Från en som fattar – en värmande gest av medmänsklighet

29 Oct

Sitter på tåget. Klockan är ännu inte åtta, trots får telefonens plötsliga utbrott mig att hoppa till och snabbt försöka hitta den i jackfickan, tysta den för att slippa störa medresenärerna. Inte samtal hemifrån, fel signal.

– Per Torberger?

– Ja hej, jag heter –––. Din dotter ringde just mig och lämnade ett telefonsvararmeddelande på min telefon.

– …

– Hon sa att hon väldigt gärna ville följa med dig till farmor i dag. Hon måste ha ringt fel, jag har nummer xx0 – jag såg att du har xx7, hon måste ha slagit fel.

– Nä men … nämen tack! (Åh, min lilla söta Maja!) Vad fantastiskt snällt av dig att ringa upp och berätta detta.

– Ja, nejdå, jag har själv två barn på två och fyra år, jag vet hur det är.

– Ja, men … tack ändå, verkligen.

– Okej, hejdå.

– Hej hej.

Jo. Hon visste hur det är.

Magic.

Maja.

Maja.