Nu har det hänt: ett guldkorn i guldäggsbloggen

Jag tycker att Guldäggsbloggen är ett mycket bra initiativ, faktiskt till och med bättre än så. Där kan vem som helst ur ”branschen” lätta på förlåten och säga några väl valda ord om reklam, guldägg, pr, design eller vad det nu kan handla om. Sånt gillar jag.

Men det finns ett problem. Skribenterna är anonyma. På bloggen listas skribenterna, men alla inlägg undertecknas med ”En guldäggskribent”. Jag har svajat lite kring detta, kanske är det en bra idé, kanske kan det få folk att vara mer öppna. Och inte tal om att det inte är kul att gissa vem som ligger bakom de olika inläggen.

Men. Till slut har jag insett att nej, det funkar inte. Person och åsikter hänger samman. Intimt, faktiskt. Och ärligt talat – några riktiga råsopar har inte levererats. Så varför anonymt?

Åtminstone en guldskribent tycker likadant. I dag publicerade denne ett inlägg om just anonymiteten. Inlägget i sig är trevligt som en ko, men vaska igenom det och du ska hitta riktiga guldkorn. I kommentarsfältet. Otroligt roligt, förvirrat med alla anonyma, mer surrealistiskt än en porslinsvas i en elefantbutik.

Dunderhållande.

PS. På grund av tidigare kritik, har jag skippat fetningar i texten. Bättre?

I samma härad:

1. Ok, nu är det din tur att säga vad du tycker
2. Det här är så bra reklamfilm att det gör ont
3. Andra guldkornet från Guldäggsbloggen: som vi väntat
4. Sollenberg har rätt – men konstigt att det behöver sägas
5. Det här med glasbitar i maten