Angående integration ser jag inte riktigt hur integrationsproblemen hindrar. Med utgångspunkt i att allt förr eller senare kommer att kommunicera, så måste ju aktörer vinnlägga sig om att när det händer, så ger det en så rättvisande bild som möjligt (här kanske jag borde skriva positiv, men då är vi tillbaka i gammalt reklamtänk). Så, det går inte att undvika att allt kommunicerar, därför måste allt kunna kommunicera.

Angående varumärken som till betydande del byggts av reklambyråer så – jodå, de hade inte varit där de var i dag utan reklam. Utan rätt reklam. Frågan är, om reklamen visar upp en yta utan bärighet, borde företagen verkligen finnas kvar då fortfarande? Jag tror inte det, du förefaller tro det i större utsträckning.
Noterar också din glidning från ”reklambyråprodukter” till ”betydande del byggts av” ;).

Jag är naturligtvis övertygad om att reklam gör skillnad, att det fungerar och allt sånt där (även om jag ibland verkar ha en mer generös syn på överlappningen mellan de olika kommunikationsdisciplinerna än andra). Många gånger kan reklam, design och annan kommunikation befoga ett högre pris (fast här kanske design slår reklam).

Tack för länken!

Med integration menar jag att de flesta företag är urusla på att integrera avdelningar, det vill säga produktutveckling med marknadsavdelning med säljavdelning med PR-avdelning. Apple som ofta används som ett “best practices”-case är inte ett representativt exempel. Därför blir intern organisation integration = extern marknadsföringsintegration svårt att uppnå.

Tanken om idé–effekt vs integration är inte helt solklar tycker jag. Det finns ett talesätt: en knytnäve slår hårdare än fem fingrar, det vill säga att givet en viss reklambudget kan det vara mer effektivt att satsa allt på ett kort, dvs en “stor idé” i en kanal än en idé som tas ut i fyra-fem olika “integrerade” kanaler. Här är skillnaden inte enbart mediastrategisk, utan det finns ett momentum som kan skapas av “stora kreativa idéer”. Det låter flummigt, men tittar man på hur reklambyråer globalt har utvecklats så är det precis vad det handlar om.

Varumärken som till betydande del byggts av reklambyråer:

Nike
Absolut vodka (+ en rad andra spritmärken)
Axe
Dove
Intel
Läskedrycker
Norrlands Guld
Carlshamns mejerier
Gevalia

Givetvis håller jag med dig om att det krävs en bra produkt i grund och botten. Dock tror jag att försprång i form av högre begär och större prislapp i mångt och mycket är resultatet av bra reklam (på sikt). Sen kan man alltid fråga sig var gränsen mellan fysisk produkt och abstrakt upplevelse går och *när* en produkt konsumeras (du kanske blev såld redan första gången du såg reklamen, långt innan du köpte produkten).

TBWAs Disruption finns som bok med samma titel, men den är väl inte så jättehet längre så jag rekommenderar den inte. Du kan dock få låna den av mig. :)
Modell: http://www.tbwa.hu/disruption_connection_wheel.shtml#

I beg to differ, som tyskarna säger. Komplext är det, men inte alls onödigt. Eller jo, kanske. Jag tror hursomhelst att genom att själv undersöka och teoretisera, får du en bättre och djupare förståelse för vad du pratar om och den verklighet vi verkar i.
Att landskapet ständigt förändras måste naturligtvis tas med i beräkningen i en lyckad modell, som alltså måste vara tillräckligt men inte för abstrakt. Att det finns många modeller beror på att de inte är tillräckligt bra. Med det sagt är jag själv extremt skeptiskt till modeller som har svar på allt: jämför marxismen.

”Allt kommunicerar” är som du påpekar en klyscha som hängt med ett tag. Men klyschor brukar ha rätt hög sanningshalt, det är därför de blir till. Tyvärr är det dock inte alltid den mest uppenbara tolkningen som är den rätta.
Jag får helt enkelt titta närmare på Ogilvys 360-syn och TBWA:s Disruption/Connections-perspektiv (lästips?).
Däremot är det här med intern branding som du beskriver det så feltänkt att jag inte vet var jag ska börja.

Angående integration förstår jag dig inte riktigt. Å ena sidan är det en skrivbordsprodukt, å andra sidan är det klockren för till exempel Apple. Din sista mening är smått obegriplig för mig: integrera hur, och varför blir kontaktytorna disintegrerade? Utveckla gärna.

Att vissa tydligen inte resonerat idé och effekt när de satsat på integration är bara horribelt. Vad fan har de satsat på? Det är självklart slutresultatet – och bara det – som är viktigt. Själv tror jag på starka idéer som kommuniceras olika i olika kanaler: anpassar du inte utnyttjar du inte kanalernas respektive styrkor, har du inte en stark idé blir det ändå aldrig bättre än en viss nivå.

Vill gärna ha exempel på starka varumärken som är rena reklambyråprodukter, helst sådana som är mer än två år gamla. Reklam är bra (kan vara), liksom kommunikation i alla sina discipliner, men står du på lös sand kommer du aldrig att bli riktigt stor. Tror jag.

Dels för att den jämt förändras och dels för att det finns flera olika sätt och modeller för att åskådliggöra hur saker fungerar. Det finns inte en modell som förklarar sanningen, det finns massor. Och relevansen av dessa bestäms av situationen/kontexten – det vill säga i praktiken av uppdraget.

Att allt kommunicerar har det pratats om länge. Ogilvy tog det längst på 90-talet med sin 360-graders syn och även TBWA har en bra synsätt genom sitt Disruption/Connections planning-perspektiv. Även intern branding (att utbilda personal i hur man lever varumärket) har också varit hett på 90-talet, men mer på varumärkeskonsultsidan.

Utifrån mottagar/konsumentperspektivet är förstås integration klockrent och de som lyckas med det (t.ex. Apple) skapar otroligt konsekventa varumärkesupplevelser. Problemet med integration är dock att det är en skrivbordsprodukt. Företag klarar helt enkelt inte av att integrera sina organisationer, och då blir outputen i form av kontaktytor disintegrerad.

Idag tror jag att de flesta byråer har lämnat integrationstankarna och istället satsat på idé och effekt oavsett mediakanal. En del byråer är till och med specialister på att skapa stora popkulturella oneshot-idéer genom nästan enbart TV (t.ex. Fallon och deras kampanjer för Sony, Cadbury) . Postmodernt kan tyckas, men å andra sidan är det sluteffekten som räknas tycker vissa (inkl min egna byrå som har en trojansk häst som logga:).

I och med sociala medier och andra digitala möjligheter blir kanalplanering mer och mer relevant, och det idéneutrala tänket har gett vika för kanalexploaterande idéer (t.ex. Whopper Sacrifice) och engagement planning (genom att planningavdelningar kompletterar med mediaplanerare). Kanske är det reklambyråns öde att ta ett större grepp och börja utveckla tjänster, design och produkter. Egentligen är det inga konstigheter. Vissa reklambyråer gör det redan (Crispin Porter har t.ex. en designavdelning) och det var där reklambyråer en gång började – som företagens marknadsavdelningar.

Vad gäller konsulters medverkan i starka varumärke så är jag kluven. Visst är det så att starka varumärken bör byggas inifrån. Men det finns lika många superstarka varumärken som är rena reklambyråprodukterna.