Det är i presentationen webben brister
För ett tag sedan skrev jag en gästkrönika i CAP&Design, tidningen jag jobbade på fram till våren 2008. Numrets tema var redaktionell design, och jag valde att skriva om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat: informationspresentation.
—
Nätets svaghet ligger i presentationen
Fabien Baron, Jop van Bennekom, Mark Porter, Fernando Gutierrez: visst, det finns fortfarande mycket bra, inspirerande magasins- och tidningsdesign. Men det mest spännande området inom redaktionell design just nu är webben. Eller kanske i möten mellan de starka pappersvarumärkena och deras webbversioner. Att dn.se, svd.se, sydsvenskan.se, svt.se och kanske några till helt nyligen har lanserat ny eller uppdaterad design belyser bara detta faktum än starkare.
Personligen tror jag helt klart att papperstidningarna kommer att ha en framtid, jag är en som kommer att göra mitt för att åtminstone några titlar ska överleva. Men när designen av redaktionellt innehåll på papper har prövats, övats och utvecklats i över hundra år, är utvecklingen på webben fortfarande i det närmaste ny och sker i en jämförelsevis rasande takt.
Så det är mot webben du ska vända blicken om du vill se förändring. Tyvärr får du ofta leta och vänta lite om det i första hand är den grafiska biten du är intresserad av. Webben och internet har ju som bekant vänt upp och ner på mycket i medievärlden. Journalistens roll ifrågasätts och förändras, läsaren slutar vara läsare och blir i allt större utsträckning medproducent, i många fall verkar mer tid läggas på att hitta nya kluriga annonsformat istället för att hitta nya kluriga sätt att presentera innehållet på. Men som sagt, det är ändå där det intressanta händer.
Jag tror att många webbutgåvor, både på dagstidningar, magasin, etermedier och annat, skulle må bra av att tala mer på presentation. Informationspresentation, som jag kallar det (nej, knappast unikt: så var det sagt). För mig omfattar begreppet informationspresentation alla de delar som normalt behandlas enskilt: redigering, fotografering, grafik, korrektur, design och annat. Arbetet med informationspresentationen börjar vid storyboardet eller nyhetsmötet och påverkar allt från vinkel och textlängder till bildval och kommunikationsmedel. Om till exempel svenska frilufts- och träningsmagasin tänkte mer informationspresentation, skulle de innehålla mycket mer grafik, gärna också bättre. Tänkte kulturtidningarna mer informationspresentation, skulle det vara kortare texter. Tänkte modemagasinen mer informationspresentation, skulle jag få veta mer om den där designern snabbare.
Det är inte bara designerns jobb att se till att tidningen går från design till informationspresentation, men det är designern som tillsammans med en redaktör som är bäst lämpade att göra det.
Ett mycket starkt argument för att tänka informationspresentation är att den är kanaloberoende. Grafik gör sig till exempel lika bra på webben som i papperstidningar, men är trots det närmast frånvarande: finns den där, är det ofta en död variant klippt ur tidningen. Med ett mer holistiskt tänk, skulle du alltså snabbt öka värdet på din webbversion, till samma eller lägre kostnad.
Ett annat starkt argument är naturligtvis att det skulle bli bättre redaktionella produkter, som fler skulle vilja läsa. Vilket förlag har råd att tacka nej till det?
—
När jag läser den idag tycker jag att den är lite lam och matt, den saknar lite udd. Men i grund och botten tycker jag att den stämmer med verkligheten: presentationen av information på webben är en katastrofal underprestation.
Håller du med? Vad skulle du vilja se istället? Har du bra exempel?
I samma härad:
Jag håller med dig helt. Problemet verkar dock vara att alla hakat upp sig på betalmodellerna. Papperspressen har ju i alla tider haft den biten klar, och kunnat fokusera på konkurrens med annan papperspress. Nu när innehåll ska läggas ut på webben och konsumeras gratis vill ingen betala. Men utveckling kostar ju, och tar tid.
Det jag ser i branschen idag är att 95 procent av pengarna på webben kommer från annonser. Då är det väl naturligt att det är där man försöker mjölka. Samtidigt blir jag frustrerad, för webbens möjligheter är så oändligt stora. Jag drömmer om ett helt nytt formattänk, i linje med det du beskriver. På webben har man råd och utrymme att tänka stort – jag vill se interaktiva kartor, animationer, bildspel, länkar till andra artiklar osv, men inte som bihang till texten utan i vissa fall kanske som de huvudsakliga informationsbärande elementen.
Amen! Det är precis vad jag hoppas på. NYT har kommit en bit på väg, men de är rätt ensamma(?).
Det är många saker som måste hända för att gammelmedia ska kunna klara sig framöver, och jag ska inte påstå att jag har något recept på exakt hur det ska gå till, men jag är övertygad om att tre saker behöver hända (i ingen särskild ordning):
• Analyser och kommentarer måste få mer plats. Nyheter i sig själva är inte hälften så intressant som vad folk tycker om dem. AB, DN, SvD och Expressen täcker ungefär samma saker, så det är de olika tidningarnas analyser och vad läsarna tycker som gör att man väljer den ena framför den andra. Eller vill läsa båda.
