Bara kvinnor behöver utbildning

21 Dec

Är mittemellan två kursdagar. Jag undervisar i kommunikativt skrivande på Batteri Kommunikation, och håller idag och imorgon kurs.

Det är en ovanlig kurs denna gång. Två av tre elever är nämligen – trumvirvel – män! Vilket är den mest mansdominerade kursen jag hållit sedan ett år tillbaka, av sammanlagt 10–15 kurser alltså.
Men skrivande – det är väl ett typiskt kvinnoämne, tänker kanske du, vis av erfarenheterna från kreativa skrivkurser och Folkuniversitetet och andra samlingar av blivande skribenter.

Men nej. Parallellt med min kurs hålls en i Indesign. Sex deltagare. Noll män. 0, alltså. Och så är det rätt igenom, verkar det som. Jag tror att fotokurserna är lite mer jämställda, men till och med på webbkurserna verkar det vara flest kvinnor (till och med? Vadå, till och med – skulle inte kvinnor gilla teknik/webb/kodning? Nej. Inte statistiskt sett).

Så det är lite sensationellt, mansdominansen.

Jag har klurat en del på det här, redan innan dagens revolutionerande klass. Jag tycker att det är konstigt att det är så många fler kvinnor än män som går dessa utbildningar. Visst, Batteris deltagare är inget vetenskapligt underlag, men om jag jämför med annan statistik, lutar det fortfarande åt att kvinnor är bättre på att utbilda sig. Konstfack, Berghs, Beckmans: 60/40, i kvinnornas favör. Hela universitetskonkarongen: 60/40, i kvinnornas favör. Handelshögskolan: 40/60 2005, men idag kanske 50/50. De enda som avviker är de tekniska högskolorna, där männen fortfarande är i majoritet. Och det gigantiska kursutbudet från Folkuniversitet, ABF, Medborgarskolor och annat ska vi inte prata om …
Så jag tycker att jag har lite grann på fötterna när jag undrar varför kvinnor tycker att de behöver utbildning mer än män tycker detsamma.

En sak, tror jag, är att kvinnor oftare än män vill ha ett kvitto på att de kan någonting. De vill ha  någon annans en bekräftelse.

Män, däremot, säger ofta att de kan mer än de de har papper på. På gott och ont. När en man på en anställningsintervju får en fråga om en viss kompetens, blir svaret ofta ”ja, det kan jag”. Det kan betraktas som både sant och osant. Det är inte sant, om det betyder ”kan jag just nu”. Men i många fall är meningen bara halvt uttalad: den fulla meningen lyder ”ja, det kan jag lära mig”. Vilket oftast nog stämmer.

En annan sak är att kvinnor har tränats i att tro att de behöver lyssna på någon som berättar hur det ska gå till. Det kan vara lärare eller andra, men i första hand vill jag lägga skulden på tidningar riktade till kvinnor. För de flesta män födda före 1980 tror jag att det är närmast förolämpande att läsa den typen av uppmanings-, guide- och fixa till dig-artiklar kvinnor matas med i alla dess former, från Vecko-revyn och uppåt i åldrarna.

Män har i alla tider lämnats mer åt sig själva och till att få utforska världen. Den klassiska skillnaden mellan tidskrifter riktade till de olika könen brukar beskrivas som att kvinnotidningar är breda och handlar om relationer, medan mäns tidningar oftare är smala och handlar om saker (jämför Svensk Damtidning och Allt om hobby, till exempel). Men det finns också en viktig skillnad i tilltal, tror jag, där tilltalet till mannen handlade om att ”det här kan du göra”, medan tilltalet till kvinnor snarare var ”såhär gör du/såhär ska du göra”.
Manstidningarna fostrade drömmar, kvinnotidningarna komplex.

Ytterligare en möjlighet är att kvinnor oftare byter jobb. Kvinnor har traditionellt sett haft mindre specialiserade, bredare yrken. En sekreterares jobb var förr bra mycket mer multi-talang-krävande, än arkitektens hon jobbade för.
Idag handlar det kanske om att kvinnor i större utsträckning varierar sitt yrkesliv. En kvinnlig ekonom kan jobba inom ett brett fält, medan hennes manlige kursare oftare stannar inom sin nisch. Kvinnor är, tror jag, modigare när det kommer till att byta inriktning i sitt arbete. Ibland till priset av mindre djup.

Män blir istället ofta kvar vid lästen, oavsett lämplighet eller intresse. ”Det är det här jag pluggade till”, liksom. Trångsynta jävlar.

Mera: kvinnor kanske förstår värdet av utbildning bättre än män. Personligen tycker jag att erfarenhet är mycket viktigare än utbildning för lämplighet i ett yrke. Men för att ta stora kliv framåt i utvecklingen, slår utbildning erfarenhet med hästlängder.
Så kvinnor gör som de gjort under decennier – utbildar sig över inlärningspucklarna. Medan männen istället jobbar dubbla skift för att hitta vägen dit själva. Inget av alternativen är generellt bättre. Men en utbildning är garanterat snabbare, vilket lämnar mer tid att göra annat än att snöa in på jobbet.

Något kvinnor kanske också är bättre på än män, för övrigt.