Är det möjligt att standardisera kreativitet? #blogg100

29 Jan

Renovera650pxAlla som renoverat sitt hem i större eller mindre utsträckning, har säkert någon gång börjat i fel ände.

Börja riva ner tapeten för att kunna tapetsera om? Hahahaaa – amatör!
Demonterat hängrännor för att byta ut dem? Hahahahaaa – amatör!
Skruvat ur en propp för att pilla med ett vägguttag? Haha…

Ja, du fattar.

För det är naturligtvis så att man ska börja i andra änden. Den ände vi amatörer först inser att den finns när vi äntligen är klara och kan blicka tillbaka på arbetet. “Nästa gång ska jag …”

Detta är naturligtvis en av proffsens fördelar. De vet vart i fnurran de ska börja nysta. Rörmokarn vet. Snickarn vet. Målarn vet. Fackkunskaper, visst, men ännu oftare erfarenhet.

Journalisten vet. Frontend-utvecklaren vet. Designern vet. Också, naturligtvis. Den som har hållit på ett tag och gjort samma eller liknande uppgifter några gånger, skaffar sig en metod för att göra dessa så smidigt som möjligt. En metod baserad på erfarenhet.

Vill jag nu sälja den här metoden, eller kompetensen, så duger det inte att säga att “jag kan det här – tro mig”. (Eller jo, ofta duger det, men ändå.) Därför säger man istället att man arbetar efter en ”erfarenhetsbaserad process”. En ”metod byggd på best practices”. ”Ett evidensbaserat förfaringssätt.” Som vi har utvecklat själva, lägger man ofta till. Varför det är så viktigt att man utvecklat det själv kan ifrågasättas. ”Vi har byggt den här rymdfärjan efter evidensbaserade fysiska lagar. Som vi har utvecklat själva.” Really?

Okej, men vad jag egentligen ville säga något om är standardiserade arbetsprocesser. För det är en sak att ha erfarenhet eller en metod i ryggmärgen, en annan sak att ha standardiserade arbetsprocesser. Båda har sina fördelar, men jag upplever att den kreativa sektorn sällan försöker sig på den sistnämnda.

Fördelen med en standardiserad process är bland annat att den kan dokumenteras – den måste dokumenteras. Det gör den tillgänglig till hela företaget – gammal som ung, erfaren som nybörjare – vilket i sig förhoppningsvis bidrar positivt till produktiviteten.

Den roligaste effekten av en standardiserad, dokumenterad process är emellertid att företaget plötsligt får ett nollvärde.
Företaget vet plötsligt att “såhär jobbar vi, detta blir resursförbrukningen, dessa är effekterna”, och så vidare.
Utifrån det nollvärdet, kan företaget och medarbetarna sedan vidareutveckla sin verksamhet. Om vi varje gång gör av med 10 liter olja i vår process, så vet vi att vi har effektiviserat om vi kommer på ett sätt som gör av med 9 liter.

Detta är en insikt jag fick när jag intervjuade verksamhetschefen på Scania, Niklas Jedeur-Palmgren. Det var oerhört intressant att höra hur de arbetar med standardiserade processer och förbättringar. När jag kom hem efter intervjun, satte jag mig ner och skrev ner ett antal av mina egna processer: för ett antal texttyper, för olika workshops, utbildningar och annat.

En central typ av process för många som arbetar med någon typ av skapande är projektarbeten. En kund kommer med ett uppdrag, byrån tar emot briefen och levererar efter en viss tid en produkt. Sedan till nästa projekt.
Det som gör dessa processer annorlunda från många processer i tillverkningsindustrin är att parametrarna för processerna ändras så ofta. De där litrarna olja? Tror inte det. Ena gången ja, nästa gång nej. Tredje gången är det metangas.
Därför blir pusslet mer fristående från innehållet.

Som chefredaktör jobbade jag en hel del med att få ihop en smidig arbetsprocess för vår lilla redaktion. Det var svårt – det är lätt hänt att processen kräver saker som i sig ökar arbetsbördan, när den istället ska minska den.
På senare år har jag istället intresserat mig för agila metoder, främst Scrum och Kanban. Det är arbetsmetoder som används inom it-branschen för program-utveckling och liknande. I botten finns det så kallade Agila manifestet – en lista som berättar vilka fyra saker som ska prioriteras framför vilka andra fyra saker.

Det finns många metoder som grundar sig på det agila manifestet. Gemensamt för många av dem är att de har stort fokus på kommunikation – både Scrum och Kanban är upphängda på dagliga möten mellan kund och leverantör.
En annan gemensam egenskap för många av metoderna är att de är iterativa – varje steg kan tas om igen och igen tills resultatet är det man hoppats på.
I motsats till agila metoder ställs ofta så kallade vattenfallsmetoder, som bygger på att någon gör sitt, sedan tar någon annan vid. Den som gjort sin del, ser aldrig mer projektet. Förenklat.

Scrum och Kanban används i kreativa miljöer och har rönt stora framgångar. Därför har jag funderat mycket kring hur de skulle kunna användas av kreativa byråer.

Delvis gör de redan det. Bland webbyråer finns flera som eftersträvar ett samarbete lika tätt som det Scrum-folket vill ha. Doberman går enligt sig själva så långt att de inte vill jobba med kunder som inte vill arbeta integrerat med byrån.
Istället för det traditionella brief – tre veckor – tada! upplägget, där kund och byrå sitter åtskilt och där kunden får ett färdigt resultat i knät, handlar det alltså om gemensamma workshops, täta avstämningar och inget tada! alls. När byrån presenterar resultatet, är det redan välkänt hos kunden.

Bra så. Men det finns en liten del i byråns arbete som jag har svårt att jämka med ett agilt flöde. Det är naturligtvis den kreativa processen (en process som finns väl beskriven sedan 1926).

(Har du gott om tid, eller bråttom att bli bättre, är det en bra idé att lyssna på John Cleese prata om kreativitet.)

Kreativitet är inget mysko eller jättekonstigt, men det är inte nödvändigtvis heller fullständigt beräkneligt. Bra idéer kommer efter tio sekunder, eller två veckor. Två år? Kanske.
Och under den kreativa processen, kan vi behöva tid. Du behöver slippa dina kollegor och samarbetspartner, för att din hjärna ska kunna göra sitt jobb och upptäcka saker ni inte har sett tillsammans.

Därför upplever jag att det är krångligt att pressa in arbetsprocessen kring marknadsföring eller “skapande från luft” som det ofta är, i en ram som Scrum eller Kanban – trots att jag gärna vill det.

Å andra sidan – även kreativa idéer är ofta resultatet av att en idé kan byggas på, vidareutvecklas – itereras. Så kanske är det inte alls omöjligt.

 

 

Jag tror att det är vettigt att försöka se mönstret i sitt arbete, både för att kunna sprida sin kunskap till andra och för att kunna förändra sitt sätt att jobba till det bättre.
Jag tror att vi inom ”skapar-branscherna” har mycket att vinna på att inspireras av it-utvecklarnas agila metoder.
Jag tror att det är svårt, men inte omöjligt att standardisera den kreativa processen.

 

Vad tror du?