Köpt och oköpt bra för Plannja
Bild ur DDB:s reklamfilm för Plannja.
Takföretaget Plannja är missnöjda med resultatet av sin print-, butik- och webbkampanj från förra året, rapporterar Resumé. Exakt hur missnöjda de är får vi inte veta, inte heller riktigt varför, bara att resultatet inte nådde deras förväntningar.
Så nu satsar Plannja på tv istället. De gör det med en reklamfilm och med tittartävlingar, som ska gå i och i samband med programmet Roomservice på Kanal 5. De kompletterar med bannerannonsering på stora hussajter.
Helt rätt, tror jag. Åtminstone så långt att de blir en del av innehållet i programmet med tittartävlingen. En tävling engagerar målgruppen, samtidigt som den, om den utformas rätt, kan öka målgruppens kännedom om företaget. Risken med tävlingar är att de blir för mycket, för tydligt säljande, men det är nog en balansgång som reklambyrån DDB kommer att klara av.
En reklamfilm är sedan en reklamfilm, de kan vara super eller usla. I fallet Plannja tycker jag att filmen är skön och humoristisk med flera roliga detaljer, men efter att ha sett den två gånger kommer jag nog att vara lika ointresserad av den som jag brukar vara av filmer som går gång efter gång efter gång efter … I mina ögon är detta det stora problemet med både tv- och radioreklam, att de ofta bygger på överraskning men körs så många gånger att överraskningen uteblir gång två–xx. Hellre fem billigare filmer än en dyr, säger jag. (Filmen kan du se på Resume.se, länk ovan. Har inte hittat annanstans.)
Om mediet tv är bättre än print, webb och butik rent generellt går att diskutera: personligen tror jag till exempel på närhet mellan information / reklam och köptillfälle och tycker att butik är ett medium som ofta underskattas (eller görs för dåligt / tråkigt / oinspirerat).
Det som är mest förvånande i Resumé-artikeln är det luddiga svaret på frågan om mål. ”Vi har inte definierat några mål i siffror”, säger Plannjas marknadschef Anna Källström. Det kan vara en lögn, men om inte, vilka mål har ni definierat då? Hur vet ni om ni lyckats? Ännu mer, hur vet reklambyrån om de lyckats?
Ett av de största problemen inom kommunikation är bristen på konkreta mål. Ofta är ”lite till” och ”de också” gärna inkluderat i målet, alltså ”jo, det är kärnmålgruppen, men vi vill gärna nå de här också”, eller ”jo, 5 000 är bra, men det gör inget om det blir lite fler”. Det gör att det blir svårare att skapa effektiv kommunikation, eftersom det gör målet och målgruppen otydliga, vilket gör att varje koncept behöver vara öppnare för att passa fler, vilket i sin tur tunnar ut styrkan i koncepten och därmed försvagar kommunikationen. Utan tydliga mål, konkreta mål och modet att begränsa sig, finns risken att utfallet i slutänden blir mindre än om du själv valt en mindre målgrupp.
Fast det är ju något varenda professionell kommunikatör vet. Trist att det så sällan kommer fram i tidningsartiklar.
I samma härad:
