Swedbanks sitcom mest för framtiden
Jag har ett litet problem. Det kryper fram när jag träffar folk i reklambranschen.
Jag är inte det minsta reklam-savvy.
När andra snackar om Tap project, Nikes brandbook och Whopper sacrifice, står jag och mumlar om Ica-såpan och NK:s underklädesannonser (du vet, de med ballonger och något slags cirkusmanér).
Fullständigt ocoolt.
Därför diggar jag också Swedbanks nya sitcom. Jag skrattar flera gånger när jag tittar. Dum som jag är, tydligen, det förklarar Dagens Media-läsarna tydligt.
Men jag står fast och bränner allt förtroende genom att skriva det här på bloggen: JAG GARVAR ÅT SWEDBANKS SITCOM!
Gör den mig mer vänligt inställd till Swedbank (där jag för övrigt är kund vän (numera))? Jo, lite.
Kommer jag att lägga fler av mina affärer hos banken? Nej.
Som utbudsreklam betraktat inte bra, alltså. Som långvarigt varumärkesbyggande kan det funka. Och kanske som snackis.
Här är de två första filmerna.
I samma härad:
Stå på dig. Vi är fler skrattande töntar i samma båt :D.
Men varumärkesbyggande? Beror så klart helt och hållet på vilken positioneringsstrategi Swedbank har valt (jag kan spontant inte känna den i filmerna), och hur väl beteendet (produket + personalen) rimmar med kommunikationen.
Jag skrattar också. Åt själva sitcom’en. Men om jag ska vara ärlig vet jag inte om den är bra eller dåligt för Swedbank och deras varumärke. Tror att det är för tidigt att säga. Om man lägger åt sidan det faktum att jag jobbar med reklam och bara tittar på den utifrån kund-perspektiv så är jag just nu ett oerhört stort frågetecken. Hur det ska få mig att känna förtroende för Swedbank att hantera mina pengar vet jag inte. Hoppas verkligen att det kommer.
Men kul är det i alla fall.
Haha, hur roligt som helst. Tänka sig, senast idag tvingade jag 20-åringen kolla på hemnet efter ettor…;-)
Lite vardagsdrama kan inte skada i varumärkesbygget, tvärtom. Jag ser detta lite mer som dramaturgiskt grepp, att folk ska känna empati och just skratta med berättelsen.
Själv associerar jag med Tre kronor, eller vad det nu hette på fyran länge sedan…få hoppas att Swedbank har fler kronor än så, och att storyn inte slutar med samma smäll som på tv…men jag kommer att följa i alla fall.
Johanna: jo, det är väl så jag ser det, skratta och få endorfinvarma känslor för företaget.
Micco & Liffeman: jag kanske var lite för optimistisk om effekten, visst kan detta bli en dagslända (eller än värre, vändas åt fel håll). Men det är liksom en väldigt oviktig reklamenhet, gillar man den tittar man, gör man det inte så spelar det ingen roll. Så det gör inget, på nåt sätt.
Jag svamlar. Käft på mig.