Därför diggar jag Studio Total (FTW!)

10 Dec

Bild fran Studio Totals hemsida

Sånt här kan vara kul. Om man hämtar hem det. Det gör de inte.

Det kan jag erkänna utan vidare omsvep: jag är inte helt säker på varför jag fallit pladask inför reklambyrån* Studio Total. Men kanske är det av samma anledning som att de första som gör något mer än upprörda ”det är olagligt”-artiklar och ”avslöjande” notiser om Black Ascot-fejken är tidningen Filter, som i sitt senaste nummer har ett välskrivet och läsvärt reportage om just Studio Total.

För mig var det dock gummisnoddshoppet från Öresundsbron som fällde avgörandet. Det var det, tillsammans med Black Ascot, som fick mig att gå från likgiltigt undrande till tveksamt förälskad.  Att de också låg bakom Schymans kapital-förstöring hade jag missat, Kulturpartiet hade jag glömt.

”De väcker bara uppmärksamhet. Det klarar alla, men reklam ska väcka sympati”, är ett vanligt motargument mot Totals kampanjer.

Jo, så långt har det gått: att göra reklam som väcker uppmärksamhet är fult, det är under vår värdighet som reklammakare. Den som inte ser felslutet där kan köra upp sin Leon Nordin-citatsamling i röven.

”Men är det någon som sett några uppmätta resultat då?”, fick jag frågan om på Twitter när jag deklarerade min glädje över byrån där häromdagen.
Här tycker jag det är passande med en motfråga först: har du sett några uppmätta resultat på någon reklamkampanj de senaste åren? Bortsett från dem som tävlar i 100-wattaren då, vilket i sig är resultat ingen fattar hur de mäts.
Sedan tycker jag det kan vara på sin plats att helt enkelt öppna tidningen. Söka på nätet, kanske. Så ser du snabbt att jo, de har fått uppmärksamhet. En hel del, faktiskt. Har du dessutom tillgång till Presstext eller Mediearkivet får du med tryckta mediers rapportering också.

Jaha. Så jag erkänner inga krav på relevans, på sympati eller några andra effekter än uppmärksamhet?
Självklart. Det finns väldigt många viktiga effekter av reklam.

Men jag tror att de platta annonserna och skrytets tid är förbi. Jag tror på verklighet, på att väcka människors nyfikenhet, på att ge människor spänning i sitt liv. Inte på det sätt som reklamare alltid pratat om nyfikenhet och att hitta uspar, utan på riktigt.  Där reklamen får ett eget liv och väcker ett genuint intresse.
För även om det finns en hel del undantag, så är det väldigt lite reklam som faktiskt gör det. Jag behöver inte säga vilken tidning du ska bläddra igenom för att hitta bevisen, inte säga vilken tv-kanal du ska slå på. Och jag behöver självklart inte säga att det finns många undantag med bra kampanjer som inte alls funkar som jag tror att det ska funka, men gör sitt jobb ändå.

Ett viktigt argument emot Studio Total handlar däremot om hur de hanterar sanningen. De verkar ha ett, så att säga, öppet förhållande med just denna. Black Ascot var fejk. Egentligen var ju Broindianen också det. Arvika-runket var inte fejk kanske, där kan man kanske istället ifrågasätta relevansen, som samtidigt kan motiveras. Kulturpartiet? Fejk. If:s dokumentärfilmer? Fejk.
Och reklam ska ju inte syssla med lögner, med fejk. Då undergräver vi reklamens förtroende, sägs det. Vilket jag i och för sig tror på.
Samtidigt måste jag fråga mig om Studio Totals lögner/påhitt verkligen är värre än Åkestam Holsts Stefan the Swapper, som prisats till höger och vänster. Eller, den mest upprepade lögnen av alla:

Britney Spears before and after retouching

Britney och "Britney".

Jodå, såhär ser kändisarna ut. Oavsett om det heter Pernilla Wahlgren, Alicia Keys eller nåt annat. Och en hel del män också.
Jag funderar på vilken av lögnerna som har störst påverkan på samhället. Sådär, nu har jag funderat klart.

Reportaget i Filter är visar att Studio Total själva lyckas med det de säger att de ska göra för sina uppdragsgivare. De bygger historien Studio Total. Med alla till buds stående medel. Belöningen blir ett antal älskare. Priset ett mycket större antal – verkar det som – hatare. (Läs kommentarerna på inlägget hos Please Copy Me.) Reportaget i sig bygger en annan historia – om det är en medveten början på en ny eller ett snedsteg på vägen får vi väl se.

Och då är vi där igen. Med intresset och nyfikenheten. Vad håller de på med nu? Vad händer härnäst?

Det får vi se. Om ett halvår, kanske.

*Studio Total kallar sig själva reklambyrå på sin sajt, men kallas pr-byrå i Filter. Jag vill tycka att de gör reklam. Även om de använder marknads-peärrens traditionella annonsytor.