Till de unga

4 Apr

Jag vet hur det är: du känner dig missanpassad. Som ett ufo. Som om du pressas in i en färdig roll, där du egentligen inte hör hemma.

Du ser saker på ett annat sätt. De regler andra har satt upp gäller inte dig, du vill inte stå stilla.

Jag vet. Jag hör vad du säger. Jag kanske inte håller med dig. Och ibland hyllar jag dig, ibland häcklar jag dig. Men jag kan aldrig bortse ifrån att du finns.

Du finns.

Du är en av dem som kommer att förändra. En av dem som kommer att förbättra livet för mänskligheten. Du är en av dem som kommer att ta det vi har i dag, och göra någonting nytt, någonting bättre.

En del människor ser dig som  en galning. Som en idiot. Jag ser dig som nödvändig: ibland tycker jag att du tänker på ett sätt jag aldrig har sett förut.

Kom ihåg: bara människor som tror att de kan förändra världen, kan förändra världen. Svårare än så är det inte.

 

Det tråkiga i ekvationen är att du kanske inte kommer att inse att du är en av dessa, förrän du är cirka 40 år. Då inser du att inget spelar någon roll. Att du kan göra vad du vill, hur du vill, och du kommer att överleva hur det än går.

Risken är stor att din första verkliga revolution kommer när du är 40 år.

Men det gör inget.

Det är aldrig för sent att förändra världen.