Slut på time-outen
Hej. Nu är jag tillbaka. Har du saknat mig?
Jag kände att det blev för stor press av att blogga – en veckas bloggande är ändå en veckas bloggande. Du fattar: en hel vecka. Det sliter. Så jag ville helt enkelt vara en vanlig 36-årig trebarnsfarsa ett tag, ägna mig åt det mina kompisar gör, inte lägga all min tid på bloggandet.
För du vet, att blogga är inget man gör med vänsterhanden. Det kräver en hel massa tid och kraft. Hela tiden, varje dag. Du ska skriva grejer, trackbacka, pinga, ponga, länka och fan och hans moster. Och faster, faktiskt. Väldigt slitigt blir det. Inte bara det, du måste göra grejer också så att du har nåt att skriva om. Typ handla kläder och gå på fester, eller i mitt fall, läsa tidningar och titta på tv. Ibland måste du tänka också.
Så bloggare, det kan inte vem som helst bli. Du ska helst ha en utbildning i ryggen också. Till exempel en från en pr-byrå eller så. Då får du lära dig att ”skapa ett konto” på en bloggtjänst, du får lära dig skriva ”poster”, hur du ”länkar” och annat bra. ”Annat bra” kan vara sånt som hur du får folk att läsa det du skriver och hur du ska skriva för att verka smart. Eller cool. Eller glamorös eller vad fan och hans moster du nu vill vara. Och faster.
Men nu finns det guider på webben också. Som berättar allt om hur du blir bloggare. Steg ett: kom på ett namn. Steg två: skriv ner det, så att du inte glömmer det. Steg tre: kolla så att namnet är ledigt på din bloggtjänst, så att det inte redan används av fan och hans moster. Fast bara av en av dem. Hans faster kanske. Steg fyra: kom på ett annat namn. Testa med nåt annat än ”Annas blogg” den här gången.
Och så vidare.
Det enda du inte får lära dig på en kurs är att tänka själv och vara nyfiken. Skulle du händelsevis vara det ändå, så kan du nog skita i kursen.
Well well, inom kort kommer bloggande att finnas på flera lärosäten, typ Berghs, Handels och Småbygdsbäckens folkhögskola. Så då kanske du också kan bli bloggare.
Sen när du har en utbildning i ryggen, kan du börja ”blogga”. Till en början kan det verka svårt, men du lär dig. Efter två–tre år kanske du har en läsare till och med. Det kan vara din mamma kanske. Eller fan och hans … ja, du vet. Då börjar det roliga. Då kan du nämligen säga att den läsaren är 79 000 stycken, om läsaren besöker din blogg ofta. Sedan säljer du annonser och tjänar pengar.
Men för att verkligen, verkligen bli bloggare krävs att du gör dessa tre grejer:
1. Skriv en ”postning” om att det är jobbigt att blogga
2. Fråga din läsare om du verkligen ska fortsätta, eller om du ska lägga ner
3. Ta en time-out. Det gör alla riktigt, riktigt duktiga bloggare. Först då är du lyckad.
4. Börja blogga igen, säg att det är ”många som hört av sig”, fast det egentligen är så att du saknar kommentarerna och ”läsarkontakten”.
Om du tycker att det är förvirrande att det är fyra grejer som är tre, ska du nog inte börja ”blogga” trots allt. Bloggare ska kunna skriva, inte räkna. Din jävla siffertönt. Och faster, antagligen.
I samma härad:
Välkommen åter.
Hammaren på spiken, spiken i kistan där. Kul.