I dag hölls konferensen Moving images i Malmö. Jag följde lite förstrött konferensens hash-tag #mim10, när jag springer på en replik som gör mig tokig.
Ah – ännu en som sprider detta skitsnack (jag syftar på talaren, inte twittraren). Ännu en som tror sig ha hittat nyckeln till framgång i att försöka lite lagom. Att nöja sig.
Good enough-tänket är ett gift som garanterat kommer att skicka många av sina brukare i sjön. Tror du på att good enough räcker, kommer du helt enkelt aldrig att skapa något mer än mediokert.
När good enough blir målet, när du väljer att sikta på att göra något dugligt, kommer du aldrig gör något fantastiskt.
Good enough är en nödlösning, något du ibland måste ta till på grund av resursbrist (tid, pengar, kompetens, människor …). Men det får aldrig bli målet.
Vill du åstadkomma någonting riktigt bra, är det inte good enough att sikta på good enough. Sikta istället på att uppfinna hjulet. På att förändra världen, på att få alla andra att inse att de har fel.
Sikta helt enkelt mot stjärnorna.
Det finns så många skäl till att du de allra flesta gånger kommer att nå bara till trädtopparna. Men låt inte din ambition vara ett av de skälen.
UPPDATERAT:
Det kan ha varit ett misstag av mig att peka ut Moving Images-konferensen i samband med detta inlägg. När good enough togs upp där, var det i sammanhanget programutveckling och att du inte ska vänta med lansering tills att allt är klart, utan lansera, uppdatera, uppdatera, uppdatera – som Google alltid har gjort. Det ligger i tiden – i dag är “iterativa processer” (att lära under resans gång och förändra kursen i takt med lärandet) och “agila processer” modefraser.
Och när det kommer till programutveckling (och mycket annat) håller jag med. Tro inte att du kan bygga ett helt färdigt, vattentätt system som du sedan kan skicka ut och glömma. När det kommer till program, tjänster och en del annat, innebär mötet med verkligheten nästan alltid att du får tänka om i bit.
Men nöjer du dig med good enough i din vision för programmet eller tjänsten, så kan du ändå lägga ner direkt. Det finns mängder med program som ingen bryr sig om (tänk mobil-appar till exempel), där det enda du kan lära av att släppa en duglig produkt är att ingen ville ha den. Då försvinner möjligheten att utveckla i samklang med användaren.
I andra verksamheter, som min egen, finns knappt utrymmet för iterativa processer med mottagaren inblandad knappast alls. En dålig text kan du inte göra om, en misslyckad kommunikationsåtgärd kan du sällan skruva på och skicka ut igen. Då måste det vara maxat från början.
“När good enough blir målet, när du väljer att sikta på att göra något dugligt, kommer du aldrig gör något fantastiskt.” håller med till 100 (utan att rina 118 100). Utvecklingen skulle stanna om vi stället om att drömma nå stjärnorna skulle nöja oss med besök i närmaste by.
tack Per för en bra post
[…] realtid – Johanna Nylander Moving Images direktsändning modell modig – Robin Danehav Varning: lyssna inte på ”good enough”-profeterna – Per Torberger Dags att släppa in det virtuella molnet i klassrummet – Anna Karlsson […]
GRYMT och helt enkelt STRÅLANDE!
Elwira & Johan: Tack!
Helt rätt. Var nästan på väg att säga någonting i den stilen själv. När alla har verktygen blir det rätt så kackigt överlag, precis som när Desktop publishing kom, och precis som det var på sjuttiotalet när alla fick spela i band oavsett hur jävligt det än lät.
[…] good) conference this week, and a debate sprang to life regarding “the good enough revolution”. Critical voices were heard. I felt that there were a few misunderstandings circulating in the debate, possibly due to the mix […]
[…] några andra som också skriver om Moving Images, bland annat Mattias Boström, Johanna Nylander, Per Torberger, Anna Karlsson, Joakim Jardenberg, Per Johansson och Daniel Åberg. Läs även andra bloggar om […]
Fast det är väl en blandning som gäller. Allt kan inte maxas, och behöver heller inte maxas. Det viktiga är att förstå vad som är så viktigt att det måste vara riktigt jäkla bra, och vad som har såpass låg dignitet att det räcker att göra det tillräckligt bra (och snabbt så att du får mer tid till det som är värt att lägga tid på).
Per Robert: ”Nu har vi köpt Indesign och kommer framöver att ta hand om formgivningen själva. Vi har en kille som kommer in och kör en crash course i programmet i nästa vecka, så efter det behöver vi inte anlita dig längre.” :) Visst har teknikens förenklande inneburit att det ofta går att göra bättre resultat som amatör än tidigare, men som du säger – det blir lite väl mycket som håller lite för låg nivå överlag.
Mats: Nej, du har rätt i att allt inte behöver maxas, i den meningen att allt man gör kanske inte ska vara ett nytt hjul eller en månlandning. Men att varje gång försöka nå det mål man har satt upp, och att det målet ska vara så högt man törs, tycker jag är viktigt.
Min irritation handlar om att vissa vill att vi sätter “good enough”, som jag ser som “dugligt”, som mål. Gör vi det, istället för att sätta ett maxat mål, kommer vi att sakna en måttstock. Med maxade mål kommer vi sällan att lyckas utan får nöja oss med good enough på vissa punkter – och det är ok. Bara inte good enough blir målet i sig.
“En dålig text kan du inte göra om, en misslyckad kommunikationsåtgärd kan du sällan skruva på och skicka ut igen. Då måste det vara maxat från början”
Världen förändrar sig. Du gjorde ju en tillräckligt bra bloggpost här, som du sedan maxade genom att lägga till en viktig uppdatering.
Tobias: Hmm, det var ett rätt hårdraget resonemang – som dessutom bygger på att de som läst återkommer för att läsa en andra gång :)
det kan du räkna med! att vi återkommer för att läsa en gång till:)
[…] ni dumma i huvudet (!?) undrar Per Torberger i sin blogg och jag håller med till 120 procent. Om du vid något tillfälle känner dig nöjd, lägg av. Byt. […]
Word! Pang på helt enkelt. Träffsäkert.
Tackar och bockar!