Skip to content

Svenskt Näringsliv provocerar – sanningen överraskar

2011 June 30

Jag reagerar givetvis ryggradsmässigt negativt på nyheten om att arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv vill göra det mindre attraktivt att studera humaniora, för att fler ska söka till utbildningar som ger större chans till jobb. Idioter, tänker jag, har de ingen som helst koll?, och börjar i tanken att rabbla namn på framstående filosofer och statsmän. Tänker också på de undersökningar som visar vad ett kulturutbud bidrar till – nya idéer och tankar, bättre ledarskap, längre liv för den som tar del av det. Och så vidare.

Idioter, alltså.

Samtidigt håller jag med
Men jag är ändå medveten om min reaktion – den är i allra högsta grad ytlig och framsprungen av den uppenbart avsedda provokativa tonen i SNs besked. Och att nationalekonomen Malin Sahlén inte alls är så korkad som hon låtsas måste väl vara uppenbart.

Men främst kommer medvetenheten av att jag själv inte är odelat positiv till alla olika utbildningar som poppat upp de senaste tio åren. Jag kan hålla med om att det kanske finns lite för många skattefinansierade konstutbildningar, utbildningar där få sedan lyckas göra karriär på sin utbildning.

Kulturens försvarare avskräcker också
Hade konkurrensen varit lika hård för civilingenjörer och ekonomer hade vi helt enkelt haft väldigt många sådana som inte heller kunnat göra karriär. Skillnaden är att en medelmåttig ingenjör fortfarande kan göra nytta i ett företag, medan ingen vill höra en falsksjungande operasångare.

Ytterligare ett skäl för min avvaktan är alla kulturodlare som under dagen har ryckt ut för att  såga SNs uttalande med föga relevanta argument. Den reflexmässiga reaktionen speglar SNs egen och deras anhängares och får en att ifrågasätta om upplysningen någonsin ägde rum. Vad hände med det där ifrågasättandet, vägandet av argument för och emot och viljan att försöka förstå som är så centralt i humanismen? “Så länge det inte gäller mig”, förstås.

Humaniora är ändå billigast
Nåja. Vad händer om vi tittar på den totala kostnaden då, tänkte jag. Vad händer om vi tittar på samhällets hela kostnad för en ingenjör respektive en humanis, för att få en bild av hur mycket de så att säga är skyldiga staten efter sina respektive utbildningar?

Jag räknade kallt med att humanisten, som bara behöver en föreläsare och en lokal, skulle vara bra mycket billigare än sin kollega teknologen. Och visst var det så – naturvetaren kostar mer än dubbelt så mycket per år. Eftersom teknologerna dessutom ofta läser 1,5 gånger så länge som humanisten (4,5 år mot 3), blir skillnaden avsevärd.

Dyra konstutbildningar överraskar
Men det som verkligen förvånade var hur billiga naturvetarnas utbildningar är i jämförelse med humanisternas: bara drygt dubbelt så mycket, kostar de.

Och dessutom hur förbaskat dyra utbildningar i opera, teater och konst är (och “media”): upp till sex gånger pengarna jämfört med en ingenjör varje år, tolv gånger den teoretiske humanisten.

Detta enligt tabellen nedan:

Kostnad per student och år, olika utbildningar

  • Opera: 272 081 kr / student
  • Media: 268 489 kr / student
  • Teater: 263 097 kr / student
  • Konst: 187 875 kr / student
  • Dans: 185 036 kr / student
  • Design: 132 337 kr / student
  • Musik: 114 170 kr / student
  • Idrott: 96 422 kr / student
  • Medicinskt: 55 481 kr / student
  • Vård: 49 649 kr / student
  • Naturvetenskapligt*: 45 708 kr / student
  • Odontologiskt: 41 058 kr / student
  • Övrigt**: 37 505 kr / student
  • Undervisning: 32 409 kr / student
  • Humanistiskt***: 19 043 kr / student

* inkluderar tekniska och farmaceutiska utbildningar
** journalistik, bibliotek m.m.
*** inkluderar samhällsvetenskap, teologi och juridik
Källa: E24. Genomsnittlig ersättning per helårstudent år 2007 exklusive examinationsersättning.

 

En viktig förklaring till prisskillnaden: det är ofta väldigt få konstnärer per utbildningsår. Därför blir lokalkostnad, lärarkostnad med mera väldigt stor per elev, i jämförelse med de teoretiska universitets- och högskoleutbildningarna.

Men ändå.

Så nu vet jag ännu mindre vad jag ska tycka. Visserligen tycker jag fortfarande att SN är idioter, eftersom deras argumentation fortfarande (bara titeln på deras rapport, ”Konsten att strula till ett liv”, är urbota) suger. Men om jag själv funderar på hur många konstutbildningar samhället har råd med – vart landar jag då?

Återstår att se.

Bulk Email Sender