Skaparkraften – driften att försätta berg

16 Jul

Mad World video using Donnie Darko.

Jag är lite skamsen. Varje kväll lever jag upp, blomstrar och brinner. Det är då jag tar tag i mitt eget projekt, ett event. Dagtid jobbar jag med vanliga uppdrag – skriver, undervisar, knåpar webb eller vad det är. Eller nu på sommaren – tar hand om barnen.
Det är det som är så pinsamt: hur kan det vara så att jag lever upp, får en liten fjäril i magen, när barnen äntligen lagt sig och jag – ofta trött som fan – sätter mig och börjar mejla tänkbara talare, gör research, skriver planer, försöker formulera tankar. Och bara sugs med. (Kanske borde jag se barnen som egna projekt helt enkelt?*)

Men, så är det.

Det är många år sedan jag hade så här kul när jag “jobbade”. Det handlar om att få styra helt själv, att få bestämma vad som ska göras, hur det ska göras, när, med vem och …

Nej, inte så. Klart att autonomin – att jag är fristående – spelar in. Det är jag som bestämmer. Som säger att ”det här är bra, det här duger inte”. Fast det är inte det som är kärnan.

Kärnan är resan – forskningen. Testandet, prövande steg, spänningen. Att bit för bit lägga ett pussel eller mejsla fram en vacker skulptur ur ett stenblock. (Hur man gör? ”Jag tar bort all onödig sten tills bara skulpturen finns kvar”, som nån smart konstnär förklarade hur man gör. ;)

Skaparkraften. Alla människor har den. Fast den är olika aktiv hos olika människor. Beroende på hur de har underhållit den och vad andra har gjort för att påverka den.

Skaparkraft är kanske ett bättre ord för det vi oftast kallar kreativitet. Många gånger likställs ”kreativitet” med ”förmågan att få idéer”. Det är en stympad definition: för att någon ska vara kreativ, krävs också förmågan att realisera idéerna. Visserligen ytterligare lite mer än så, men nu fokuserar jag på detta – kattpiss?

Nå. Skaparkraft. Istället för kreativitet. För att skaparkraft innehåller två viktiga ord i det hela – ”skapar” och ”kraft”.
Så. Kan vi enas om det nu? Bitte.

Alla har den, få utnyttjar den. Får tillfälle att utnyttja den? Fast det finns ett skäl till att människor scrapbookar. Det är inte att det saknas böcker med … ehh … klistermärken i? Stickar mohairtröjor. Bygger nytt trädäck vartannat år. Gör jultomtefigurer av avsågade björkgrenar, bomull och röd filt.

Men på ett lite högre plan. Skapande i avkopplande, terapeutiskt syfte … äh, det duger kanske? Varför inte?

Fast tänk om fler fick tillfälle att använda sin skaparkraft i större sammanhang? I sitt arbete? Eller om alla insåg att de skulle kunna göra något fantastiskt på nätet, där det är billigt men ändå kan nå väldigt många? Istället för att göra björkbomullfilt-jultomtar.

Venne. Kanske det här klippet från Napoleon Dynamite säger mer än ord.

Napoleon Dynamite Dance Scene.

Eller inte. Äh, du fattar nog.

Egentligen skulle jag vilja starta ett fullständigt löjligt företag. “Drömverkstan”, kunde det heta. Som bara gick ut på att gå runt och peta folk i sidan med en liten irriterande pinne, ända tills de ger upp, går hem från ATG-kiosken och börjar skapa.

Fan. Och så några sjukt entusiasmerande talare, som får folk att känna kraft, energi, glädje och lust.

Det du.

 

 

* NOOOT!

PS. Donnie Darko-klippet i topp vet jag inte riktigt varför det ligger där. Men det är en sjukt bra film. För mig förmedlar klippet en positiv känsla om att kunna. Både Donnie Darko och Napoleon Dynamite rekommenderar jag starkt.