Hej domstol! Rätt av förbundet att diska?

2 Apr

I dag uppmärksammade Dagens Media att ett av reklambyrån Goss bidrag till guldäggstävlingen blivit diskat. Efter några turer (jag ringde och frågade) kom det fram att det inte handlade om något av byråns två nominerade bidrag, utan ett bidrag för Langley Travel som länge var med i jurydiskussionerna men som togs bort.

Nu har Resumé följt upp det hela och berättat storyn lite mer utförligt: bra artikel tycker jag, men fortfarande är frågan hur bidraget bröt mot lagen.

Av Resumé-artikeln framgår att det var förbundets jurist själv som bedömde att bidraget bröt mot lagen, och skribenten Peter Willebrand ifrågasätter om det verkligen är förbundets uppgift att agera domare och tolka lagar, när ingen av de ordinarie instanserna som ska bedöma sådana här frågor har reagerat. I artikeln tas också exemplet Gais-blomman upp, ett bidrag som diskades i Swedmas tävling Guldnyckeln av deras jurist, men som får tävla i Guldägget.

Jag tycker att det är fel att Reklamförbundet agerar domare i detta fall. Precis som det sägs i artikeln ställer ett sådant agerande krav på konsekvens, och förbundet bör därför ta upp alla inskickade bidrag till granskning framöver. Men inte bara det, det finns instanser för att avgöra huruvida en kommunikationsenhet är lagenlig eller lagvidrig. Det är de som ska göra detta jobb, inte Reklamförbundet.

På Guldäggsveckan diskuterades om kommunikatörer har något samhällsansvar i en paneldebatt. Flera i panelen förordade självsanering, framförallt Reklamombudsmannen ansåg, tolkade jag det som, att branschen ska vara väldigt försiktiga i sina uttryck och hålla en rågång mot sexism och andra typer av övertramp.

Det är totalt skitsnack. Ska vi snacka samhällsansvar, låt oss snacka ansvar för yttrandefrihet och demokrati. Yttrandefrihet handlar inte om huruvida det finns lagtexter eller ej, yttrandefrihet handlar om huruvida du är fri att yttra dig som du vill eller ej. Vad som begränsar dig är oväsentligt, om det är branschorgan, lagar, dina vänner eller chefer är oväsentligt.

Men yttrandefrihet och demokrati är ingenting man har eller inte, det är något man gör, substantivformen oavsett. Kommunikatörer har, precis som medierna, ett ansvar att testa, pressa, pröva gränserna hela tiden. Det är först då vi tar vårt samhällsansvar på riktigt: vi gör det aldrig genom att begränsa oss och hålla käft.

Så, att Reklamförbundet leker domstol när det egentligen borde vara branschens advokat mot begränsarna – det är helt uppåt väggarna.