Hela vägen till färdigheten

22 May

En del människor bara har det. De gör sina grejer i ett huj, det bara glider ur dem och blir bra. “Okej, en text: got it here”. “Design? Jupp, inga problem.”

Själv hatar jag att skriva. Det är så sjukt ångestmycket. Prestation – det måste bli One Of A Kind varje gång. Det blir det nästan aldrig.

Men ibland blir det rätt ensamt. Konstigt nog är det nästan alltid rätt ångestbefriat. Jag har haft en vecka, kanske två, att ruva på ägget. Sedan när det ska värpas så går det i ett huj. Poff. Så ligger texten där. Texten och idén. Inga konstigheter, inget att ändra på. Allt är komplett.

Ibland undrar jag vad som är bäst – det ångestvärpta eller det som bara rinner ur en, som en ström som måste ut. Kanske är de lika bra. Kanske känner varje kreatör – åtminstone skribent – igen sig.

Vad fan vet jag. Men man undrar ju om det är värt det ibland.