S problem uppenbart för alla utom partiet

5 Dec

Socialdemokraterna är i svajning. Mona Sahlin har i princip redan lämnat sin post, vad som komma skall är fortfarande oklart. I det läget kan det vara värt att fundera på mer än en ny företrädare och partiprogram – det verkar vettigt att se över hela partikulturen. Jag pratar om vilka signaler partiet faktiskt sänder ut.

Idag är handling istället för ord ett rätt populärt tema inom reklam idag. Alltså att göra saker som syns och pratas om, istället för att prata så väldigt mycket själv. Ett alldeles färskt exempel är när audio-kedjans Pauses vd käkar upp en stereoanläggning i kampanjen The Human Jukebox – något som naturligtvis väcker uppmärksamhet.

Kanske skulle riksdagspartierna i allmänhet och S i synnerhet sätta sig in i tankarna bakom denna typ av marknadsföring lite närmare. Bakgrunden till metoden är att handling säger mer än ord kombinerat med att det är mer trovärdigt om andra talar väl om dig (ambassadörer) än om du gör det själv (skryt).

När nu socialdemokraterna i på sitt rykande hav är mer populära än någonsin hittills i medierna, vore det bra om partiet kunde visa på någon slags förändringsbenägenhet, istället för att befästa de uppfattningar kring partiet som redan florerar (varumärket kan knappast bli mer av självfullkomligt och arrogant).

I fredags hörde jag på radio en debatt, eller snarare intervju-diskussion, mellan en av rörelsens tidnignars chefredaktör och en kd-företrädare (har letat men hittar inte klippet). Den del jag hörde handlade om fackets roll för partiet, och tvärt om. En av frågorna gällde möjligheten för människor som röstade på annat än S att ta sig upp till fackets topp. Den existerar tydligen inte – det finns ett glastak. Skälet till det enligt S-chefredaktören?

– Det beror väl på att de inte står för de värderingar facket har.

Ok. Så facket är någon slags självständig organism, där medlemmarnas åsikter väger lätt? För vad är det som säger att en M-, FP-, V- eller MP-medlem inte kan stå för arbetarnas rättigheter?
Jag reagerade alltså på S-killens demokratiuppfattning, som ligger väldigt, väldigt långt från min egen. Min säger nämligen att demokrati handlar om att samtliga berörda i en fråga ska få vara med och besluta om denna. I en förening innebär det att alla medlemmars röst väger lika tungt i en omröstning. Men icke.

Det här verkar dessvärre inte vara en enskild persons uppfattning. Även Berit Andnor, som leder partiets valberedning inför vårens kongress, är inne på samma spår. Medlemsomröstning om nästa partiledare? Icke. Ledarskapet är en intern fråga för partiet, berättar hon för Dagens Industri, som avslutar sin artikel med:

“Det är ingen Idoltävling det här”, säger Andnor.

Nej, det är det ju inte. Tyvärr verkar det heller inte vara någon slags demokrati.