Skip to content

Out of my head, you demons of stupidity!

2010 February 11
by Per Torberger

Hej.

Hur har du det?

Själv är jag lite … snurrig, för tillfället. Jag har seglat i medvind de senaste veckorna och har massor att göra. Samtidigt har jag försökt att hänga med. Det samlade informationsintaget, tillsammans med en dunge deadlines, både privata och jobbmässiga, har helt enkelt fått mina synapser att snurra som gick de på kokain.

Men du vet hur det är. Det är när man har riktigt mycket att göra, som man får väldigt mycket gjort. Ett stilla liv föder ett stilla liv, liksom. Och, enligt Micco Grönholms källor, föder tydligen känslor en hel del beteenden som är svåra att bryta. Detta även om beteendena har negativa konsekvenser.

Jag känner tyvärr igen beteendet, hur en skitmorgon går ut över barnen, ett beteende som snabbt blir standard och leder till usla beslut. Du?
Men de erfarenheterna visar också att ett beteende går att ändra på, medvetet och permanent. Det handlar helt enkelt om att bestämma sig. Att se lite längre fram och fundera på om det du gör i dag faktiskt ger de effekter du kommer att få.

Så, egentligen skulle jag vilja bestämma mig för att alltid göra mig på gott humör innan jag fattar beslut i framtiden. Men – allvarligt – ett sånt beslut skulle vara som att bestämma sig för att det aldrig skulle regna på en. Lite övermaga.

Fördelen med att ha mycket att göra, är att det är roligt, roligt och att man blir effektiv. Det känns bra. Nackdelen är att man inte riktigt hinner med allt det där andra roliga man skulle kunna göra. Om bara tiden fanns.

Istället får man fånga det i flykten. Lite inspiration här, lite där. Ett tips via Twitter, en statusrad på Facebook som pekar en på en … udda text. Ett snedsteg som gör att du landar i läsning du absolut inte har tid med men absolut måste avsluta. Ett kommunikationsexempel som följer alla säkra vinnartips – och därmed faller platt.

Allt det där.

Fast jag trivs med livet. Mår otroligt bra. Nej, jag försöker inte övertyga mig själv, det behövs inte. Jag har gjort min vända neråt, känner mig klar med det. Jag är, trots ett rätt kaotiskt liv i relativ fattigdom, mer nöjd och harmonisk med min situation än jag varit på extremt länge. Sköter mig själv, har tid för min familj.

Kanske är den här bloggen mitt enda stora sorgebarn. Jag har tänkt mycket på detta med bloggandet. Varför fortsätter jag? Varför bryr jag mig? Jag har inga stora läsarskaror, får inga jobb via bloggen. Trots det tar det mycket tid och energi att tänka på bloggen. Det är, precis som Henrik Schyffert sa på Stora bloggpriset i förra veckan, jäkligt jobbigt att blogga, helt enkelt. Visst, du har inte journalistens krav på dig att få tag i folk, tajta deadlines och allt sånt där. Men till skillnad från journalisten är bloggen ditt alter ego. Att skriva en dålig blogg är helt meningslöst – det blir som att smeta ut sig själv på toapapper med billigaste möjliga färg. Så, varje ord, varje inlägg, representerar bara dig. Inga ansvariga utgivare eller ägare, inga intervjupersoner som kverulerar. Bara dig.

Eller – nu pratar jag som om detta vore sant. Det är det ju bara för mig. Här, i Pers värld.

Hur som. Den här bloggen är nominerad i bloggtävlingen Yaba. Det är faktiskt otroligt kul. Nej, jag kommer inte att vinna, men det skiter jag helt och fullt i. Jo, helt ärligt. Att bli nominerad räcker gott. Jag vet att jag inte har lika många läsare som andra, jag vet att jag inte tilltalar den breda massan. Det är helt ok.

Men jag är förbannat glad över att jag tilltalar några. Du, som läser den här bloggen, är värdefull. Oavsett om du kommenterar eller inte.

Det är därför jag inte pushar för mig själv i högerspalten, utan de bloggar jag själv röstat på, utanför marknadsföringskategorin. I den röstade jag hemligt.

Well, här rantar jag runt utan att säga nåt. Kanske var det precis vad jag behövde. Inte vad du var ute efter kanske, men nästa gång lovar jag att leverera nåt mindre personligt och mer kommunikationsmässigt. För det här, det är ju inte kommunikation. Eller hur?

Bulk Email Sender