultat. Kort sagt lärarna – som är mestadels kvinnor – tycker andra saker är så mycket viktigare.
The answer lies in the way teachers, who are statistically mostly women, evaluate students without reference to objective test scores. Boys are regularly graded well below their actual academic performance.
Observera att lärarna själva är byråkrater i den här frågan för att vara det är en del av deras utbildning på lärarhögskolan. Lärarna tar för givet deras auktoriteter i undervisning måste ha rätt och vägrar att rätta sig efter objektiva data.
När barnen får dåliga resultat av pedagogiken lägger lärarna ansvaret på barnen själva
Lärarnas (och myndigheters, i Sveriges fall skolverket) teori om hur ungar skall lära sig saker har alltså blivit viktigare än att faktiskt se till att barnen lär sig saker. Byråkrater gör sitt jobb, lyder de direktiv karriären behöver och struntar helt i konsekvenserna.
Förlorarna blir barnen, främst pojkarna och där främst minoritetspojkarna.
Eliminating the factor of “non-cognitive skills…almost eliminates the estimated gender gap in reading grades,” Cornwell found. He said he found it “surprising” that although boys out-perform girls on math and science test scores, girls out-perform boys on teacher-assigned grades.
De av er som redan läst mina ”paradigm” känner redan till en av orsakerna man idag börjar se sexismen mot pojkar. Den följer nämligen samma mönster som rasism och medan de flesta är helt okunniga på ämnet mansfrågor är det få idag som rycker på axlarna åt rasism.
Hur ser det då ut med siffran för ”sexism mot pojkar” bredvid siffran för ”rasism mot svarta”?
Cornwell notes that “the girl-boy gap in reading grades is over 300 percent larger than the white-black reading gap,” and boy-girl gap is about 40 percent larger than the white-black grade gaps.
Något för alla självutnämnda ”antirasister” från svenska vänstern att tänka på. Om den person som anses utsatt för rasism är en svart man är alltså diskrimineringen av den svarta mannens kön klart värre än diskrimineringen av den svarta mannens hudfärg.
Ännu mera om varför pojkar misslyckas i skolan:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5419502
Personligheten har nästan lika stor betydelse för vilka betyg en elev får som hur hög intelligenskvot eleven har – och skolan ser ut att gynna elever som drivs av ångest och plikt. Det visar en ny doktorsavhandling vid Lunds universitet.
“Pia Rosander, som är lärare vid Högskolan i Kristianstad, visar i sin forskning att pojkar oftare har den personlighetstyp som drivs av lust och nyfikenhet – en egenskap som inte belönas av betygssystemet. Hon såg ingen skillnad i begåvning mellan flickorna och pojkarna i den undersökta gruppen:
– Nej, det gjorde jag inte. Det var ingen skillnad i IQ.”