BBH visar vägen för kommunikationsköparna
Resumé skriver om Bartle, Bogle, Hegarty (BBH) vars senaste tilltag ”upprör branschen”. BBH är på jakt efter en ny logotyp till sin ”Labs”-avdelning: det borde vara en rätt enkel kaka för en reklambyrå. Men istället för ta den enkla vägen och låta en designer inhouse eller någon samarbetspartner göra jobbet, har BBH valt att öppna upp för allmähneten att komma med förslag.
Några av bidragen på Crowdspring
På sajten Crowdspring kan vem som helst läsa briefen, skicka in sitt bidrag och ha chansen att vinna förstapriset på cirka 12 000 kronor, 1 500 dollar. Upplägget är detsamma som svenska Xtraworks och Mypitch använder.
Detta har upprört branschen, eller åtminstone en reklambloggare, enligt Resumé: tydligen borde BBH ha gått den vanliga vägen för detta uppdrag.
Själv är jag extremt kluven till detta. I inlägget om designs värde till exempel, argumenterar jag emot och Johan Ronnestam för crowdsourcing för design (se kommentarerna). Samtidigt tycker jag ofta att byråer och konsulter (delvis för att glädja kunden) krånglar till det väldigt mycket. Så, i detta fall:
Å ena sidan, det BBH gör kan verkligen innebära ett underkännande av kommunikationsbranschens strategiska, idémässiga och hantverksmässiga kompetens. Det sker om till exempel en tävlingscyklist vinner tävlingen. Vinner en etablerad designer, blir det tvärtom ett bevis på att det krävs en tränad designer för att göra något bra.
Dessutom, betalningen de erbjuder är i branschmått mätt löjligt låg. Bra pengar för en frilans som lägger några timmar, visst, men inte för en byrå. Det är ett underkännande av branschens arvoden: uppenbarligen tycker en stor stark reklambyrå att det inte behövs så mycket tid / pengar för att genomföra denna process. Varför ska byråkunderna då betala så mycket?
Å andra sidan: att utnyttja ”klusterkraft”, crowdsourcing, för att lösa en uppgift är på uppgång och har många bra poänger, bland annat felsökning, större kollektiv kunskap och idékraft bland annat. Genom att själva utnyttja detta, visar BBH att byrån inte försvarar gamla affärsmodeller utan är öppna för nya metoder. Rätt metod för rätt tillfälle, kanske.
Det är en öppenhet jag gillar.
Vad tycker du själv?
PS. Noterar också att Resumé blivit väldigt generösa med länkar i sina artiklar. Äntligen, får man väl säga.
I samma härad:
‘vanliga vägen’ – där satt den. Vilken kund efterfrågar egentligen den ‘vanliga vägen’. De enda som efterfrågar den vanliga vägen är konsulter som vill bevaka sina ‘vanliga arvoden’.
Go BBH!
Javisst, så är det naturligtvis. Eller de och kunder som upplever att det är tryggare att arbeta i en form de är vana vid.
Men oavsett: återigen handlar det om att ta fram en logotyp, ett ganska enkelt jobb. Och visst kan du göra det på detta sätt. För kunder som inte har kunskapen att bedöma kvaliteten i ett jobb kan det bli problem, men har du det funkar det förstås. Med kvaliteten menar jag att logotypen ska fungera lika bra i alla medier, med allt vad det innebär: färgrymder, skalbarhet och annat.
Men som sagt, jag är kluven. Inser dock mer och mer att jag försvarar en gammal affärsmodell och andra ideal än jag kanske borde. Nyligen förklarade ju Fredrik i kommentarerna kring EU-loggan att smaken är en utmärkt riktpinne när det kommer till design, låthända att han åsyftade den tränade, förfinade smaken en designer besitter. Du ropar på affärsmodeller som går bortom kommunikationsbranschens gängse: bra det, i och för sig, men det antyder att branschens skäl för sina taxor och sin existens är bogus. Det är ju trots allt så att klusterkraft kan användas till mycket mer än design och naturligtvis borde göra det: lyckade resultat bevisar i så fall att klustret har större kompetens än kommunikationsproffsen (detsamma gäller sannolikt journalister, lärare och många andra yrkesgrupper), vilket gör proffsen överflödiga.
Brister min logik?
PS: I min värld skulle du få större trovärdighet om du vågade laborera med detta och förklara vid vilka tillfällen du tycker att det är en bra lösning och vid vilka det inte är det, om de finns.