Konsten att planera kräver planering

2 Feb

Är för tillfället sprängd. Jag har projekt och göromål upp över öronen, och även om det är roliga grejer (jag jobbar med det jag vill jobba med, helt enkelt), så är det irriterande att inte hinna med allt jag vill.

Känner du igen dig? Det skulle inte förvåna mig. I dag, när vi inte längre jämt är bundna av en massa ekonomiska, tidsmässiga eller infrastrukturella ramar, blir möjligheterna att förverkliga många av sina idéer så mycket större och enklare. Och när det händer, riskerar vi att bli fångna i vårt eget lilla inferno av viljen, måsten, drömmar och ambitioner. Som den här bloggen, där jag har visst släktskap med Niclas Strandh, verkar det som.

Men många gånger skulle vi kunna hinna med mycket mer av allt, om vi bara blev lite bättre på att bestämma när, hur, vad och var vi ska göra saker. Prioritering, schemaläggning och såna saker, du vet. Bland det mest sexiga som finns.

Metoder för hur finns det gott om: Getting things done är en populär metod för dig personligen, skribenten Marc McGuinness bloggar och har  skrivit om tidsplanering för kreatörer och med några sökningar på nätet  hittar du mängder med tips, råd, idéer och metoder.
Är du inte du utan ni, finns naturligtvis en hel flora av vetenskap och kunskap på universitet och skolor av alla de slag. En metod som rumlat runt bland framför allt teknikutvecklingsbolag de senaste åren är Scrum, som nu verkar ersättas av eller kombineras med en annan metod, Kanban.

Så, verktygen finns där. Det är bara att plugga in dem och börja leva efter deras vackra scheman och smidiga flöden. Även om det kan verka rent kontraproduktivt att begränsa sig och försöka följa regler och metoder – är friheten att göra som du själv vill viktig för dig delar vi en egenskap – tror jag att det inte behöver vara motsatser. Att jobba efter ett schema kan lika gärna befria som binda in.

Det finns egentligen bara ett problem med allt detta. För att kunna följa detta, måste jag först lära mig dessa metoder. Och om jag lägger två dagar på att verkligen lära mig en metod (jag tror inte på femminuterskurser), och ofta också pengar, så måste det bli rätt sedan. Men med alla de metoder som finns, är risken stor att det blir fel ändå. Och då måste jag börja lära mig en ny metod, som kanske också är fel, och så … Ja, du fattar. (Här handlar det om att organisera mig själv – mycket svårare än att organisera andra.)

Tröskeln för att börja använda en bra metod för organisation och planering, är helt enkelt att det kanske inte funkar. Och då har jag kastat bort tid och pengar på grejer jag absolut inte har tid och pengar för. Så jag har hamnat i ett moment 22. Att hitta en metod för att organisera, kräver ett organiserat sökande och lärande. Eller nåt.

Bah. Tröttsamt. Hur ser det ut för dig?