Nu hatar jag inte längre den “kreativa branschen”

6 Mar

Under många år var jag fruktansvärt irriterad på detta med “den kreativa branschen”, “kreatörer” och allt vad dessa etiketter förde med sig. Idéer, kommunikativa idéer, är något kreatörer sysslar med: projektledare och andra göre sig icke besvär. Kunder framför allt. Kreativitet är en egenskap som finns i reklam- och designbranschen – det är en definierande egenskap, det är kreativiteten som skiljer branschen från alla andra verksamheter. Kreativitet är något allvarligt, något som kräver utbildning och att man besitter rätt position som … kreatör. Och är man det, så skulle det koketteras med. Till exempel genom att byta titlar som copywriter och ad till kreatör, rakt av.

Jag blev irriterad eftersom jag tyckte att det var trångsynt, ett jäkla revirpinkande, korkat och kort sagt idiotiskt. Att kreativitet skulle vara några få förbehållet tyckte jag då – och nu – var ett jäkla larv.

Men mot slutet av mitt halvår som reporter på Resumé kom jag till en ny insikt. Allt detta snack, revirpinkande, hyllande och koketterande är helt nödvändigt för branschen. Det är inte alls sant att kreativitet är något som är förbehållet vissa titlar i kommunikationsbranschen, det är inte en egenskap som skiljer branschen från andra. Men snacket, revirpinkandet, hyllandet och koketterandet skiljer.

Och det är precis detta som är så förbannat viktigt. När andra branscher snackar om benchmarking, om forskning och utveckling eller finansiella incitament, hyllar kommunikationsbranschen kreativitet. Detta leder till att kreativiet och dess resultat blir ett krav i branschen, det blir måttstocken för allt som görs. En bra lösning är en kreativ lösning; kan du åstadkomma en kreativ lösning så är det bra. Det gör att fler eftersträvar kreativa lösningar, att fler anstränger sig lite extra för att nå dit – vilket i sin tur leder till framåtskridande och utveckling.

Därför hatar jag inte längre uttryck som den “kreativa branschen”, “kreatörer” och snacket om kreativitet: de är bränslet i branschmotorn. (Och kåranda, strävan efter att hitta något som skiljer “oss” från “dem”, är lika vanligt i alla branscher: tänk jurister, finanshajar, ingenjörer, militärer, poliser eller vad du vill.)

Ny har jag flyttat siktet. Om kreativitet är så betydelsefullt, måste det vara viktigt att veta vad det är. Få gör det, vilket härmed bevisas:

“Kreativitet är ett sätt att tänka. En inställning att: “passa er, jag är inte nöjd”. Kreativiteten kräver uppoffringar. Den går mot strömmen och mot den bekvämlighetens lag som säger att allt skall vara som det är. För att blanda in lite fysik: Det krävs att man tillför energi för att lyfta någonting till en högre nivå.”
Saxat från CAP&Designs forum

“Kreativitet är rödtjut”, enligt Bullshit Bulletin. Fast inte på fullaste allvar, kanske.

Elva svar på frågan “Vad är kreativitet för dig?” på mikrobloggen Bloggy.

“När en idé är ny, nyttig och genomförbar kallas den kreativ. När en kreativ idé har förverkligats och nått en omvärld, vanligtvis genom att den kreativa idén blivit en produkt i form av en vara eller tjänst, och kommit ut på marknaden, kallas den innovation.”
Ur Svenska Wikipedias artikel

Okej, nu måste jag sluta saxa innan jag kräks, men tänker själv återkomma med den slutgiltiga, finita, fantastiskt kompletta och allt omfattande definitionen av kreativitet inom kort. Funkar det?