Bakvänt när studenterna drar utomlands #blogg100

30 Jan

Jo, svenska kreatörer är ju väldigt populära just nu i bland annat New York. Sannolikt inte riktigt så populära som våra inhemska medier gärna gör gällande, men helt klart är att det finns ett sug efter svenska kreatörer.

Det är jäkligt roligt. Det blir lite OS-känsla, svenska framgångar i utlandet är aldrig personliga utan något som vi alla kan dela och vara stolta över. Även om vi inte bidrar till framgången för fem öre.

Fast det har sina baksidor.

Svenska kreatörer är poppis i staterna av många skäl generellt, av några få skäl specifikt. De specifika skälen heter sånt som Calle & Pelle (Sjönell), Linus Karlsson & Paul Malmström, Farfar, F&B och Hyper Island. Personer, byråer och en skola som tagit svensk kreativ kultur ut i världen. (Ja, det finns flera, men Steve Trygg öppnade inte direkt dammluckorna.)

Så, nu är gräset verkligen grönare på andra sidan, jorden lite bördigare. Större och mindre byråer tittar gärna på mappar och träffar gärna svenska kreatörer på jobbsökarresa. Och det blir en hel del giftermål.

Nu uppstår en intressant situation.

Det som lockar jänkarna är (min tolkning) svenskarnas arbetskultur. Svenskar jobbar hårt, tar egna initiativ och är självständiga, är bra på att tänka funktion och annat sånt. Grejer som kanske inte alltid har prioriterats på amerikanska byråer.

Och så kommer den nybakade studenten dit. Utan att ha skolats i den svenska arbetskulturen på hemmaplan.

Ju fler studenter som kommer dit, desto mer urvattnas ryktet om svenskarna och deras arbetskultur.

Sedan, när studenterna efter några år vänder hemåt igen, är de skolade i amerikansk arbetskultur. En kultur som inte alls är särskilt intressant på den svenska arbetsmarknaden (såvida du inte kan dänga ett finfint byrånamn i huvet på hr-killen).

Well well. Det behöver ju inte vara sant. Men det är en rätt lustig ekvation, eller hur?