Vad tänkte du på, Taimour?

13 Dec

Vad sa de egentligen, som fick dig att tro att det du gjorde skulle vara något bra? Hur fick de dig att göra vad du gjorde?

Vad tänkte du på? Hur fan kunde du?

Att du tog ditt eget liv spelar ingen roll alls; det var ditt och ditt att göra vad du ville med. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka synd om dig, när jag ser dig på bilden, kanske den sista bilden av dig i livet. Du har en människas ansikte. En väldigt rädd människas ansikte – kanske drabbad av insikten att det är slut nu, att du misslyckades i ditt vansinniga dåd. Att du aldrig mer kommer att få se din fru, dina barn, din mamma och pappa. Att det skulle sluta såhär, trasig, på en blöt gata i ett Stockholm du just gjort ännu lite kallare.

Hur kunde du? Hur kunde du göra detta mot din fru och dina barn? Vad tror du att de ska tänka, säga? ”Jag är stolt över min pappa som sprängde sig själv, istället för att se mig växa upp”? ”Pappa, vi förstår ditt beslut: självklart ska du spränga dig själv på en gata, vi klarar oss utan dig.”

Hur ska din fru kunna se vänner och andra i ögonen? ”Min man valde döden före mig.” Dina barn sina kompisar? Vem ska förklara?

Nu är du övergiven av alla. En siffra i statistiken. I den svenska och internationella brottstatistiken. Som en ”martyr” bland andra på någon lista någonstans, en lista som kommer att visas för någon annan som du, som kommer att tro att vägen till himmelen går över den listan. Någon som också försöker spränga ett hål i muren kring paradiset.

Du blev en idiot. Kanske var du inte det till en början, men det var så du slutade. Som ett offer för dina egna idéer och för manipulativa människor som berättar för andra vad de kan göra för saken och för att garantera en plats i himmelriket – handlingar dessa människor själva aldrig skulle drömma om att utföra själva. Är man död är man död.

Du blev en självmördare, hatad och förskjuten, av företrädarna för den religion du trodde dig försvara, av människor du kallat landsmän och systrar. För att du slog in en kil i en liten spricka och vidgade den, en spricka som fanns där förut men andra hellre velat laga.

Du sprängde dig själv, vilsen och förledd. Men beslutet var ditt eget, skulden är din.

Vad tänkte du på? Hur fan kunde du?