Förhistoriskt
När jag var liten hade vi inga mobiltelefoner.
Tänka sig.
Vi fick använda lappar istället. Det gick oftast lika bra. När man stod bredvid varandra till exempel.
När man skulle ses på stan och var sen blev det lite svårare. Då fick man springa i förväg och sätta upp en lapp på ett skyltfönster bredvid där man skulle ses med ett tuggummi. På lappen stod det ”Blir ca 15 min sen. C ya.”. Eller så. Sedan fick man springa tillbaka dit man hade varit och fortsätta gå som om ingenting hade hänt. Visslandes.
Ibland blev det lite konstigt, när båda var sena. Då kom man springande, och när man såg den andra bara ”Oh!” . Sen stod man där bredvid varandra och satte upp varsin lapp.
Det var ganska effektivt trots allt. På den tiden fanns inga fönstertvättare.