• Gammelmedia måste sluta bete sig som om de var de enda som skriver om en story. Dagens artiklar publiceras med ytterst få länkar, och dessa går nästan uteslutande till relaterade artiklar på den _egna_ webbsajten. Fler externa länkar är en nödvändighet, och dessa länkar måste integreras bättre i artiklarna.
Båda dessa saker är _enkla_ att fixa och _billiga_ om man jämför med multimedialt och interaktivt innehåll.
Till sist måste mikrobetalningar till för att fixa finansieringen. Under de 10-15 sekunder som följer på att jag klickar på en rubrik är jag mer villig att betala för innehållet än att spendera tid på att leta rätt på gratisversionen nån annanstans. Men det måste vara busenkelt, gå skitsnabbt och funka överallt. SMS är för krångligt och jag vill inte registrera mig på 30 olika tidningssajter.
Det är ju lite av ett sidospår, och min artikel handlar ju inte om traditionella medier utan över huvud taget (det kan lika gärna gälla ett företags information). Men, eftersom du tar upp det:
Jag är inte alls säker på att fler analyser och kommentarer skulle vara positivt. Det beror så väldigt mycket på vad de skulle innehålla. Jag tycker redan nu att det är för mycket tyckande i medierna. Däremot är det för lite av rejäl, gedigen, genomarbetad, grundläggande information. Bevakningen är ytlig, gärna personfixerad och ofta sensationsbetonad.
Mer, bättre faktaförmedling, tillsammans med pusselläggande analys och eventuellt insatt kommentar (här är delar av ekonomijournalistiken förebildande), vore ett recept som passar mig.
Och som du säger: ett stort problem är att alla berättar samma sak om samma saker. Att fokusera hårdare på att ha egna nyheter – bara egna nyheter – vore välgörande.
Sedan är jag inte säker på detta med fler länkningar. Jag själv skulle visserligen uppskatta det, men jag vet inte om det är en generell framgångsfaktor. Jag tror helt enkelt att de allra flesta människor inte bryr sig.
Med mikrobetalningarna har du helt rätt, även om jag tror att prenumererade nyhetssajter har en framtid. Det beror helt på vilket innehåll och tyngd de har. Men till exempel skulle jag kunna tänka mig att prenumerera på en sajt som bevakar utvecklingen i mitt bostadsområde: bygglov, detaljplaner, omsorgsbeslut med mera, information som de stora medierna inte levererar och som är tidsödande att själv leta reda på.
Problemet med mikrobetalningarna är, i mina ögon, att de kommer att spetsa till klick-kåtheten ytterligare: en reporter som vill ha högre lön och behålla jobbet, kommer att välja ämnen, vinklar och rubriksättningar som genererar lätträknade klick, hellre än de mer pliktinriktade jobben.
Jag tycker du är något riktigt intressant på spåren. Tidningswebbar idag är så otroligt mycket tråkigare i sin presentation än tidningen. Visst, webben är ett snabbt media (eller infrastruktur om ni vill) men det borde ändå finnas plats för att jobba mer med layouten. Det behöver inte betyda att man måste addera film, interaktiva kartor etc.) Enkla grejer som att kunna jobba med olika rubriksstorlekar och vikter, bakgrundsfärger och bildplaceringar. Tekniskt är det inga problem men jag antar att alla är inne på samma spår och inte kan tänka utanför det mer strikta mallsystemet. Vad man vinner på sådana enkla grepp är en tidning som blir intressantare att “bläddra igenom”. Grafiska knep som är helt naturliga i print.
Det här problemet gäller förstås inte bara nyhetssajter utan är något som de flesta sajter som har ett cms i ryggen lider av. Av någon anledning har det blivit en naturlag att en sajt måste kunna uppdateras av någon som inte har någon som helst designkunskaper.
Helt sant, det är inte bara nyhetssajter som skulle behöva lite kreativ presentation. I dag hittade jag till exempel en ny sajt via en av mina favoritbloggar. Båda behandlar cirka samma ämne, men medan jag lätt läser favoritbloggen (Copyblogger), kan jag knappt förmå mig till att börja läsa det nya ”fyndet”, Pro copy tips.
Varför?
Presentationen.
Och nej, vad gäller nyhetswebbarna behöver det absolut inte vara animerad grafik och annat, även om webbens möjligheter gärna får utnyttjas bättre (det behöver inte ta så lång tid – eller?): det finns mycket att göra bara med grunddesignen, struktur etc.
Vad vi behöver är lite mer redaktionell kreativitet. Det slog mig (ordentligt) när jag hittade sajten Visual editors – en sajt där tidningsad:s kan ladda upp lyckade layouter -http://visualeditors.ning.com/photo.
Eftersom vi än så länge inte har den layoutfrihet på nätet som t ex InDesign kan ge måste speciallösningarna planeras innan själva sajten ska byggas. Det är inte svårare än så.
Jag tror nog att det är en mognadsprocess. Ads som bara jobbar med webb har nog inte förståelsen för det redaktionella innehållet som en erfaren tidningsdesigner har och tidningsdesignern har kanske inte full koll på vad man kan göra och vad som är enkelt att genomföra.